Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.
Ett par bilder från den här veckans humlegympapass.
Stadsbilder kan man ju fylla blogg efter blogg med och det är helt naturligt, så hur kommer det sej då att jag känner mej tjatig när jag kommer med nya bilder på humlor igen? Jag fotar gärna motiv i stan också. Men snart är de bland humlor så populära växterna överblommade och då är humlesäsongen över för min del.
Man kan försöka få till bakgrunder till humlorna som skiljer sej lite mellan bilderna för variationens skull.
Det är en väldig jakt på skärpan förstås.
Jag har inte haft så många humlor i början av sommaren, men nu vimlar det av dem och de krockar gärna på olika landningsplatser.
Den här får mej av någon outgrundlig anledning att komma att tänka på dotterns favoritprogram på TV just nu, Top Model. Den liksom poserar sådär tjusigt som tjejerna gör på bilderna man tar i programmet. Långsökt kanske....
Lite suddiga men de känns lekfulla på något sätt. På bilden alltså, i verkligheten är de vansinnigt fokuserade och oförtröttliga.
Nej lekfullt är det inte för humlorna, det lurar en hel del att ta hänsyn till där de landar och det gäller för dem att se upp.
Jag har inte heller sett någon humla bli en spindels offer, däremot att de har tagit mindre blomflugor.
Lika envist som humlorna jobbar på, lika envist fortsätter jag att jaga dem på bild. Undrar när jag kommer att tröttna? Inte i år heller tycks det, motivet är ännu väldigt roligt......
Varmt tack Ing-Marie!! Bolltistlarna är knepigare att fota humlorna kring än Lavendeln och Silveraxen och jag har också en mängd exponeringar innan det fastnar någon skarp humla.
Dessutom har jag hållit på i flera år, av någon märklig anledning. Som tur är blir man i alla fall lite bättre med tiden! ;-)
Fina bilder som jag njuter av att beskåda.
Jag tycker att en stund med humlorna är som en aktiv meditation.
Jag blir alltid pigg efteråt och väl hemma väntar ju spänningen med att se om någon bild fick skärpan på rätt ställe.
Varmt tack Annelie, det är skönt att det finns flera med den här humlepassionen! Och visst har du en träffande beskrivning på vad de här gympapassen för med sej! :-)
Visst är det "top model"! Flygis och svettis var ju en annan kul rubricering. Så trevligt att se dina bilder på humlorna och vad tålamod kan åstadkomma. De ser faktiskt lite för tunga ut men det fixar ju flygandet ändå. Du har en stor variation i ditt bildskapande och det är ett nöje att följa dina inlägg.
Hälsningar Lena
Tack så jättemycket Lena, visst finns det något graciöst över humlorna i deras klumpighet! Man kanske ska passa sej för att förmänskliga dem men jag kan ibland inte låta bli!
Förstår att du inte tröttnar på detta motiv. Det förändras ju hela tiden och att fånga en flygande humla är inte så lätt. De har en viss förmåga att förflytta sig och det snabbt också.
Härligt du fångat humlorna på detta sätt. Utanför mitt datorrumsfönster har jag i dag sett samma sak som du förevigat. Var kommer alla humlor ifrån just nu. Här är de på våra röda rudbeckior. Jag borde kanske i morgon ge mig ut med kameran.
Jag tycker så mycket om dina bilder du är ett humleproffs.
Ha det bra
Gun-Inger
Tack så väldigt mycket Gun-Inger!! Jag gillar verkligen humlorna, de är nyttiga och flitiga. Kanske allting som inte jag är? ;-)
Det är också roligt att det är många av dem, i början på sommaren var det bara enstaka som syntes till och jag var orolig att vintern skulle ha gått hårt åt dem!
Ser fram emot dina humlebilder, Rudbeckior är en fin art tycker jag, och så fina som motiv. De trivs inte hos mej tyvärr.....
Tack så jättemycket Danne!! :-)
Ha ha vilken rolig rubricering av motiven, tack så jättemycket Peter!! :-))
Du har ju lyckats fånga dom fint i farten !
ing-marie
Varmt tack Ing-Marie!! Bolltistlarna är knepigare att fota humlorna kring än Lavendeln och Silveraxen och jag har också en mängd exponeringar innan det fastnar någon skarp humla.
Dessutom har jag hållit på i flera år, av någon märklig anledning. Som tur är blir man i alla fall lite bättre med tiden! ;-)
// Bert-Ola
Så skönt att du tycker att jag inte tjatar, jag kan ju ändå inte låta bli att fota humlorna!. Varmt tack Bert-Ola!! :-)
Fina bilder som jag njuter av att beskåda.
Jag tycker att en stund med humlorna är som en aktiv meditation.
Jag blir alltid pigg efteråt och väl hemma väntar ju spänningen med att se om någon bild fick skärpan på rätt ställe.
Varmt tack Annelie, det är skönt att det finns flera med den här humlepassionen! Och visst har du en träffande beskrivning på vad de här gympapassen för med sej! :-)
Hälsningar Lena
Tack så jättemycket Lena, visst finns det något graciöst över humlorna i deras klumpighet! Man kanske ska passa sej för att förmänskliga dem men jag kan ibland inte låta bli!
Tack så jättemycket Mikael, ha det fint!! :-)
Tack så jättemycket Margareta! Annelie beskriver det som aktiv meditation att fota humlor och det ligger nog en massa i den beskrivningen! :-)
Jag tycker så mycket om dina bilder du är ett humleproffs.
Ha det bra
Gun-Inger
Tack så väldigt mycket Gun-Inger!! Jag gillar verkligen humlorna, de är nyttiga och flitiga. Kanske allting som inte jag är? ;-)
Det är också roligt att det är många av dem, i början på sommaren var det bara enstaka som syntes till och jag var orolig att vintern skulle ha gått hårt åt dem!
Ser fram emot dina humlebilder, Rudbeckior är en fin art tycker jag, och så fina som motiv. De trivs inte hos mej tyvärr.....