Strasbourg och stadsdelen "La petite France"

Jag tycker om miljöerna och husen i den franska staden Strasbourg. Det finns väl bevarade korsvirkeshus intill floden Ill som är en biflod till Rehn, och stämning och mysfaktor kan jämföras med Gamla Stan tycker jag.
Den största katedralen i stan heter Notre-Dame de Strasbourg och är den näst högsta katedralen i Frankrike med 141,11 meters höjd. Den första byggstenen till kyrkan lades år 1015 och  kyrkan färdigställdes under 1400-talet. Fram till 1874 var katedralen världens högsta byggnad.
Interiör från kyrkan.
Man får en mycket vacker promenad längs floden Ill.
I stadsdelen La petite France finner man åtskilliga byggnader i korsvirkesstil. Här bodde förr mjölnare, garvare och fiskare. Numera är det hit turisterna kommer för den vackra miljöns skull.
Undrar hur takvåningarna ser ut inuti?
Staden är livfull och i mars är inte turistvimlet lika påtagligt. Hit återvänder jag gärna igen, min bror bor inte långt härifrån så chansen är ganska god!

Bilder som blev konverterade till svartvitt som återgick till färg....

Efter att ha konverterat alla mina bilder till svartvitt, har jag börjat sakna färger i vissa av dem. Motiven har nu tagit många vändor genom olika filter och jag skulle behöva hjälp av klara ögon och uppriktiga åsikter om resultaten. Det är så lätt att dra iväg och bli fartblind! Bilderna ska visas och jag har en deadline i januari så till dess måste jag ha vaknat upp ur koman och sett mera nyktert på vad jag vill visa egentligen!

En cyklist i Uppsala. Jag fotar ryggar och vet att jag är feg!! Men - ryggar blir mera anonyma och mera som symboler än om det finns ansikten i bild som representerar individer.

Uppsalaån, blir effekten för sökt??

Uppsala högar, här är svartvitt enda alternativet men uppfattas bilden som tråkig??

Cyklister igen, jag älskar tanten som slår huvudet i högerkanten av bilden men det kanske jag är ensam om???

Uppsalaån och cyklister, färgbilden känns given men är den "för mycket" här?? Jag är uppriktigt glad över respons om det är bilder som ska väljas bort eller om de ser helt galet överarbetade ut!! Själv är jag helt förvirrad och betraktar resultaten med mycket onyktra ögon!

Nu har även jag sett Strömholm på Fotografiska....

I sällskap med Grimman som gick Fotoskolan när det begav sej, jag hoppades att få en annorlunda bild av utställningen och det fick jag.
Strömholm visade emellanåt sina bilder på Fotoskolan och berättade, diskussioner uppstod och många av de anekdoterna förgyllde de olika bilderna när vi såg dem på utställningen idag. Strömholm var visst mycket för att skapa en myt omkring sin person, så Grimmans berättelser skilde sej på en del punkter från den förbipasserande guidens variant på samma tema....
Någon i bloggarna kallade Strömholms bilder för omoderna, och då får jag tillstå att det mossiga i dem tilltalar mej personligen mycket mer än de moderna nutida bilderna som visades på till exempel planketutställningen.
Å andra sidan menade Grimman att mycket av dagens fotografi kommer ur det som lärdes ut på Fotoskolan och som var nyskapande då. Han var så fräck att han påstod att det mesta är upprepningar och har gjorts förut.

Det jag slås av i de utställda bilderna är ljuset som ligger briljant på motiven, bilduppbyggnader med kuber och trianglar, snygga bakgrunder. Alla bilder talar inte till mej, men då handlar det om bildinnehåll som inte träffar rätt. Många bilder har en stämning och en ton som starkt fångar mitt intresse.

Igår såg jag bildspel med bilder från 1800-talet, många med tjusiga ramar inkopierade. Sammanslagningar av olika exponeringar, collage. Mycket av det som går under benämningen bildmanipulationer idag. Det gav också upphov till funderingar. Sjukdomsdokumenterande rasfotografi med snygg ram, krigsbilder med av fotografen arrangerade lik. Många av nyhetsbilderna från 1800-talet var arrangerade. En panoramabild från Paris daterad 1846 fotad med en roterande kamera med namnet Megaskop.
Det omnämndes också en kvinnlig fotograf vid namn Julia Margaret Cameron som struntade i dåtidens uppfattningar om vad som var rätt och fel. Hennes porträttbild av Darwin sågades av samtiden med gillades av Darwin själv.  Alltihop gav mej en ordentlig tankeställare!

Det är ju helkorkat att fälla in egna bilder i en blogg om Strömholm, men å andra sidan är det tråkigt att läsa en lång text utan en endaste bild i som pausar i textmassan och livar upp! (Dum undanflykt...) Min nya idé i fotandet är att testa vad 50mm gluggen presterar på stor bländare. Jag åkte in till stan med målsättning att bara jobba med bländare f1.2. Döm om min förvåning när jag kommer hem och har ett överraskande djupt skärpeplan i bilderna. Det känns rätt fånigt att tidigare ha ställt kameran på små bländare av ren osäkerhet och dessutom få långa exponeringstider. I makro behövs det, men effekten är inte alls densamma i större utsnitt från stan.

Planen med det korta skärpedjupet var att experimentera och få in en annan känsla i bilderna än mitt vanliga använda; registrerande och skärpa. Tanken är ganska nyfödd i mitt huvud och jag påstår inte att bilden ovanför är en optimal illustration! f/1,2.

På analoga tiden efterarbetade jag bilderna på olika sätt i mörkrummet. Det var pjattning och efterbelysning för att få kopiorna rätt. Jag vet ingen analog fotograf som lägger i negativet och tar en ren avbild, så som det framhålls att man bör göra med digitala bilder för att de ska kallas omanipulerade.

Så med det i bakhuvudet har jag funderat över hur jag vill hantera bilderna från dagens fototur. Själv tycker jag om att landa på ganska tunga bilder med svärta i, och jag kan tycka lika mycket om andras lätta ljusa bilder!

Grimman, f/1.2. Trappan förvandlades inte till den suddiga diffusa bakgrund som föresvävade mej när jag gick hemifrån.

Varför jag tycker om den här bilden kan jag inte förklara.  f/1.2. Ingen av de bilder jag tar är särskilt uppseendeväckande, slagkraftig eller häftig.

Skuggor är fina och blir en ursäkt för att fota mitt på dagen när solen egentligen är för skarp och kontrasterna för starka. f/4 och skärpeplanet blir här oväntat djupt. Jag känner mej som en total novis idag, har ju inte ens ordentligt undersökt effekten av de olika skärpedjupen förut! Kan jag kalla det för att jag är i ett skede av utveckling??? (Grundläggande skede - bättre sent än aldrig kanske??) Eller är jag bara slö och slapp och fotar på inlärd automatik??

Här är det himlen jag stannade för.

Skugga igen. Svår bild, min idé gick inte riktigt att genomföra i fotoshop men det är bara att prova igen några gånger. Så gjorde man ju med film, första papperskopian var aldrig den rätta!