Och en solnedgång. Inte alla kvällar var så här vackra....

De flesta bilderna mår bra av att förstoras!!

Det finns flera nationalparker på Sri Lanka och ett besök på en av dem stod högt på listan.
Inför resan behövde jag fundera igenom fotoutrustningen för jag misstänkte att det skulle behövas ett teleobjektiv för att kunna fota åtminstone urskiljbara objekt om man hade turen att träffa på några djur i parken.
I min utrustning som består av en hel del gamla gluggar från analoga tiden hittade jag på en teleconverter X2 som skulle kunna förvandla den fasta 105mm till någonting användbart. Väger inte mycket, men skulle den ge acceptabla bilder?? Då jag inte ville släpa med min gamla 80-200 mm som är jättetung och dessutom rätt labil när det gäller bildkvalitén valde jag lösningen med convertern, efter att ha provat igenom kombinationen hemma.

För att komma till parken reste vi 17 mil i den egensinniga trafiken på ön. Färden tog sin lilla stund, det är många som samsas på körbanorna och trafikrytmen är en smula varierande med omkörningar, inbromsningar och väjande för hundar och andra djur på körbanan.

Där hamnar jag ofta, i det tekniska träsket. Som spelar stor roll för bildresultaten.
Flera gånger fick jag en skarp fast lite intetsägande bild på djuren. Men när de plötsligt ändrade pose och rörde sej blev bilderna kul och själva bildkvalitén sämre. 
Jag ställer också skärpan manuellt av gammal vana eftersom det inte existerade några automatiska inställningar när jag började fotografera i min ungdom. Flera av mina objektiv har inte någon automatik i sej. Efter mina försök att fotografera  dotterns fotbollsmatcher på autofokus och där skärpan nästan konstant hamnade i skogen några hundra meter bakom motiven har jag sedemera avstått från den inställningen.
Inser att jag gör det svårt för mej och väljer att arbeta så. Det blir lite friktion kring fotandet och jag är väl inte den enda som försöker hantera kombinationen av motiv och teknik!!
Man får fullt upp vid fotandet, det är många parametrar som ska kommas ihåg och ställas in. En del av dem har börjat gå på automatik, vissa glömmer jag i stundens hetta för att efteråt svära över min vimsighet som till exempel sista bilden på Varanen.
Å andra sidan gör jag det hela för mitt eget höga nöjes skull, ingenting ska levereras eller säljas. En egen skapad ram kring fotograferandet så som jag gillar att ha det kanske man kan beskriva det som. 

Man arbetar också med te och här hittar man de arbetande kvinnorna. Vi besökte en oerhört bullrig tefabrik och guidades runt av den här damen. Engelska med Lankesisk brytning är svårt att hänga med i även utan ljudmatta så jag uppfattade nog inte mycket av hur tillverkningsprocessen går till mer än att tebladen plockas för hand, torkas och sorteras i maskiner efter blad och kornstorlekar.
Men teet vi provade var fantastiskt gott!! 

Mitt fotande har legat i träda ett tag och jag har inte riktigt kommit mej för att vara aktiv på Fotosidan eller i andra fotosammanhang heller. 
Det har blivit lite mycket av det goda, jag grubblar mest över vilka bilder jag tar, vad de betyder och hur jag ska använda och visa dem, OM jag över huvud taget ska visa dem.
Man får sina svackor emellanåt och kanske det är dags att ta itu med de här tankarna.
Det är nog bra att stanna till och grubbla emellanåt..