Vit, brun, limefärgad fjäril, jag är lika hemma på fjärilsarter som på bilmärken!

Varje sommar passar jag på att göra insektsjympa, dvs försöka fota insekter i rabatten.
En bra träning på att trycka av rätt med kameran och numera får autofokusen jobba.
Det blir en avkopplande och meditativ stund med kameran som jag uppskattar.
Just nu blommar Lavendeln och jag har inte på många år sett så många olika både fjärilar och humlor i den!
Men arter? Någon som är jätteduktig på sånt?
Brorsan kallar den vita för Kålfjäril.

Äntligen ett par fjärilar i Lavendeln!

Årets insektsjympa i Lavendeln är kanske avklarad. Den känns fuskig för jag har fotat med autofokus. Inte samma sport som att ratta skärpan manuellt. Men det går många suddiga fjärilar på en skarp i alla fall.

Skarp och skarp, den här är min egen superoskarpa favorit!

Har ingen koll på sorter så vet någon vad det är för en individ blir jag glad! Den tillhör inte de vanligaste i min trädgård även om jag misstänker att den är vanlig som art.

Den var i alla fall väldigt sällskaplig, hade inget emot min närvaro.

Fjärilar är egentligen ganska osköna och borstiga när man kommer dem lite närmare.

Den här, Kål/Raps/gissar bara vita fjärilen var destå skyggare och fångades enbart tack vare snabb slutartid när den slog sej ner några sekunder och sedan försvann.

Några mycket mindre bruna gästade också Lavendelruggen.

Men det var den här som var min modell för dagen, tålmodig och stannade länge intill mej. Kanske årets insektsjympa är avklarad nu. Lavendeln blommar snart över hur som helst. Fast snart kommer blomningen på Silveraxen igång och den tycker humlorna om!

Mera Hummelgympa

Bästa meditationen, vid rabatten och helst i gott ljus. Manuell skärpeinställning för humlorna väntar inte på att objektivet ska brumma omkring och leta efter den. Jag har blivit mera kräsen med bilderna genom åren men det blir också allt fler skarpa humlor vid tagningarna jämfört med förr.

De är allt bra köttiga när man kommer lite nära och ser!

Varför är de kala på ryggen???

De kan se bra lystna ut när de kommer!

Väldigt söta är de!

Även den vita fjärilen, en rovfjäril (tack för artbenämning Eric!!), återkommer till Lavendelruggen.

Fjärilar är inte lika söta när man kommer nära dem. Nästan groteskt borstiga kroppar mellan det skira i vingarna.

Lustigt hur benen hänger när de flyger, tack snabba tider i kameran så man får chansen att upptäcka sånt också!

Årets flygfän avklarade?

Brukar ha som en sorts fotogymnastikövning att fota flygande humlor varje sommar och trodde när jag fångat bilden nedan att målet var uppnått och sen la jag makrogluggen på hyllan. I sommar har det varit så få insekter att jag hann bli orolig över det låga antalet. Men när de insektsdragande blommorna slog ut sitter jag plötsligt i ett härligt svirrande av humlor, blomflugor och nu också ett par fjärilar.

Tanken slår mej att jag låter som Hasse & Tages figur som finner meningen med livet på parkbänken matandes duvor. Det finns väl liiiite mer att glädjas åt än så, men nu gillar jag mina humlor starkt!

Men faran lurar bland gräs och strå, insekternas värld är rätt farlig när man börjar titta närmare på den. Så då fick makrot komma fram igen.

Årets fjäril är förevigad, inte i luften men i alla fall. NU kan jag lägga undan makrot och fokusera på annat....

Har suttit i rabatten under hela juli....

Välkommen in i den nu skräpiga Silveraxen, som ser bättre ut när man skruvat på mellanringen och fotar nära!!

Det surrar febrilt av humlor, blomflugor och getingar. Fjärilarna surrar inte men arbetar lika intensivt med att samla nektar.

Man kan trolla bort det risiga i blomruggen genom att välja rätt vinkel!

Fjärilar och humlor verkar inte helt kompatibla när de kommer för nära varandra, den här kaxiga humlan bumpade på fjärilen som valde att flytta på sej.

Den här ser ut som om den skrattar gott, men bara när man vill trycka mänskliga uttryck på den förstås. Tänk att jag inte kan tröttna på att bevaka humlorna, det här är säkert fjärde eller femte sommaren som jag sitter förlorad i rabatten. Vad ska man ha alla bilderna till???  Fast man kan ju fånga bilden med det där lilla extra inbillar jag mej, och det har blivit lättare att sätta skärpan.

De har ett rörelsemönster de små liven, och det blir lättare att fota dem när man lärt sej hur de rör sej över växterna!

Man får vara snabb när man fotar mitt på dagen, de rör oavbrutet på sej medan Silveraxen svajar fram och tillbaka i vinden. Samtidigt som mellanringen kräver manuellt ställd skärpa.

Och där fick jag den! Förstora... är det läge att lägga ner humlefotandet nu? Det är klart att det är en bra gympa för öga och reaktionsförmågan. Nej man lär nog fortsätta hitta mej i rabatten länge framöver och det här lär ju inte vara den sista publicerade bloggen som handlar om humlor! Jag smög ju in ett par fjärilar också för att förnya mej lite!!