Havsörn

Köpte mig ett par vadarstövlar hösten 2021. Ni vet sådana där som tex flugfiskare brukar använda när de står ute i en älv eller liknande och fiskar. Min tanke var inte att börja fiska utan istället använda dem till en idé som jag hade den hösten. Den idén till arbete blev aldrig av 2021. Men i år nu i oktober testade jag. Tog med mig paketet med stövlar å fisk med allt det andra som skulle med den här tidiga morgonen. Där ute vid viken drog jag på mig vadarutrustningen i becksvart mörker. Tände pannlampan och vadade rakt ut i sjön. Bara detta att gå i ett stilla vatten med ljuset från lampan som lyste upp vattnet framför mig, i ett annars kolsvart landskap var en fin känsla. Vill redan göra om det känner jag nu. När jag väl kommit bort till andra sidan lastade jag ut fisk från den svarta sopsäcken. Några stora bjässar fick ligga där bakom några stenar.

Vadade tillbaka till mitt lilla tillhåll där jag drog av mig vadarstövlarna. Placerade ut de sista fiskarna vid sjökanten. Satte mig på berget, och spände loss ghillin från kameraryggsäcken. Såg till att inga spår efter mig syntes eller att jag hade glömt något innan jag kröp in under mitt buskage. Stoppade in hörlurarna och startade P3 historia podden. Det fick bli ett avsnitt om Gustav II Adolf-hjältekung med krossat hjärta. Klockan var nu någonstans efter 06 tiden..

Vid gryningen hördes kråkor och måsar.

Vid hyfsat ljus satt det tre stycken havsörnar där borta. Spänningen höjdes. Men de satt där och de satt. Tills de alla gav sig av. Den här morgonen blev det inget mer än några bilder på dem där ute i den fina miljön.

Gjorde om alltihopa morgonen efter, samma procedur igen som innan. P3 historia, nytt avsnitt.  Maximilien Robespierre- den franska revolutionens mest fruktade man.

Och den här morgonen gav ett betydligt bättre resultat. Havsörnarna var på hugget där den första redan anlänt innan ljuset tilltagit. Minnet svek den inte.

De samlades där ute på andra sidan först när de sett att kråkorna gjort kusten klar.

Sen blev det fart på dem.

Utan att jag visste om det, för det var först när jag tog bort min blick från sökaren som jag såg en stor gestalt ganska nära mig. Ståendes i vattnet där den med sakta kliv lunkade framåt.

Kråkornas kraxande fångade örnens blick.

Och stunder som dessa.

Men örnen var mätt där den drack och rengjorde sin näbb.

En av de yngre havsörnarna som befunnit sig på andra sidan anlände när det blev för intressant här.

Avslutar sista oktober med örnar fotograferade i just oktober. Håller även på med min lilla fågelmatning här hemma. Har haft besök av fru hackspett, domherren, blåmes, talgoxe, grönfink och pilfink. Men inte fotograferat dem så mycket än.

Mvh Joakim Öhrn

Ut i naturen bland topp predatorer

Står ute vid klippan en sen eftermiddag, (kanske nästan så man skulle kunna säga tidig kväll) i mitten på september. Vågorna slår mot bergen runt omkring mig medan vinden tar ett stadigt grepp om trädens grenar som susar fram och tillbaka.. Hösten har anlänt nu. Handkikaren är med och det tackar jag mig själv för. Där ute syns två stora gestalter lågt svävande ovanför vågorna. Den ena utav dem hovrar strax innan den dyker ner i sjön. Den andre cirkulerar snabbt runt med hjälp av vindens styrka. Trots det mycket långa avståndet så ser jag genom handkikaren hur två stycken havsörnar ser ut att samarbeta för att slå någon sjöfågel. Den dykande örnen steg upp utan något i sina klor. Den andre örnen tar över för att göra om proceduren. Även den stiger upp tomhänt. Misstänkte att sjöfågeln de försökte ta, dök under vattenytan om och om igen. Fick sätta mig ner på berget för att få ett stabilare sikte med handkikaren, medans havsörnarna gång på gång gjorde nya försök. Tillslut gav de upp och både följde med vindens hastighet bort mot skogen. Sjöfågeln (vad det nu var för någon art) klarade sig den här gången. Reste mig upp och fortsatte vår eftermiddagspromenad med Maja, Berikad med ett fantastiskt skådespel från moder natur!

Klockan är nu strax efter fem på morgonen. Fisken ligger utlagd i vattnet. Regndropparna faller från grankvistarna. Fortfarande mörkt och alldeles tyst förutom just det lugnande regnet som får mig på gott humör den här morgonen. När gryningen väl kommer dröjer det inte länge innan den första kråkan hörs med sitt kraxande. Känner på mig att den här morgonen kommer att bli en lyckad morgon. Ljuset har tilltagit och klockan visar strax efter 06:15. Två gråkråkor sitter på en utav stenarna där ute. Startar upp kameran och slår om den till videoinspelning.

Vid sjusnåret hörs de kraftiga vingslagen från havsörnen. Jag ser den inte med hör den tydligt någonstans ovanför mig när den flyger förbi och sätter sig i en tall. En kotte eller pinne faller till marken några meter ifrån där jag sitter alldeles gömd. Nu har den anlänt.

Kråkorna blir bara fler och fler där ute på stenarna. Några har hoppat i vattnet och börjat picka på fiskarna. Hör ett brak snett till höger om mig och ett litet skrik. Ännu en havsörn har dykt upp och tagit den första örnens plats där på grenen.

Det välkända havsörnsropet ekar i viken och med ens lyfter alla kråkor. Pulsen börjar stiga. Den äldre örnen har gått ner. 

Med sina breda vingar, bestämd blick landar den nere i viken.

   Någon eller några kråkor satt ändå kvar. 

Regnet det fortsatte. Pulsen var hög. Glädjen total. 

En havsörn visade bli flera. Den här sliter upp innehållet från en fisk av större modell.

Regnet duggade på och jag minns särskilt den här vackra havsörnen som satt på stenen framför mig. Den hade blicken mot sin omgivning och de andra havsörnarna. Men just det här ögonblicket när jag satt ihopkrupen under granbuskaget och tittade på den här mäktiga rovfågeln som satt där, fick mig att inse vilken belöning jag fått genom mitt havsörnsprojekt. Att få befinna sig såhär nära dem där jag sett dem så många gånger förut genom åren.

En annan ungfågel, kanske en 2k örn snett framför mig med blicken fäst mot björknan som låg där.

Vid många tillfällen passade örnarna på att tvätta sina fjädrar i vattnet.

Omvårdnad var viktig.

Fjäderdräkten skulle hållas i toppskick.

Fick många gånger se havsörnar som putsade sin fjäderdräkt, drack vatten och när de vadade i viken för att dra upp eventuellt byte som någon annan örn släppt i flykten av misstag eller helt enkelt ätit sig mätt på.

Ungfågeln har tagit över bytet från den äldre som valde att hoppa i vattnet där den drack vatten, innan detta fotot. De äldre var mycket vaksamma och hade stenkoll på sin omgivning.

Så hände det att örnarna brakade ihop vid några tillfällen, oavsett om det var om maten eller platsen.

Kraftfull och oövervinnlig!

Den här unga havsörnen smög sig fram bland vassgräset tills den hittade en fisk som en kråka tidigare hade släpat med sig hit. Satt på helspänn och andades med lugna andetag. Tiden stod stilla! När den väl greppat tag om fisken flög den rakt in i skogen. Vingslagen kunde höras tydligt. Någonstans bakom mig en bit bort befann den sig nu, bort ifrån övriga örnar och kråkor.

Vid ett annat tillfälle kände jag mig exponerad och avslöjad just här. Nu var det inte så. Havsörnarna kunde inte se mig, men däremot så såg de ju glaset från objektivet som i vissa fall kanske blänkte. När tillfällen som dessa hände så slöt jag ögonen och hoppades att de skulle sitta kvar. Oftast gjorde de det. Men kråkorna var värst. För de kunde mycket väl sätta sig precis var som helst. Någon enstaka gång satt en snett ovanför och kraxade. Blir jag avslöjad nu så är det kört tänkte jag där och då. Turligt nog för mig så satt kråkorna sällan stilla på samma plats särskilt länge.

En oförglömlig stund med 3 äldre örnar som satt nedanför mig. Havsörnens rop ekade och den visade tydligt för de andra att det var den som bestämde för tillfället.

En favoritbild. Den här örnen har en riktigt skön karaktär där den står.

De unga havsörnarna var både tuffa och mindre skygga än sina äldre släktingar.

Då och då hände det att någon av de äldre havsörnarna hade fått nog av de yngres framfusighet. Slutade ofta såhär.

Örnen med sin fisk. Framför en kråka som äter upp resterna från en tidigare örn som stått där med sitt byte.

Man märkte att det var verkligen havsörnen som var den respektingivande topp predatorn här. Hade måsar/kråkor/trutar/nötskrikor och vid ett tillfälle en ormvråk, alla flög de när havsörnen väl valt ut sitt mål. Får ju dock tillägga att kråkorna envisa som de var, återvände så fort en örn väl landat.

Med bestämda kliv och en blick satte den fart mot sitt mål.

Färdig för den här gången, flög en av de äldre iväg.

Dansande havsörnar. 

En äldre ståtlig örn ståendes i regnet med blicken mot en annan örn.

Den här dagen bjöd på bättre väder och ett havsörnsrace!

En mycket spräcklig fjäderdräkt visade sig den här örnen besitta.

Tre örnar. En blick.

Avlutar min långa bildblogg men en bild som jag kommit att uppskatta mycket. De stora rovfåglarna i vattnet och kråkorna på varsin sten, alla uppställda i ett snyggt familjeporträtt. Vanligtvis när Vänern är i normalnivå så är dessa stenar omgivna av sjön.

September har spenderats helhjärtat åt vår största rovfågel med tidiga morgnar, mycket koppar kaffe. Upplevelserna som utspelats i viken har blivit minnen som består både som fotografi/filmklipp och det bästa, på näthinnan.

Hund porträtt :)

En bildblogg med lite hundfotografier. 

Och här tar det verkligen stopp textmässigt, hehe vet inte vad jag ska skriva till dessa.

Så skriver kort & gott, att fotografera är riktigt skojj :)

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Walk

          "Blessed Are The Curious For They Shall Have Adventures"

Bra citat från någon klok människa :)

Har fotograferat lite annat än fåglar på sistone och nu känns det som man verkligen får passa på att ta vara på ljuset innan det släcks för några månader (-helgerna då).....

Här är ett ställe där många av mina bloggar kommer ifrån. Det finns ett rikt fågelliv här som nu har avtagit men å andra sidan när skogen byter skepnad från grönt till gult & rött och när man kommer ut till sjön där man får se att den ligger helt spegelblank, ja det är Lisa för själen...

Sen gillar jag ju att vandra, vandrade jämt med Maja innan fågelfotot tog över. Får nog ta upp det igen till vintern :)

Testade 100-400 för lite djur och landskap/skogsmiljö förutom den första som är fotad med Google Pixel 3A kanske den heter. 

Ett av ställena som man kan komma ut till och här har det tagits många fågelbilder.

Början på vår "lilla" promenad :)

Ekorrar finns det gott om i denna skog som är en riktigt fin skog, finns lite av varje trädsort men kanske mest ek.

Och Maja nosar upp de flesta korrar ;)

Den lilla björken ute på den lilla ön

Detta lilla berg som Maja står på är en egen liten ö som man får vada över till vanligtvis men nu är Vänern så låg så nu kan man hoppa på större stenar för att nå det. Ett fint berg som vi har fotat gjuse/örn/skarv/lärkfalkar m.fl ifrån och badat såklart :)

Fin utsikt har man också därifrån.

Eller hur? ;)

En annan vinkel av det "lilla" berget.

Stöter även på mycket folk särskilt nu efter jobbet när vi stannar till här och vissa har vi fått en riktigt bra kontakt med. Maja har fått en ny vän (hund kompis) så när vi stöter på varandra så blir det oftast inget fotande utan det blir "hundpromenader"

Och så har Maja fått ett äldre par som nya favoriter här, de satt och fikade en gång och Maja är ju inte sen med att komma fram och säga hej.

Det gjorde hon och hon fick Digestivekex så nu när vi stöter på dem här ute så får hon alltid ett eller 2 st digestivekex hehe :)

Det är något som jag har märkt, har man en hund så blir det ofta att man "stannar till" och pratar med okända människor. Och det är något som jag uppskattar nu för tiden. Annars så är det ju typiskt svenskt att knappt säga hej till okända människor. Men skulle du möta oss så kan du vara så säker på att vi kommer att hejja :)

Så med andra ord man lär helt enkelt känna nya människor genom sin hund, och det hade ju knappast hänt annars, nä jag hade förmodligen varit en sådan där "typiskt svensk" ;)

Solen bryter igenom de tunga molnen och skapar ett vackert ljus över sjön.

En ensam skarv hoppade upp därute och flaxade med vingarna. Tror att den torkade sig :)

Solen har nu nästan gått ner och Iso talet är högt på väg tillbaka mot bilen. sådana här fina stora ekar finns det gott om här och det gillas mycket!

Allt för oss denna gång :)