Havsörn
Köpte mig ett par vadarstövlar hösten 2021. Ni vet sådana där som tex flugfiskare brukar använda när de står ute i en älv eller liknande och fiskar. Min tanke var inte att börja fiska utan istället använda dem till en idé som jag hade den hösten. Den idén till arbete blev aldrig av 2021. Men i år nu i oktober testade jag. Tog med mig paketet med stövlar å fisk med allt det andra som skulle med den här tidiga morgonen. Där ute vid viken drog jag på mig vadarutrustningen i becksvart mörker. Tände pannlampan och vadade rakt ut i sjön. Bara detta att gå i ett stilla vatten med ljuset från lampan som lyste upp vattnet framför mig, i ett annars kolsvart landskap var en fin känsla. Vill redan göra om det känner jag nu. När jag väl kommit bort till andra sidan lastade jag ut fisk från den svarta sopsäcken. Några stora bjässar fick ligga där bakom några stenar.
Vadade tillbaka till mitt lilla tillhåll där jag drog av mig vadarstövlarna. Placerade ut de sista fiskarna vid sjökanten. Satte mig på berget, och spände loss ghillin från kameraryggsäcken. Såg till att inga spår efter mig syntes eller att jag hade glömt något innan jag kröp in under mitt buskage. Stoppade in hörlurarna och startade P3 historia podden. Det fick bli ett avsnitt om Gustav II Adolf-hjältekung med krossat hjärta. Klockan var nu någonstans efter 06 tiden..
Vid gryningen hördes kråkor och måsar.
Vid hyfsat ljus satt det tre stycken havsörnar där borta. Spänningen höjdes. Men de satt där och de satt. Tills de alla gav sig av. Den här morgonen blev det inget mer än några bilder på dem där ute i den fina miljön.
Gjorde om alltihopa morgonen efter, samma procedur igen som innan. P3 historia, nytt avsnitt. Maximilien Robespierre- den franska revolutionens mest fruktade man.
Och den här morgonen gav ett betydligt bättre resultat. Havsörnarna var på hugget där den första redan anlänt innan ljuset tilltagit. Minnet svek den inte.
De samlades där ute på andra sidan först när de sett att kråkorna gjort kusten klar.
Sen blev det fart på dem.
Utan att jag visste om det, för det var först när jag tog bort min blick från sökaren som jag såg en stor gestalt ganska nära mig. Ståendes i vattnet där den med sakta kliv lunkade framåt.
Kråkornas kraxande fångade örnens blick.
Och stunder som dessa.
Men örnen var mätt där den drack och rengjorde sin näbb.
En av de yngre havsörnarna som befunnit sig på andra sidan anlände när det blev för intressant här.
Avslutar sista oktober med örnar fotograferade i just oktober. Håller även på med min lilla fågelmatning här hemma. Har haft besök av fru hackspett, domherren, blåmes, talgoxe, grönfink och pilfink. Men inte fotograferat dem så mycket än.
Mvh Joakim Öhrn
HaD/Gunte..
Rolig annorlunda ide' som gav fint resultat
/Ulf
Hälsn!
Tack ska du ha Jan :-)
Ja det är roligt med bloggandet när man får skriva lite om hur man gör och hur man upplever händelsen där ute. Tack igen, uppskattas :-)
Ja det är roligt med bloggandet när man får skriva lite om hur man gör och hur man upplever händelsen där ute. Tack igen, uppskattas :-)
Kan du förklara närmare om kråkorna? "De samlades där ute på andra sidan först när de sett att kråkorna gjort kusten klar." Väntar örnar på att kråkor ska bedöma om kusten är klar?
Vad kul att du gjort det, uppskattas.
Havsörnen låter gärna andra fåglar så som korpar och kråkor gå ner först till "åteln" utifall det är någon "fara". Har de väl börjat äta så är kusten så gott som klar och den skygga örnen kan gå ner och äta. Så brukar det vara men det har även hänt att jag haft en havsörn sittandes på berget innan den första kråkan ens anlänt.
Tack Måns.
Tror nog att Getterön har fler då det är en kontinuerlig matplats. Jag lägger ju ut lite fisk då och då och hoppas på det bästa, med flera dagars ibland veckors uppehåll.
Tack, ja den sista örnen som befann sig nära där blev fin. Vadarbyxorna var riktigt bra så de kanske kommer att användas till annan fotografering framöver :)
Hehe låter som ett bra avsnitt ändå.
Tack :)
Hälsningar Lena
Det var ju ögonblicket när jag såg den på nära håll som man blev extra glad.
Jag tror mycket väl att den anar att det är någonting skumt där i buskaget. Men så länge jag rör kameran i slowmotion, sitter blixtstilla och inte gör ett ljud ifrån mig så får det gå kanske :)
Nej den hade inte bråttom den morgonen. Medans de andra örnarna var på andra sidan så befann sig den här vid min sida. Dock så har jag ju märkt att de slukar fisk i en rask takt. Redan vid 10 snåret så kan alla örnar ha lämnat platsen. Så det går fort.
Det har jag verkligen och är mycket tacksam för det. Tack Lena :)
Hälsningar Halina