Nu har även jag sett Strömholm på Fotografiska....

I sällskap med Grimman som gick Fotoskolan när det begav sej, jag hoppades att få en annorlunda bild av utställningen och det fick jag.
Strömholm visade emellanåt sina bilder på Fotoskolan och berättade, diskussioner uppstod och många av de anekdoterna förgyllde de olika bilderna när vi såg dem på utställningen idag. Strömholm var visst mycket för att skapa en myt omkring sin person, så Grimmans berättelser skilde sej på en del punkter från den förbipasserande guidens variant på samma tema....
Någon i bloggarna kallade Strömholms bilder för omoderna, och då får jag tillstå att det mossiga i dem tilltalar mej personligen mycket mer än de moderna nutida bilderna som visades på till exempel planketutställningen.
Å andra sidan menade Grimman att mycket av dagens fotografi kommer ur det som lärdes ut på Fotoskolan och som var nyskapande då. Han var så fräck att han påstod att det mesta är upprepningar och har gjorts förut.

Det jag slås av i de utställda bilderna är ljuset som ligger briljant på motiven, bilduppbyggnader med kuber och trianglar, snygga bakgrunder. Alla bilder talar inte till mej, men då handlar det om bildinnehåll som inte träffar rätt. Många bilder har en stämning och en ton som starkt fångar mitt intresse.

Igår såg jag bildspel med bilder från 1800-talet, många med tjusiga ramar inkopierade. Sammanslagningar av olika exponeringar, collage. Mycket av det som går under benämningen bildmanipulationer idag. Det gav också upphov till funderingar. Sjukdomsdokumenterande rasfotografi med snygg ram, krigsbilder med av fotografen arrangerade lik. Många av nyhetsbilderna från 1800-talet var arrangerade. En panoramabild från Paris daterad 1846 fotad med en roterande kamera med namnet Megaskop.
Det omnämndes också en kvinnlig fotograf vid namn Julia Margaret Cameron som struntade i dåtidens uppfattningar om vad som var rätt och fel. Hennes porträttbild av Darwin sågades av samtiden med gillades av Darwin själv.  Alltihop gav mej en ordentlig tankeställare!

Det är ju helkorkat att fälla in egna bilder i en blogg om Strömholm, men å andra sidan är det tråkigt att läsa en lång text utan en endaste bild i som pausar i textmassan och livar upp! (Dum undanflykt...) Min nya idé i fotandet är att testa vad 50mm gluggen presterar på stor bländare. Jag åkte in till stan med målsättning att bara jobba med bländare f1.2. Döm om min förvåning när jag kommer hem och har ett överraskande djupt skärpeplan i bilderna. Det känns rätt fånigt att tidigare ha ställt kameran på små bländare av ren osäkerhet och dessutom få långa exponeringstider. I makro behövs det, men effekten är inte alls densamma i större utsnitt från stan.

Planen med det korta skärpedjupet var att experimentera och få in en annan känsla i bilderna än mitt vanliga använda; registrerande och skärpa. Tanken är ganska nyfödd i mitt huvud och jag påstår inte att bilden ovanför är en optimal illustration! f/1,2.

På analoga tiden efterarbetade jag bilderna på olika sätt i mörkrummet. Det var pjattning och efterbelysning för att få kopiorna rätt. Jag vet ingen analog fotograf som lägger i negativet och tar en ren avbild, så som det framhålls att man bör göra med digitala bilder för att de ska kallas omanipulerade.

Så med det i bakhuvudet har jag funderat över hur jag vill hantera bilderna från dagens fototur. Själv tycker jag om att landa på ganska tunga bilder med svärta i, och jag kan tycka lika mycket om andras lätta ljusa bilder!

Grimman, f/1.2. Trappan förvandlades inte till den suddiga diffusa bakgrund som föresvävade mej när jag gick hemifrån.

Varför jag tycker om den här bilden kan jag inte förklara.  f/1.2. Ingen av de bilder jag tar är särskilt uppseendeväckande, slagkraftig eller häftig.

Skuggor är fina och blir en ursäkt för att fota mitt på dagen när solen egentligen är för skarp och kontrasterna för starka. f/4 och skärpeplanet blir här oväntat djupt. Jag känner mej som en total novis idag, har ju inte ens ordentligt undersökt effekten av de olika skärpedjupen förut! Kan jag kalla det för att jag är i ett skede av utveckling??? (Grundläggande skede - bättre sent än aldrig kanske??) Eller är jag bara slö och slapp och fotar på inlärd automatik??

Här är det himlen jag stannade för.

Skugga igen. Svår bild, min idé gick inte riktigt att genomföra i fotoshop men det är bara att prova igen några gånger. Så gjorde man ju med film, första papperskopian var aldrig den rätta!

gatosi 2012-09-12 19:54

Roligt att läsa om dina funderingar och din utveckling!
Ang. skärpedjup: Så vitt jag vet är effekten starkare ju kortare avståndet mellan kameran och motivet är. I bild 2 är mannen på moppen mycket större en din guide på bild 5, jag antar alltså att du var närmare då. Och då blir skärpedjupet kortare. Om jag misstar mig här nu får gärna någon rätta mig.
Att titta på andra fotografer har både för- och nackdelar. Man blir inspirerad, och man upptäcker att inga sanningar är eviga. Men det har sin fara att bli medveten om att det mesta redan finns. Kanske inte tekniskt sett, då har den digitala tekniken säkert några överraskningar på lager. Men innehållsmässigt. Du nämnde upprepningar. Civilisationen är gammal. Det finns folk som påstår att allt redan är sagt. Nyskapande... Vad är det?
Dags att låta bli att yttra sig? Nja....
/Katja

Besvara

Svar från lersaker 2012-09-12 20:02

Visst har du helt rätt ang skärpedjupet, och det har väl de flesta fattat utom jag då. Men att f/1.2 skulle ge såpass teckning i bakgrunderna - ja det ser man ju inte förrän man tar sej för att pröva! Jag kan inte fatta varför jag inte prövat tidigare bara.
Jag uppmanar ingen att låta bli att yttra sej! Förbehåller mej rätten att få vara mossig bara.... :-)

Svara

gatosi 2012-09-12 20:09

Nej, jag menar inte att du sa det. Men jag kan bli lite trött på om någon (din guide i det här fallet) påpekar att någonting då var nyskapande och nu är upprepning. Det låter så enkelt men jag tror inte att det är det. Antingen är allt upprepning på något sätt eller ingenting.

Svara

pic-tor 2012-09-12 20:00

Intressant att läsa om dina tankar och jag tycker att du är helt rätt ute för eftertanke och reflektion leder oftast framåt. Bilden på mopedisten tycker jag absolut är relevant i det här sammanhanget. Förutom det korta skärpedjupet visar den också att kantskärpan i många fall inte är den bästa vid "full glugg". En undran, drar du ned färgmättnaden i dina bilder?

/Torbjörn

Besvara

Svar från lersaker 2012-09-12 20:10

Det är väl typiskt mej att gå från minsta bländaröppningen till den största, jag kan visst aldrig göra något mittemellan. Känns som om det finns en hel del till att lära känna när det gäller val av bländare.
Jo bilderna lär bli mjuka på full öppning och jag gör valet att tilltalas av det!!
Färgmättnaden kommer sej av att jag lägger på ett lager svartvitt, ställer reglagen för de olika färgerna och väljer blandningsläge luminicens. Alltså manipulerar jag ursprungsbilderna och jag tror att jag tilltalas av färgbilder med nerdragen färgmättnad. För ofta stannar jag inte i svartvitt i bildbearbetningen.

Svara

Heléne Alklid 2012-09-12 20:49

Härliga tankar du delar med dig av som de flesta nog någon gång funderat på!
Det är först när man testar man ser hur det hela hänger ihop!
Fina bilder Anne-Sophie!

Besvara

Svar från lersaker 2012-09-12 23:39

Tack så jättemycket Heléne! Jag fastnar emellanåt i fotandet och det känns så frustrerande och det blir en del tankar utifrån det...

Svara

alf109 2012-09-12 20:53

Jag blev själv lite kluven till Strömholm utställningen men det berodde mest på att det var så mycket bilder. Jag gillar nog när det blir lite mer återhållet och lite glesare mellan bilderna. Men Strömholms inflytande över den Svenska fotografin bland annat genom fotoskolan är nog större än vad många känner till.

Julia Margaret Cameron var en fantastisk kvinna och hennes porträtt är verkligen något att ta till sig, speciellt kvinnoporträtten tycker jag. Förvånansvärt många kvinnor som höll på med fotografi och tilläts lyckas ganska tidigt med tanke på hur samhället såg ut i övrigt. Lite senare hade vi ju Imogen Cunningham, Dorothea lange och senare Lisette Model och Diane Arbus som alla måste ses som föregångare till mycket av det som kom senare

-affe.

Besvara

Svar från lersaker 2012-09-12 23:37

Jag fick ju en så speciell introduktion till utställningen och färgades positivt av den, även om jag tycker om många av Strömholms bilder sedan tidigare. Ska absolut gå tillbaka och då se filmen också. Den var visst en timme lång men skulle vara sevärd.
Cameron tycker jag var spännande både i sitt tänkande och i bilderna. Vi pratar senare delen av 1800-talet, otroligt att hon och de andra kvinnorna du nämner åstadkom vad de gjorde redan tidigt i fotohistorien!!

Svara

Kurt Nord 2012-09-12 21:04

Jag tycker också om bilden med övergångsstället och jag kan nog inte heller förklara. Men jag tror att det beror på att bilden är strukturerad och inte innehåller något onödigt. Varje element funkar. Det är synd att lyktstolpen och stegen med livbojen går ihop i en form.

Jag har inte sett herr Strömholm än. Ska bli intressant.

Besvara

Svar från lersaker 2012-09-12 23:42

Du benar ju upp bilden riktigt bra!
Håller med om livbojen, kanske kloningsverktyget skulle göra susen här! ;-)
Bilden är fotad genom ett galler, men det har inte lämnat några spår i alla fall!
Strömholm ska jag titta på flera gånger, och kanske bara favoriterna nästa gång. Det är mycket bilder och prylar och anteckningar och kontaktkopior och film och info i utställningen!

Svara

Smal 2012-09-14 22:00

Jag blev väldigt imponerad av Strömholms bilder. Har ju sett många förut men aldrig en utställning. Fantastiskt ljus, bra kompositioner och tankeväckande innehåll. Frälst igen och kommer att gå tillbaka för att se den igen.

Fina bilder av dig också - som vanligt.

Besvara

Svar från lersaker 2012-09-14 22:54

Jag presenterades för Strömholms bilder i ETC för länge sedan, de publicerade många av bilderna och jag tycker att de håller över tid. Ska också se utställningen igen, koncentrera mej på de delar jag tyckte berörde mej mest!

Svara