Dagens promenad från city till söder

Läsning av olika bloggar här på FS har satt igång funderingar på mitt eget förhållningssätt till att foto på stan. Själva promenaderna är ett bra andningshål som blockerar vardagligt irriterande surr i hjärnan. En stunds fokusering på trevliga motiv skänker för min del en skön paus i tankebruset.

Primärt är det alltså själva utsnitten som intresserar mej. Så har det sett ut en tid och det blir allt mera tydligt. När jag har hittat lämpligt ställe är det trevligt om det kliver in någon i bilden som tillför liv.

Ibland får man lite bonus, någon som ser lite speciell ut eller som gör något lite oväntat. Fast oftast är det någon som springer förbi med stora kliv och som det gäller att fånga på någon bra plats i bilden.

Linjer, dragningar och ljus är också spännande ibland som motiv.

Promenerar man från city handlar det om en väldig massa betong att föreviga.

Riddarholmen är trevlig och full av turister. Bussarna kommer och åker och turisterna väller ur och in i bussarna i en aldrig sinande ström. Här fastnade jag för den väldigt röda damen och funderar samtidigt på om det är ok att fotografera rullstolsbundna på det här sättet.

Betong igen och ett lite mjukt ljus som strömmade in utifrån.

Vid Gamla Stans tunnelbana kan man få tal del av det stora tunnelbygget som man hållit på med ett bra tag nu. Det är grötigt och rätt fult i vattnet, men de blir väl förhoppningsvis färdiga så småningom.

Här var det för omväxlings skull personen jag stannade till för. Det såg så stillsamt och nygrönt ut på kyrkogården. En liten vilsam oas i stadsbruset.

Återigen en vägg jag stoppade vid och väntade in någon förbipasserande. Någon gatufotograf är jag inte, och jag känner ingen större motivering till att odla det heller. Att leta utsnitt är för min del tillräckligt intressant och kanske det blir lite omvänt att stå där och vänta på folk men jag gillar det. När det väl kommer någon blir det stressigt. Att behålla motivet och inte vifta för mycket med kameran samtidigt som personen ska placeras i bild är utmanande, det går fort och så är ögonblicket förbi. Det är som med att fota humlor, det går många suddiga på en skarp!

Nu har även jag sett Strömholm på Fotografiska....

I sällskap med Grimman som gick Fotoskolan när det begav sej, jag hoppades att få en annorlunda bild av utställningen och det fick jag.
Strömholm visade emellanåt sina bilder på Fotoskolan och berättade, diskussioner uppstod och många av de anekdoterna förgyllde de olika bilderna när vi såg dem på utställningen idag. Strömholm var visst mycket för att skapa en myt omkring sin person, så Grimmans berättelser skilde sej på en del punkter från den förbipasserande guidens variant på samma tema....
Någon i bloggarna kallade Strömholms bilder för omoderna, och då får jag tillstå att det mossiga i dem tilltalar mej personligen mycket mer än de moderna nutida bilderna som visades på till exempel planketutställningen.
Å andra sidan menade Grimman att mycket av dagens fotografi kommer ur det som lärdes ut på Fotoskolan och som var nyskapande då. Han var så fräck att han påstod att det mesta är upprepningar och har gjorts förut.

Det jag slås av i de utställda bilderna är ljuset som ligger briljant på motiven, bilduppbyggnader med kuber och trianglar, snygga bakgrunder. Alla bilder talar inte till mej, men då handlar det om bildinnehåll som inte träffar rätt. Många bilder har en stämning och en ton som starkt fångar mitt intresse.

Igår såg jag bildspel med bilder från 1800-talet, många med tjusiga ramar inkopierade. Sammanslagningar av olika exponeringar, collage. Mycket av det som går under benämningen bildmanipulationer idag. Det gav också upphov till funderingar. Sjukdomsdokumenterande rasfotografi med snygg ram, krigsbilder med av fotografen arrangerade lik. Många av nyhetsbilderna från 1800-talet var arrangerade. En panoramabild från Paris daterad 1846 fotad med en roterande kamera med namnet Megaskop.
Det omnämndes också en kvinnlig fotograf vid namn Julia Margaret Cameron som struntade i dåtidens uppfattningar om vad som var rätt och fel. Hennes porträttbild av Darwin sågades av samtiden med gillades av Darwin själv.  Alltihop gav mej en ordentlig tankeställare!

Det är ju helkorkat att fälla in egna bilder i en blogg om Strömholm, men å andra sidan är det tråkigt att läsa en lång text utan en endaste bild i som pausar i textmassan och livar upp! (Dum undanflykt...) Min nya idé i fotandet är att testa vad 50mm gluggen presterar på stor bländare. Jag åkte in till stan med målsättning att bara jobba med bländare f1.2. Döm om min förvåning när jag kommer hem och har ett överraskande djupt skärpeplan i bilderna. Det känns rätt fånigt att tidigare ha ställt kameran på små bländare av ren osäkerhet och dessutom få långa exponeringstider. I makro behövs det, men effekten är inte alls densamma i större utsnitt från stan.

Planen med det korta skärpedjupet var att experimentera och få in en annan känsla i bilderna än mitt vanliga använda; registrerande och skärpa. Tanken är ganska nyfödd i mitt huvud och jag påstår inte att bilden ovanför är en optimal illustration! f/1,2.

På analoga tiden efterarbetade jag bilderna på olika sätt i mörkrummet. Det var pjattning och efterbelysning för att få kopiorna rätt. Jag vet ingen analog fotograf som lägger i negativet och tar en ren avbild, så som det framhålls att man bör göra med digitala bilder för att de ska kallas omanipulerade.

Så med det i bakhuvudet har jag funderat över hur jag vill hantera bilderna från dagens fototur. Själv tycker jag om att landa på ganska tunga bilder med svärta i, och jag kan tycka lika mycket om andras lätta ljusa bilder!

Grimman, f/1.2. Trappan förvandlades inte till den suddiga diffusa bakgrund som föresvävade mej när jag gick hemifrån.

Varför jag tycker om den här bilden kan jag inte förklara.  f/1.2. Ingen av de bilder jag tar är särskilt uppseendeväckande, slagkraftig eller häftig.

Skuggor är fina och blir en ursäkt för att fota mitt på dagen när solen egentligen är för skarp och kontrasterna för starka. f/4 och skärpeplanet blir här oväntat djupt. Jag känner mej som en total novis idag, har ju inte ens ordentligt undersökt effekten av de olika skärpedjupen förut! Kan jag kalla det för att jag är i ett skede av utveckling??? (Grundläggande skede - bättre sent än aldrig kanske??) Eller är jag bara slö och slapp och fotar på inlärd automatik??

Här är det himlen jag stannade för.

Skugga igen. Svår bild, min idé gick inte riktigt att genomföra i fotoshop men det är bara att prova igen några gånger. Så gjorde man ju med film, första papperskopian var aldrig den rätta!

Grön stadspromenad

Södermalm har en promenad längs stranden som är fin att gå. Där hittar man båtar och båtfolk, man får hoppa undan från cyklister och en massa flåsande motionärer i trikåer med stegmätare, man möter hundägare, småbarnsföräldrar och södermalmsbor i allmänhet.
Takten på de promenerande och cyklande kanske inte är helt lugn, tempot från gatorna ovanför sitter i kroppen på folk tycks det...

Man kan starta denna promenad från den äldsta och understa Skanstullsbron. Jag kunde inte undvika att ta brobilder när jag passerade och inser att de blir helt och hållet på mitt sätt utifrån att jag stod på plats med mitt 50mm objektiv monterat på kameran. Uttrycket blir liksom enbart registrerande av platsen, och jag förmedlar knappast brons storslagenhet. Men jag gillar djupet in i bilden!

Dottern hade hört talas om att det skulle finnas en stort rutchkana ner i badbassängen på Eriksdalsbadet och var ivrig att kolla in den. Detta blev en brobild mera på mitt sätt....

Det är så idylliskt vid vattnet, båtbryggor och lummig grönska och man passerar förbi koloniträdgårdar längs promenaden. Samtidigt som ljuden från storstan tränger ner till en.

Vid Hornstulls strand finns generösa gräsmattor och en badplats. Här befann vi oss ofta med filt och picnickorg när jag bodde på söder. Husen längs Årstadal och Sjövikskajen blir en fin kontrast till badstranden som oftast är tätt befolkad, söder i ett nötskal tycker jag.

Sen är det ju det där med att fota människor. Svårt tycker jag. De ska vara intressanta, uttrycksfulla och placerade i rätt omgivning. Inte helt my cup of tea, men ibland tycker jag om vad jag ser. Särskilt om de så fint promenerar in i bild. Här är det mamman som håller fast vid godispåsen....