Dubbelexponering i kameran

Med debatten i bloggarna om allting kring motiv och exponeringar och kameramärken och inställningar och det egna psyket färsk i bakhuvudet, har jag funderat över hur jag själv funkar med kameran och bilderna jag tar.
Har en historik i mörkrum och svartvitt fotande men minns inte namnet på vätskor, papper eller filmer. Drar slutsatsen att för min del är inte tekniken kring själva kameran eller framställandet av bilderna drivkraften vilket borde få mej att skämmas kanske. Jag traskade in på Schönherrs fotobutik och skulle fråga efter motljusskydd men hittade inte riktigt orden. Herrarna i butiken var mycket behjälpliga och jag kom därifrån med ett beg Nikon HS-11 som dessutom snabbt lokaliserades från en överfull låda. I det läget fick jag en glimt av hur mycket kunskap man kan besitta om tekniska tillbehör. Jag kände mej också väldigt fånig och okunnig trots att herrarna i butiken var artigheten själv!

Vad går jag igång på då? Tror att jag vill bli överraskad. Jag provar att fota olika motiv på olika sätt för att rent konkret se hur de blir och hur jag kan förändra och driva bilderna. När jag vet hur motiven går att fånga tekniskt börjar det handla om att få till innhehållet i dem med ett öga på bakgrunderna. Vilket jag finner mycket utmanande.....
99% av bilderna jag tar lämnar mej med en otålig känsla av att jag kunde gjort dem annorlunda och mycket bättre. Ibland är det roligast att experimentera och bildmässigt blir resultaten halvtrista att betrakta.
Jag fotar oftast halvmanuellt för det var på det sättet jag lärde mej för länge sedan. Gånger jag förlitat mej på autofokus har skärpan hamnat åt skogen. Kan konstatera ett kontrollbehov när det gäller skärpeplan och ljus in i kameran.
Objektiv byter jag ofta efter vilka motiv som avses, fast oftast har jag mitt fasta 50 mm monterat på kameran. Om inte springzoomen räcker till kan man ju alltid panorera....

Att hålla på i Fotoshop gillar jag även om målsättningen för min del är att ta bilderna så färdiga som möjligt i kameran. Försöker komponera bilderna inom ramen och sedan räta upp dem ifall de är sneda. Detta gäller inte bilder på insekter eller sport förstås!
Men alla bilder nedan är tagna på det sättet. Upprätade men inte beskurna, ingen omfattande bildbehandling men däremot dubbelexponerade. Kameran är handhållen och jag har använt mitt 105 mm  mikrotele och en mellanring.

Jag har lånat silversmycken från en kollega för att prova om silverkänslan går att förstärka genom dubbelexponeringen. Bakgrunden är en test, hoppas att den kan ge "fart" till smycket utan att ta över uppmärksamheten.

Själv tycker jag att detta blev silvrigt och att dekoren funkar, men eftersom det är ett rent experiment antar jag att jag är totalt blind inför hur bilden ses av andra. Den kanske bara blir jobbig i stället för "bling-ig".? Bör ses i full upplösning, tumnageln ger inte bilden rättvisa!

En halsbands-bug på bakgrundsblomman. Bakgrundsfärgen har i bildbehandlingen fått en grönaktig ton men här behåller jag den då den svarar mot färgen på titanet i vingarna.

Ingen dubbelexponering, jag testar bakgrund annat än vitt till en kollegas vas för att se om mer info hjälper fram eller stjälper hennes alster.

Med baktanke på utställningen i Säter spånade jag på dubbelexponeringar i Fyrisån. Mitt hantverks-koperativ ligger helt nära och jag går förbi varje gång jag ska dit och jobba. Bilden är dubbelexponerad - den lustiga skuggan i himlen längs trädraden är en defekt av detta, och sedan roterad 180 grader i datorn.

Mer av ån men ändå finns husen där. Plötsligt hanterar man en färgpalett och det är kul att lyfta fram eller dämpa färger för att försöka nå en balans mellan dem. Själva dubbelexponeringen ger ett drömskt uttryck som försvinner om jag drar på med för mycket svärta. Rättvänd bild, annars skulle stråna i förgrunden bli konstiga.

Det här skulle kunna vara en kandidat för min del till utställningen. Men när döttrarna gillar den och tycker att den är ball, så dissas den av maken därför att det enligt honom inte finns någon blickpunkt i den. Själv blir jag ambivalent om det bara är en bild som jag själv uppskattar eller om den säjer något till andra också.... ?

Ewa Kirjavainen 2012-07-21 13:36

Jag tycker att det glimmar fint av silvret i bild två men jag hade föredragit en lugnare bakgrund. Det tre sista bilderna gillar jag jättemycket, abstrakt och fina färger. Den vid Fyrisån får jag ingen rätsida på och tycker därför att den är spännande. Den näst sista är lagomt abstrakt med jättefina färger och ljus. Den sista håller jag med om ang. blickpunkten, men sen får jag syn personen som går där och då blir bilden genast mer intressant. Tja, det var mina tankar om dina fina bilder. Ha det fint Anne-Sophie!
//Ewa

Besvara

Svar från lersaker 2012-07-21 13:46

Stort varmt tack för att du delar med dej av dina tankar Ewa!!
De är till hjälp att se bilderna utifrån, jag kan ofta bli så självblind. Lättare är det att betrakta andras bilder!
Kanske jag ska tänka igenom bakgrunden till silvret, bilderna kom helt hastigt på och finns det något att fånga upp och fortsätta jobba med i dem är jag jätteglad för det! Ska man prova saker vet jag från andra medier att det krävs en hel del blindskott innan saker faller på plats! :-))
Kul att å-bilderna gillas!!

Svara

Mikael Sundberg 2012-07-22 10:32

Kul experiment! Har aldrig lekt med dubbelexponering då min kamera har ej det. Visst kan man lösa det på ett annat sätt också. Allt gott

Besvara

Svar från lersaker 2012-07-22 11:09

Det är en gammal analog funktion egentligen och visst kan man lösa det på annat sätt i Fotoshop. På gamla tiden kunde man hålla över halva linsen och fota in samma person på två ställen i bilden mm. En barnlek nuförtiden. Det som drog igång mej på experimentet var funderingen om det gick att få lyster och bling i silvret, och om det kan bli vackert i landskap också.
Jag fotade dia för länge sedan och la ihop bilder i ramarna så jag kanske har varit inne på den här vägen på olika sätt under årens lopp!

Svara