Lejonklippan i Sigiriya
En morgon steg vi upp tidigt i ottan för att transportera oss till Temple Rock och klättra de 1200 trappstegen upp på den 380 meter höga klippan, listad på världsarvslistan och en av måsteplatserna för min del att besöka på Sri Lanka. Med oss hade vi en guide som gav oss berättelsen kring denna märkliga klippa som sägs vara förebilden bland annat för lejonklippan i Disneys tecknade film lejonkungen. |
 |
Vi startade vandringen in på området i soluppgången. Längs vägen upp finns lämningar från buddistiska munkar som har bott här både innan kungen uppförde sina byggnader på klippan, och efter att han dött. Samt spår efter en mängd olika ställen där kungen uppfört terasser och utsiktspunkter där han påstås ha suttit och tittat på sina egendomar. Förutom mark och hus ingick bland egendomarna ett antal konkubiner som bland annat fick plaska runt i en åttakantig bassäng under kungens överinseende. I själva palatset var de däremot inte välkomna. |
 |
Temple Rock bär ruinerna efter ett kungligt palats och fästning, uppförd ca år 500 e.Kr av kung Kasyapa. Man vet inte riktigt hur kungen lyckades få upp byggmaterial till toppen på klippan, det sägs ha funnits en gång upp inne i själva klippan som sedan sattes igen när byggnaderna var färdiga. Platsen är sinnrikt konstruerad alltifrån vallgravar kring platsen som man höll krokodiler i för att försvåra intrång, till ett bevattningssystem med vattencisterner uthuggna i berget. Intrigen kring varför kungen ansåg sej behöva denna fästning är dramatisk där han sägs ha dödat sin egen far genom att mura in honom levande, för att så småningom själv besegras av sin bror som han stulit tronen från. |
 |
Vi var bland de första besökarna och möttes av sopande män och ett antal lösa hundar. Sri Lanka är överfullt av lösa hundar som antingen ses sovande eller som kliar sej. De flesta har tydligen hem fast de springer fritt under dagarna. Vi varnades för att röra dem eftersom de är fulla av skabb och andra sjukdomar och de flesta dessutom bär på rabies. Man ser inga Lankeser klappa sina hundar, man bara har dem. |
 |
| För att bestiga klippan bör man ha någon form av kondition märkte jag. Det var 30 grader varmt så även om vi var där tidigt tog det rätt mycket på mej att ta mej upp. De påtagligt branta trappstegen passar dessutom bra till fötter upp till storlek 32, har man större fötter får man knixa sej upp och sen ner igen lite i sidled. Man får inte ha några anlag för svindel eller höjdskräck. Då får man belöningen efter 1200 avklarade trappsteg i form av en underbar vidsträckt utsikt över omgivningarna. |
 |
| Här passerade vi resterna av bebyggelse på väg upp mot toppen. Och en sopande man... |
 |
Den sista klättringen upp till toppen var krävande. Jag kom halvvägs i de branta trapporna och upptäckte i höjd med tjejen på bilden till min förskräckelse att jag fick yrsel och funderade på om jag skulle svimma. Fick larva ner igen och dricka vatten och surt titta på hur resten av mitt sällskap försvann upp till målet. Men jag är rätt envist lagd, efter lite vila gav jag mej tusan på att klara uppstigningen och satte iväg upp i trapporna igen. I min egen takt den här gången, svettig och rödmosig nådde jag till slut översta platån där kungens palats legat. På nedvägen mötte jag flera damer betydligt yngre än jag i ålder som drogs upp i trapporna av seniga Lankeser så jag får ändå stolt konstatera att jag gjorde bestigningen för egen maskin! Kungen och drottningen sägs ha burits upp av fyra bärare och det tycker jag är ett jäkla utnyttjande av arbetskraft!! |
 |
| På toppen hittade jag dottern som i lugn och ro satt och beundrade utsikten. |
 |
| På nedvägen mötte vi en apa som inte hade något helst förstånd på att röra sej säkert på den branta klippan. Aporna smutsar tydligen ner väldigt i trapporna, man sopar konstant för att hålla uppstigningen hyfsat ren för turisterna så de inte ska halka. |
| Jag hade träningsvärk under flera dagar efter klättringen och var väldigt belåten att jag gjort och genomfört den. Det var en fantastisk plats att ha få upplevt!! |
|
|
Inlagt 2017-01-06 08:48 |
Läst 2958 ggr. |
Permalink
Och ett bra resereportage är det oxå. Jag blev sugen på att åka direkt...och då har jag svindel så jag i allafall anar vad jag skulle utsätta mig för.
Tack så jättemycket Annelie, jag är väldigt glad att den här utflykten föll så väl ut! Men måste erkänna att den var mera krävande än jag kunde föreställa mej. Man gör det inte lättare för sej heller om man som jag envisas med att släpa med kamerautrustning i trapporna....
Härliga bilder som ger mig mer motivation för att komma iväg dit.
Jajamensan träna är nog nödvändigt, jag överraskades av hur konditionskrävande klättringen var. Visserligen är min kondition rätt nedsatt efter höftledsoperationen i våras men det är första gången jag nästan inte orkar genomföra en utflykt av det här slaget. Stället är väl värt ansträngningen!!
Tack Torbjörn!! Branta smala trappsteg i sten är inte att leka med!!
Ha ha kul att inslaget biter!!
I förra blogginlägget nämnde jag något om mina funderingar kring vad jag ska använda bilder till och det här är tydligen ett passande sätt. Att väva ihop bild och text är riktigt kul ju!!
Bra att du var envis och fortsatte upp, tror du skulle ångrat dej annars.
Sri Lanka vet jag en del om då min mor åkt dit regelbundet i många år (jobbat ideellt med välgörenhet) och vi har vänner som nu bor här i Sverige, därifrån. Själv var jag på väg till Sri Lanka för flera år sdan, men kom aldrig dit...mitt resesällskap fick panik i Malmö och valde gå av planet...och totalt överrumplad av situationen var jag tvungen bestämma snabbt vad jag skulle göra (vi hade redan försenat planet och gjort passagerare oroliga) så jag klev av också i Malmö.... Men mitt bagage var i Sri lanka och vände! =)
Min mor åker dit nu i slutet av januari igen och nu när jag fick se dina bilder därifrån blev jag verkligen sugen på att följa med...
Tack Lena, ibland kan jag vara väldigt envis!!
Vilken dramatik du beskriver kring ditt eget försök att åka dit, synd att ni inte kom iväg!
Jag är glad att vi gjort resan, det myllrar av folk och händelser på Sri Lanka som i en bikupa kanske. Sverige såg så glest och grått och lite tråkigt ut när vi tog oss hem från Arlanda igen!
Varmt tack Rigmor!! :-)
Tack så jättemycket Ernst Göran!! De här hundarna ignorerade oss. Det fanns hundar överallt men vi behövde aldrig känna oss trängda av dem. Skönt det med tanke på allt skit de bar i pälsen.
Ett hotell bredvid vårat hade en mottagning där de tog in hundarna, badade dem, kastrerade dem och såg till att de fick omvårdnad. En eloge till deras arbete tycker jag!!
Tack för jag får följa med slippa svindel med mera
men bilderna är tagna så det är inte långt ifrån...
Särskilt den med tösen din för man ser inte om det är djupt rakt ner
där hon sitter..
Historien kring vandringen ger bilderna mycket värde.
Väntar på fler med hopp du mår bättre.
Ha bra söndag
Gun-Inger
Tack snälla Gun-Inger!! Jag är rätt stolt över att jag fixade den här oväntade strapatsen!!
Värst svindel kunde man nog få i trapporna, vissa var av metall och man såg rakt ner genom stegen i dem. Som tur är har jag inte besvär av sånt själv.
Fler bilder är under arbete....
Behövs inte hög höjd för skräck i dessa trappor..
Gia