Djupdykning i arkivet.

När det är mörkt ute och dassigt med fotografering har jag ägnat mej åt att titta igenom gamla arkivbilder.
Inte bara fotograferandet ändras över åren, så gör även hanteringen av tagna bilder märker jag.
Nu har jag bilder där jag funderar över - varför tänkte jag inte svartvitt när jag satt och irriterade mej över de konstiga och fula färgerna i bilderna???
Passar på att önska ett riktigt Gott Nytt År!!

Ännu en tur längs Drottninggatan och genom Gamla Stan

I onsdags var det fortfarande sommar och jag kunde inte motstå promenaden över Drottninggatan och Gamla Stan mot Södermalm. När temperaturen liknar mera normal sommartemperatur var det lite konstigt att möta flera som käkade glass, antar att jag blivit lite förvirrad av sommarens onormala hetta.

Jag njuter av kamerahusets möjlighet till att fota via vikskärmen och ett snabbt följefokus, är faktiskt barnsligt nöjd med hur det går att smygfotografera folk framifrån utan att bli upptäckt.

Flera jag mötte tycktes ha traskat lite väl långt på stan, de såg både uppgivna och utmattade ut....

Här gissar jag på någon tjall på linan, bekymmersamt!

Somrigt motljus som föll ut från öppningen fångade mitt intresse.

Men på söders höjder går det bara uppför med folk!!
Söder måste utforskas mera, jag kan inte bara använda Drottninggatan. 
Fast smällarna från spegeln dränks av gatubruset inne i city, blir jag mera ensam på gatan hörs knäppandet och jag blir plötsligt avslöjad på ett annat sätt! En ny sorts bilder får jag och nu känns det roligt att fotografera igen efter min långa något förlamande svacka!

Syskonträff

Vi åkte med dotterns valp för att hälsa på hans brorsa så att hundarna skulle få busa av sej lite.

Våran guldklimp, Torsten.

Fick träffa brorsan Ville på bortaplan.

Jag undrar om de kände igen varandra fortfarande efter att ha flyttat hemifrån valpkullen för en månad sedan.

Ganska snabbt började det gå väldigt hett till. Det märktes att de vuxit och nu tultar de inte längre, de rusar!

Vi fick ryta till lite när det började låta alltför intensivt, och skillnaden mellan lek och slagsmål började bli hårfin.

Men efter ett väldigt tumlande och jagande sällade de sej glatt intill varandra för att få smaka hundgodis.....

Säter med spår av människor

Säter är en liten mysig pastellfärgad stad helt tom på folk. Tur att jag tycker om att fota hus och kvarter då. Jag avvek helt fräckt från utställningen i Säterdalen för att få en stunds kamerameditation, som jag gjort varje gång jag varit där. Det är helt enkelt alldeles för frestande att promenera runt bland de här fina gamla trähusen. Första regnet på månader har just fallit, gatorna är helt tomma på folk för det är fortfarande varmt, men fönstrena är öppna för att släppa in lite svalka i lägenheterna. Genom fönsteröppningarna hör jag folk som samtalar så den lilla staden tycks inte helt tömd på mänsklig närvaro.

De dramatiska molnen tornar upp sej på himlen samtidigt som ljuset faller in över Säter.

Parkeringsskada?

Det var huset jag först fick syn på, bilarna är min bonus för att jag traskade dit.

Kvällsljuset letar sej in över torget.

På söndagen var regnet så ihållande att man ställde in utställningen med omtanke om att bilderna inte skulle bli vattenskadade. Det hela avslutades i stället med en gemensam fika innan jag åkte hem. Sista utställningen är det aviserat, så väldigt trevligt att träffa alla som var där och få ta del av de fantastiska föredragen.

Äntligen ett par fjärilar i Lavendeln!

Årets insektsjympa i Lavendeln är kanske avklarad. Den känns fuskig för jag har fotat med autofokus. Inte samma sport som att ratta skärpan manuellt. Men det går många suddiga fjärilar på en skarp i alla fall.

Skarp och skarp, den här är min egen superoskarpa favorit!

Har ingen koll på sorter så vet någon vad det är för en individ blir jag glad! Den tillhör inte de vanligaste i min trädgård även om jag misstänker att den är vanlig som art.

Den var i alla fall väldigt sällskaplig, hade inget emot min närvaro.

Fjärilar är egentligen ganska osköna och borstiga när man kommer dem lite närmare.

Den här, Kål/Raps/gissar bara vita fjärilen var destå skyggare och fångades enbart tack vare snabb slutartid när den slog sej ner några sekunder och sedan försvann.

Några mycket mindre bruna gästade också Lavendelruggen.

Men det var den här som var min modell för dagen, tålmodig och stannade länge intill mej. Kanske årets insektsjympa är avklarad nu. Lavendeln blommar snart över hur som helst. Fast snart kommer blomningen på Silveraxen igång och den tycker humlorna om!