Havsörn

Köpte mig ett par vadarstövlar hösten 2021. Ni vet sådana där som tex flugfiskare brukar använda när de står ute i en älv eller liknande och fiskar. Min tanke var inte att börja fiska utan istället använda dem till en idé som jag hade den hösten. Den idén till arbete blev aldrig av 2021. Men i år nu i oktober testade jag. Tog med mig paketet med stövlar å fisk med allt det andra som skulle med den här tidiga morgonen. Där ute vid viken drog jag på mig vadarutrustningen i becksvart mörker. Tände pannlampan och vadade rakt ut i sjön. Bara detta att gå i ett stilla vatten med ljuset från lampan som lyste upp vattnet framför mig, i ett annars kolsvart landskap var en fin känsla. Vill redan göra om det känner jag nu. När jag väl kommit bort till andra sidan lastade jag ut fisk från den svarta sopsäcken. Några stora bjässar fick ligga där bakom några stenar.

Vadade tillbaka till mitt lilla tillhåll där jag drog av mig vadarstövlarna. Placerade ut de sista fiskarna vid sjökanten. Satte mig på berget, och spände loss ghillin från kameraryggsäcken. Såg till att inga spår efter mig syntes eller att jag hade glömt något innan jag kröp in under mitt buskage. Stoppade in hörlurarna och startade P3 historia podden. Det fick bli ett avsnitt om Gustav II Adolf-hjältekung med krossat hjärta. Klockan var nu någonstans efter 06 tiden..

Vid gryningen hördes kråkor och måsar.

Vid hyfsat ljus satt det tre stycken havsörnar där borta. Spänningen höjdes. Men de satt där och de satt. Tills de alla gav sig av. Den här morgonen blev det inget mer än några bilder på dem där ute i den fina miljön.

Gjorde om alltihopa morgonen efter, samma procedur igen som innan. P3 historia, nytt avsnitt.  Maximilien Robespierre- den franska revolutionens mest fruktade man.

Och den här morgonen gav ett betydligt bättre resultat. Havsörnarna var på hugget där den första redan anlänt innan ljuset tilltagit. Minnet svek den inte.

De samlades där ute på andra sidan först när de sett att kråkorna gjort kusten klar.

Sen blev det fart på dem.

Utan att jag visste om det, för det var först när jag tog bort min blick från sökaren som jag såg en stor gestalt ganska nära mig. Ståendes i vattnet där den med sakta kliv lunkade framåt.

Kråkornas kraxande fångade örnens blick.

Och stunder som dessa.

Men örnen var mätt där den drack och rengjorde sin näbb.

En av de yngre havsörnarna som befunnit sig på andra sidan anlände när det blev för intressant här.

Avslutar sista oktober med örnar fotograferade i just oktober. Håller även på med min lilla fågelmatning här hemma. Har haft besök av fru hackspett, domherren, blåmes, talgoxe, grönfink och pilfink. Men inte fotograferat dem så mycket än.

Mvh Joakim Öhrn

Örnarnas "vänner"

Den här bloggdelen får tillägnas mina övriga gäster vid sjön. Nämligen Korpen, kråkan och skatan. Två av tre fågelarter som visat sig ganska så frekvent. Korpen dock har varit en av de svåraste att få "ner på marken". Skatan var nog mer en tillfällighet att den fanns i närheten just den dagen.

Kråkan däremot, ge den lite tid å den landar när modet väl fallit in ;)

Hoppar måsar å trutarna här, vilka har varit den största skaran av gäster på morgonkvistarna.

1.

Korpen är en fin fågel med en lite blåaktig nyans i sin för övrigt svarta fjäderdräkt. Den här korpen hade stenkoll på allt och alla, inklusive fotografen.

2.

3.

4.

Kråkorna kalasade på fiskresterna. Och de blev ganska så många som anlände inom någon timme.

5.

Något lurigt i buskaget tyckte nog kråkan.

6.

Men örnen tog det mesta av deras uppmärksamhet.

7.

Stor och liten.

8.

Dagen då en skata kom på besök och hoppade fram på stenarna. Undvek örnarna men visade sig tuff mot kråkorna.

Hörde även ormvråkens läte några morgnar så antog att den fanns här i närheten och hade koll. Tror dock inte att det är en rovfågel som äter fisk och dessutom så verkar den vara väldigt aktsam mot just havsörnen , och därmed hålla sig på avstånd.

Så visar tre stycken bilder fotade i december 2021 innan havsörnen anlände. En ormvråk hade gått ner. Hade tidigare i veckan plockat upp en trafikdödad hare som jag lagt i en sopsäck rakt ner i frysboxen (vad gör man inte för sina rovfåglar).

Det tog inte många timmar innan ormvråken hittat det bytet. Den hann att äta i någon timme eller två, från och till. Innan första havsörnen anlände kommer jag ihåg, och vips så var den här lilla vråken borta för den dagen. Förmodligen sittandes i närheten någonstans.