Jag har aldrig känt mej bekväm med gatufoto. Bara påträngande och för feg för att gå nära. Med den mentaliteten blir det lättast att fota cityscapesbilder med inslag av passerande människor. |
 |
Men om man plötsligt utrustas med kamera som har en utvikbar skärm förändras hela världsbilden känns det som. För där står man positionerad och glor som alla andra ner i någonting, till synes harmlös och lika borta som gemene man på stan. När folk inte känner sej iakttagna börjar de hitta på oväntade saker. Det nya problemet är att rikta kameran på så sätt att man kan komponera bilden, få ordning på skärpan som inte är lätt att se på skärmen, samt att fatta när man ska krama av avtryckaren. Inte lätt att komma ihåg alla delarna när man är otränad på nya utrustningen men plötsligt är det väldigt roligt att fota igen! |
 |
Jag trodde att den här turisten poserade för en extra tjusig selfie men såg sedan i bilden på hennes mobil att hon fotar fasaden framför sej. Lyckades tydligen ratta in skärpan ok i det här försöket. På kameran sitter en hederlig gammal 35mm f1,4 med total avsaknad av automatiker. Min favvoglugg för tillfället. |
 |
| Man måste komma hem med felexponerade bilder för att få den sparken i baken att komma ihåg samtliga inställningar!! |
 |
| Det är väldigt jobbigt att gå uppför på söders höjder, det är mycket lättare när det går utför för en! |
 |
Testade svåra ljusförhållanden och blir imponerad av vad kameran fixar. Det var skuggorna i förgrunden som intresserade mej mest men jag fick hyfsat ljus bakgrund också vilket förvånar mej! Så där sitter jag på en bänk på Mosebacke Torg och ser ut att pilla så där modernt med någonting i knät när jag egentligen smyger mej på omgivningen å det fulaste. Det var så roligt så jag måste in och prova detta mera! |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Körsbärsblommorna flyttar sej inte så långt dessbättre. De svajar för vinden men man kan knäppa på tills någon av dem fastnar hyfsat på bild. Så då har jag fotat årets blomning och får grubbla över hur jag ska få till det tekniskt till nästa år så jag slipper gräma mej över alla jobbigt suddiga bildresultat.
Köpt begagnad, trög och strulig för att till sist strejka. Mitt Nikon 35mm f1,4. Det tog tre år att komma till skott med reparationen, hittade till sist L-Foto i Vansbro som förbarmade sej och gav den en ny chans. Knepig att reparera, den var tydligen skev. Men nu är den tillbaka och med den monterad åkte jag in till stan för att testa vad den går för. Hade ju just kommit på att den fanns i kameraväskan och var ganska rolig att använda när den gick sönder. |
 |
| Klarar den motljus? Jo faktiskt riktigt acceptabelt. Kanske bättre än de personer som lapade sol fast det var nollgradigt ute? |
 |
| Den klarar till och med av Taube, fast i form av staty. Mer än vad jag gör.... Fast det var stadshuset och kråkan som intresserade mej mest. |
 |
| Inte rätt brännvidd för min idé om pelargången vid stadshuset. Det blev på ett annat sätt och nu har jag utforskat det. |
 |
| Skuggspel och utsnitt i Gamla Stan, där kommer den till sin rätt! Fast färgerna gjorde den mera lämpad att visa i svartvitt. Det finns en enda recension om den här gluggen på Fotosidan, och där skriver man att linsen är behandlad på ett sådant sätt att den ger fel färgåtergivning och att den passar bättre för svartvitt. Om man inte utsätter den för UV-strålning för då förvandlas den till en användbar glugg för färgåtergivning. Jag är djupt frestad att prova. |
 |
| Balkong som brukar vara överlusad av krukväxter. Ny lägenhetsinnehavare?? |
 |
| Stans märkligaste postvagn. |
 |
| Oj vad den klarar av skärpedjup!! Och stort kontrastomfång. |
 |
Engelen hängde jag på som ung, restaurangen lever fortfarande kvar och så gör juldekorationerna fast mars snart övergår till april. Det kanske är för jobbigt att ta ner så mycket ljusslingor? 35:an ska jag använda mera, idag var det roligt att gå runt och fota på stan!! |
|
|
|