Havsörns projektet del 2

Blir inte om havsörnarna i soluppgången. Utan det får bli nu när vädret är bistert och ruggigt. En typisk november månad...

Havsörnarna bryr väl sig knappast om vädret skulle jag tro. Eller så gör dem det precis som vi. Nåväl, ett som är säkert är att möten med sådana rovfåglar alltid piggar upp. Bara att stiga upp och bege sig ut (lite enkelt förklarat) till sjön innan gryningsljuset då 🙈🌧️

Har valt ut två olika tillfällen sittandes vid sjön med dessa fina möten.

I den första serien fick jag några fina foton på en ung havsörn som lättade med en halv fisk i en av klorna. Samtidigt som den motade bort den andra örnen.

Med ett vingspann på upp emot två och en halv meter blir de riktigt imponerande.

Inte säkert att den här ungfågeln hade så brett vingspann, men stor var den.

Det här var spännande. Ungfågeln tog med sig sin fisk när den gick fram några steg mot mig.

Där stannade den upp.

Åt sin frukost.

Bild serie nr 2.

Besök av en äldre havsörn. Som sannolikt visade sin yngre artfrände att äldst går först.

Ett segrande rop hördes i november blåsten.

Sen gick det fort. 

Havsörnen tog med sig ungfågelns fisk, lämnade platsen. Har fler bilder på just den äldre i flykt men nöjer mig med den här bilden i den här bloggen.

Kvar stod en blöt och förbryllad ungörn kvar efter händelsen.

Havsörn & räv

En tidig morgon i december befann jag mig som så många gånger förut det här året, vid sjön. Iklädd min ghillie suit bakom granris med kameran fastmonterat på stativet som också det var kamouflerat till max. Hade varit här kvällen innan med Maja min trogna vapendragare för att lägga ut lite fisk till örnarna. Den här morgonen var inget undantag förutom att nu var jag själv och den här gången var jag kvar på platsen.

Svepte en kaffekopp och tuggade i mig frukostmackan i mörkret med pannlampan som belysning. Sedan dags att inta min position och invänta eventuella "gäster".

Den första kråkan hörs kraxande vid gryningsljuset. Ser den inte men hör den någonstans där bland träden. Det är så gott som vindstilla minns jag den här dagen med någon plusgrad, kanske 1 eller 2+. Värmepåsar till händerna har jag i alla fall. För kallt kommer det att bli när jag är så gott som tvungen att sitta still i timmar i hopp om att jag ska lyckas smälta in i miljön trots extra skydd i hjälp av granriset. Ett par sockor sedan två par raggsockor på det i mina vinterkängor. Det borde funka :)

En fördel med den här platsen som jag valt ut är att jag sitter en bit ifrån "åteln" och minskar risken för att de skall höra eller se mig. Därav så är alla bilder så gott som beskurna.

Men havsörnen är ju inte en liten rovfågel så att beskära bilderna fungerar bra i det här fallet.

Kråkans kraxande har nu lockat till sig fler gråkråkor och på så sätt även fått den första havsörnens intresse.

Någonstans sitter den där ibland träden vid sjön. Jag såg när den svepte förbi ovanför platsen innan den satte sig någonstans. Och att höra när en stor havsörn sätter sig på en gren någonstans nära är riktigt häftigt. Då får man en känsla att man är Ett-med-naturen!

Timmen går och kanske blev det två? Sen gick den ner. Med en mycket vaksam blick över sin omgivning där den står tittar den sig omkring. Den blir stående på isen innan den lyfter igen och försvinner.

Får vänta ytterligare någon timme innan den åter kommer ner. Förmodligen satt den återigen och spanade av läget från trädtoppen.

Jag är nu redo och börjar sakta att fotografera denna magnifika rovfågel.  

Laken som ligger bakom kråkan var målet för den här ungfågeln. Någon fisk hade redan blivit till mat för kråkorna, och trutarna som fanns här omkring. Men så fort örnen landade så lämnade trutarna platsen medans kråkan blev kvar.

Någon timme senare gick örnen över till den halvätna fisken som låg på isen.

Ett stadigt grepp om sitt byte, redo att äta.

Såg genom sökaren att "vi" hade fått besök av en räv som traskat över isen. Det här kunde bli intressant tänkte jag medans jag tog den här bilden. Skulle jag filma nu eller fotografera händelsen? Valde att stanna vid fotograferingen. Havsörnen följde rävens steg noga!

Sen blev det precis som jag misstänkte. Örnen gjorde sig redo för flykt.

Men den tog med sig sitt byte. Just där och då tänkte jag på om det hade vart en kungsörn istället. Hade den försvarat den här platsen?, ignorerat räven? eller gjort som den unga havsörnen? Själv tror jag att den hade motat bort räven om den känt sig illa tvungen.

Men så såg jag hur sargad den här räven var. Förmodligen skabb? Tyckte riktigt synd om stackarn och hoppades innerligt att den skulle ta en av fiskarna.

Den verkade intresserad av fisken, som i det här fallet var en död brax.

Med ett stadigt bett om fisken bar den iväg bytet och försvann genom vassen där borta. Jag vet inte alls hur illa det är med skabb på en räv, om den självdör eller om det kan gå över/bort? I vilket fall som helst så var jag glad där och då att den tog med sig en fisk och fick sig ett lätt skrovmål den här dagen.

Sen tog det en stund innan den här unga örnen åter var tillbaka. Och den här gången var den lite nyfiken på vad det var som satt där borta i buskaget. Lyckades att sitta stilla med minimal rörelse. ”Bli ett träd Jocke”

Ungfågeln åt och hade så gott som platsen för sig själv med några kråkor som sällskap.

Spolar fram lite till....

Och här hade jag fått besök av en havsörn i sin fjärde dräkt (även bekräftat av säker källa). Den här örnen kände jag igen och blev mycket glad över besöket. Vaksam som den är satt jag blixtstilla med vänsterarm vilandes ovanför objektivet.

Log över örnens vaksamma blick och knäppte ett ljudlöst foto.

Även den här åt medans ungfågeln framför där nere till höger gick omkring och plockade upp rester från kråkorna.

Sen var även den här 4k örnen i full fart och letade efter vad som fanns kvar på platsen. En björkna som kråkorna lyckats dra ner i det isfria vattnet, plockades snabbt upp i örnens klor.

Avslutar med den här bilden från den dagen. Havsörnen åt upp fisken för er som vill veta.

Detta var en händelserik dag med besök av två stycken vackra havsörnar. Den första skulle jag tro var en årsunge, med tanke på att det mesta av näbben var svart. Men det är svårt, kunde lika väl vara en örn i sin andra dräkt.

Och vad jag märker ju mer jag har hållit på med det här, är att det har blivit så mycket mer än bara ut och fotografera dessa magnifika rovfåglar. (För magnifika och ståtliga är dem verkligen!)  -Att det nästan har blivit mer en passion än en hobby. Ja om det nu inte alltid har varit så egentligen?

Detta var från en morgon/förmiddag i december.

Mvh Joakim Öhrn