Lugnt vatten (del 2)

På tal om lugnt vatten… Vi backar tillbaka till slutet på april 2021. 
Hade gått upp mycket tidigt denna morgon, strax innan gryning. Kaffetermosen, mackor, hundmat osv var nedpackat. Vi begav oss ut till sjön.

På vägen genom skogsstigen stötte vi på en morgonpigg räv minns jag, som letade sork vid dikeskanten. Kameran var nedpackad i den stora ryggsäcken så orken att ta fram den var minimal… Fick njuta för stunden ändå. Nåväl den stack till skogs när den väl fick syn på oss.

Väl framme vid sjökanten packade jag upp ”ghillin” och tog den på mig. Sjön var alldeles spegelblank och solen hade precis rest sig ovanför trädtopparna där bakom oss. Inte en endaste båt så långt ögat kunde se. 

Visste att fiskgjusen ”Stig” fanns häromkring men likaså havsörn. Ville testa om det möjligtvis kunde gå att få ner en örn. Och då behövde jag "försvinna"...

Men hunden då? 

- Har märkt att varken örn eller gjuse bryr sig särskilt mycket om min hund så hon kunde gått och väl få ligga där på den lilla gräsplätten och tugga på sitt ben i lugn & ro…

Slängde ut fisken strax före jag kröp in i någon "enbuskeliknande" växt..... Fisken låg på vattenytan. 
Jag skulle nog inte ljuga om jag påstod det tog mindre än två minuter innan första måsen hade fått syn på den så det dröjde inte länge innan fiskgjusen kom. Och han dök direkt. Såg fiskgjusen mig må tro?.. Ingen aning. Förmodligen så såg den att busken "rörde sig", men den hade full fokus på bytet.

Visst var det Stig allt, känns mycket väl igen på att den mittersta stjärtfjädern är av.

Här kommer en liten serie från den tidiga morgonens fångst.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Detta var inte hundbenet hon fick 🙈

Naturen

Det finns en röd tråd som genomsyrar nästan alla mina bloggar. Nämligen vatten.

"Livet till allt på jorden"

Och det är där som jag hittar de flesta av mina motiv.

Öhrn & Maja 

Sånglärka ute på fältet.

Skäggdoppingar i regnet.

Gråhäger i regn.

Gråhäger.

Efter regn kommer solsken brukar man ju säga :)

Fiskgjusen med fångst i regn.

Å andra sidan var det riktigt varmt ute så lite regn var bara behagligt tyckte vi båda :)

En bonusbild nu från augusti då dessa börjar bli synliga lite varstans.  

Mattias Klum & konsten att tämja en vild rovfågel

Mattias Klum är förmodligen ett välbekant namn för många naturfotografer och naturintresserade också för den delen. För mig personligen har han alltid varit en stor inspirationskälla med sina mäktiga äventyr via Nationalgeographic bland annat. För er som inte känner honom så är han i mitt tycke en av Sveriges främsta naturfotografer.

Googla honom så kommer ni garanterat att ha sett något som han har gjort.

Idag den 9 augusti hade jag turen att få möta honom personligen för en kort stund. Jag visade lite bilder på mina havsörnsprojekt samt fiskgjusen. Och Mattias blev uppriktigt sagt imponerad av bilderna.

Och det som verkligen satte sig i hjärtat var när han sade,

- Sånt här går man inte ut och tar bara sådär. Det är mycket tålamod och vilja bakom.

Vi hann inte prata så jättemycket men däremot så hann jag att få en bild på oss två innan vi sade hejdå :-) 

Mattias Klum och lilla jag :)

Nu till några av mina fiskgjusebilder. Nu ska jag vara ärlig. Har vid sidan om fiskgjusen Stig, försökt att få ner denna fiskgjuse som jag kallar Victor ända sedan april i år.

Har åkt till skogen med Maja min hund och vandrat 4-5km nästan varenda dag efter jobbet för att försöka få ner den här gjusen. Det har aldrig gått och jag har sett hur havstruten har norpat åt sig den utslängda fisken gång på gång. Varenda kväll har man gått tillbaka till bilen, besviken, men jag hade aldrig gett upp hoppet om att en dag få ner denna gjuse. Jag visste att en dag så kommer det att förhoppningsvis gå. En dag så smäller det.

Jag skämdes faktiskt lite över att skriva det i mina tidigare bloggar om mina ständiga försök med denna gjuse. Kväll efter kväll april-juni....

Men så en dag så small det till och jag fick ner gjusen på en fisk. Hjärtat satt i halsgropen. Han dök och han tog min fisk.

Jag fortsatte med detta och spenderade mestadels av min semester med att slänga ut fiskar till Victor och han lärde sig att lita på just mig. Kom varje morgon och fick en fisk, medans jag fick vackra foton på honom.

Det jag vill säga med detta är att, ingenting är omöjligt om man bara ger sig tid och har en stor nypa tålamod. Och så får man slita också ;)

Följande bilder här visade jag för Mattias Klum, som är tagna denna sommar.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

Havsörnen här gillade Mattias, och det gör jag med. Fortfarande en av mina favoritminnen/bilder :-)

Bilderna här under är Mattias egna som sitter uppe i Naturrum/ Victoria huset Läckö Slott.

De är betydligt bättre i verkligheten än vad som visas här, då jag har fotograferat av en tv skärm.

I stridens hetta

Allt som jag skriver nu är helt sant, det har ni mitt ord på för den här kvällen en kväll i april när jag och Maja gick längs med sjökanten i blåsten hände allt verkligen på en och samma gång pga en fisk!

Hade fått lite fisk av Stig och den här kvällen ville jag testa att få ner en havsörn på en fisk. Gick längs med sjökanten i kvällsljuset, vinden var hård och med lite tur så skulle jag få se en havsörn då jag vet att de gillar blåst, de gillar att vindsurfa som jag kallar det, i vinden. Har sett det så många gånger genom de sista åren. Det var därför som jag valde just denna kvällen.

Men sen, chansen att få se en havsörn just där man är, är ändå inte så stor om jag ska vara ärlig. Och det är här som nästa steg kommer in som fågelfotograf. Tålamod.

Vi satte oss på berget, tog lite fika och här fick jag besök av en ormvråk en kort stund senare, som låg och vindsurfade ovanför trädtopparna, men som nästan direkt blev bortjagad av en gråkråka.  Kom ihåg kråkan nu om ni läser denna text.

Tror att vi satt i över 2h om jag inte minns fel. Turligt nog så var Maja trött, vi hade vandrat långt denna kväll samtidigt som vi vart uppe sedan kl 05:45. Hon sov medans jag spanade med kikaren... 

Jag såg tillslut en havsörn därute och den seglade runt i stora cirklar, allt medans den närmade sig oss. Nu blev det riktigt spännande, skulle detta lyckas?

Jag avvaktade tills den var en bit ifrån oss, (jag hade vinden bakom ryggen) när jag viftade med braxen i ena handen samtidigt som jag visslade och slängde ut den med all kraft.

Havsörnen visade mycket tydligt ett intresse, och såg så gott som ut att göra sig redo för att dra ner och plocka upp den när en fiskgjuse dök upp från precis ingenstans........

Nu Peter kommer bloggen om örnen och gjusen :)

1.

Den här ormvråken som vindsurfade blev snabbt bortkörd av kråkan.

2.

Havsörnen kom tillslut mot alla odds och visade ett intresse för fisken som låg i vattnet en bit ut.

3.

Riktigt snyggt "satt" den nästan där uppe.

4.

5.

Nu var den ju som gott redo att dyka ner mot fisken och hjärtat mitt gick i en väldig snabb frekvens!

6.

Sen från precis ingenstans dök den här fiskgjusen upp. Hörde gjusens varningsläte och så fick jag se den när den riktigt for fram emot örnen. Flera attackdyk fick havsörnen utstå, många upp-och-ner-vändningar blev det för honom/henne. Tillslut gav örnen upp och flög mot skogs med gjusen hack i häl.

7.

Här har fiskgjusen precis gjort ett som jag kallar det "attackdyk" mot örnen som tillslut ledsnade och for därifrån med gjusse som följetåg. 

Och där låg min fisk helt orörd och flöt längre ut med vågorna. Fattas bara havstrut nu så är det klappat och klart tänkte jag.

8.

Men gjusen hade dykt upp igen och den hade sett fisken. Cirkulerade ovanför fisken där, samtidigt som den förmodligen undrade vem jag var. Och så kom denna kråka igen, den som för ett tagsedan hade jagat iväg ormvråken. Och nu var det gjusens tur att få sig en omgång. 

9.

Fiskgjusen skrek och kråkan kraxade, jag fotograferade på. Detta var ju spännande :D

10.

Medans fiskgjusen försökte ignorera kråkan för att fokusera på den stora braxen där i sjön så gick kråkan till attack.

11.

Och den höll verkligen på att trakassera gjusen....

12.

13.

Jag kan lova er att jag har aldrig sett en sådan arg fiskgjuse som den här. Den gick fullständigt till attack mot kråkan som fick göra flera undanmanövrar i följd, allt medans gjusen verkligen ville göra livet surt för gråkråkan.

14.

Gjusen var faktiskt betydligt snabbar än kråkan fick jag lära mig där jag satt.

15.

Här ser de ju ut att ha kapplöpning till fisken men så var det inte. Gjusen ville ha bort den irriterade kråkan och det fick han tillslut efter många, många jagande försök.

16.

Stunden senare, när både havsörn och gråkråka var ur spel gjorde gjusen sitt andra försök att plocka upp fisken.

17.

Braxen var en stor brax och egentligen inte ämnad för gjusen denna kväll vilket jag märkte för den orkade inte lyfta på sitt andra försök och inte heller sitt tredje.

18.

Men med ett sista krafttag på det fjärde försöket drog gjusen upp braxen från sjön, och då såklart anländer havstruten för att jaga den slutkörda gjusen...

19.

Fiskgjusen klarade både örnen, kråkan och truten som efter sitt jagande själv fick sig en omgång av en mås eller mindre trut :D

Precis allt detta hände så som jag har lagt upp bilderna, fotograferade över 300 bilder på just denna galna/häftiga naturupplevelse men har bantat ner kraftigt här. 

Efteråt kom jag på mig själv med att allt detta hände pga en utslängd fisk i sjön i kraftig blåst.

Gjusen förtjänade verkligen fisken efter den kvällens kamp. Även om fisken var ämnad för havsörnen som kom i början :)

Soluppgången 04:25

Hade ett mål denna semester som jag gärna ville göra. Det var att befinna mig med min hund vid sjön innan solen gick upp och få fotografera själva soluppgången där borta när den reste sig ovanför horisonten.

Det blev den första dagen på semestern som vi gick upp 03:30 eftersom man ändå var van vid att gå upp tidigt från veckan som varit.

Ungefär 04:24 skulle solen gå upp så vi befann oss på plats runt 04:00.

Text under bilderna;

Parkerat hemma hos familjen tog vi vårt pick och pack för att bege oss ut mot sjön. En ensam älgko stod i veteåkern framför Läckö Slott med dimman tätt liggandes ovanför fältet. Fick stanna och förgylla detta ögonblick.

Ute på plats runt 03:57 fick det bli ett dokumentfoto på fotografen och hans kompanjon, där vi förberedde oss inför soluppgången :)

Hela sjön var helt vindstilla och det var redan 17 grader varmt denna tidiga morgon.

Lite landskaps foto på Majas "pöl" innan soluppgången. Köpte ett begagnat Samyang 35mm 1,4 för en bra peng för ett tagsedan som fick luftas lite här.

Där borta reser den sig sakta upp ovanför horisonten.

Ville få en bild på oss två med solen i mitten av bilden. Och det funkade ju med 200-600 tycker jag.

I mitt tycke en väldigt vacker siluhettbild :-)

Utzoomad ett snäpp.

Ett annat mål var att försöka få ner gjusen på en fisk och få silhuettbilder på honom framför soluppgången. Dömt att misslyckas kanske och särskilt när han själv dök på en fisk där borta. Hann att se det men inte fotografera det. Hann dock att ta en liten serie på honom när han flyger förbi solen bort mot skogen. Så detta var ju en fantastisk bonus denna morgon :)

När väl solen befann sig ovanför horisonten så gick det fort måste jag säga.

Ytterligare en bild på Majas "pöl" vilken hon badade i direkt på morgonen när vi kom ut.

Sen strax efter kl 8 när solen stod högt och ljuset var hårt så anlände han. Victor i full fart och han var varken blyg eller rädd för havstruten som redan hade parkerat vid den utslängda fisken.

Jag tror inte havstruten trodde sina ögon här, fisken var ju så gott som hans.

Men Victor är Victor!

Ett försök och fisken var hans.

Jag kommer ihåg att just under detta ögonblick när gjusen dök och man var så fokuserad på just fotograferingen hörde jag trutens tjutande.

-Det är inte sant! Måste havstruten ha sagt om man förstod vad trutar sa.

Elegant dyk, snyggt fångat och fin avfärd. Mållös havstrut!

Riktigt hårt ljus så gjorde himlen helt vit.

Havstruten tog upp kampen för en liten stund.

En förbannad havstrut vill jag lova.

Fiskgjusen flög ifrån och truten gav upp. Satte sig en bit bort och väntade på att jag skulle slänga ut ytterligare en fisk men tyvärr hade bara en med mig denna gång...

Ja men visst kan en mås vara fin :)