Jag trodde att jag skulle kunna ligga lite lågt med fotosidan ett tag. Ack vad jag bedrog mej! När sedan mina bloggar var borta och urvalet av bilder på min sida var helt uppåt väggarna var det bara att inse faktum och pytsa in medlemsavgiften. Bilderna är från en snabb tur genom Gamla Stan som jag snikade till mej i onsdags eftermiddag. Det var äntligen ett ljus värt att fota i, till och med ett vackert klart och varmt ljus visade det sej! Bara att gilla läget och lunka runt. |
 |
| Det här är ett välfotograferat hörn. Med mjukt varmt infallande eftermiddagsljus och en grupp turister som poserade för varandra passade jag också på att knäppa av en bild. |
 |
| Jag kan inte få nog av husen, kvarteren och stämningen i Gamla Stan.... |
 |
| Måste ha varit min lyckliga dag dessutom, att få hyfsad skärpa trots relativt lång slutartid brukar inte jag lyckas med i vanliga fall. |
 |
| Det som är lite speciellt för årstiden är alla sjöfåglar som hopar sej i vattnet vid Kungsan. Det är utfodring och ett flertal sorter trängs på isflaken. |
 |
| Isflak som är vackra i sej själva. |
 |
| En Kanonvakt vid slottet!! |
 |
Igen var slutartiden relativt lång så att jag fick skärpa är närmast att betrakta som ett under. Jag fattar ingenting, suddiga personer är det vanligare att komma hem med. Kanske det här är enda gången i min livstid som bilderna från dagens promenad slutade i ett gäng roliga att visa, utan sudd, felaktigt placerad skärpa eller en komposition som retar mej i efterhand.
Det har varit trögt med fotandet länge till min stora sorg. Jag har varit bortskämd med att kameran alltid funnits som avkoppling och en källa till inspiration. Lite stök hos de unga i familjen har nog spelat in, energin har helt enkelt inte räckt till. Nu hoppas jag att lusten på att fota återvänt igen, det är ju så roligt att gå runt med kameran. Man vet aldrig vad man kommer hem med och får upp på skärmen sen.... |
|
|
|
|
|
När vi anlände till Tallinn började det regna, ett droppande som övergick till ihållande regn. Förutom att det inte var något vidare väder för att fota var det kallt, vattnet forsade över gatorna och på stora torget lös stånden med hantverk som jag gillar att kika på med sin frånvaro. Regnet upphörde på kvällen och plötsligt sveptes den blöta staden in i ett varmt kvällsljus. Fast då var det lite för mörkt för att fota.... |
 |
Dag två bjöd på destå bättre förutsättningar. Ute tidig morgon hade kommersen inte startat än men stan var ändå full av promenerande turister som samsades med bofasta på väg till olika jobb. Det var fullt av varutransporter också men med lite tålamod kunde man vänta ut vissa bilar som blockerade fotovänliga bitar av stan. |
 |
| Det där med bildstabilisator hittar på nya outforskade resultat med bilderna. Småpartier av skärpa i annars suddiga bilder. Jag känner en viss entusiasm när jag tittar hemma på vissa bildresultat även om bilden ovanför ligger lite på gränsen till att vara jobbig att se på. |
 |
I den gamla stadsdelen händer det massvis med saker om man ger sej tid att vänta ut dem. Ljuset på morgonen är mjukt och med fina solkattor överallt. |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
| Valv och prång finns det också, ljusomfånget är enormt stort här men om man fotar i RAW går det att framkalla en hel del nyanser i efterskott i både högdagrar och skuggpartier. |
 |
|
 |
| Inte ofta folk ser så glada ut när de upptäcker fotografer! |
 |
|
 |
|
 |
Klart, den här mannen ser inte lika förtjust ut när han sett mej. Har man tele är man i alla fall på behörigt avstånd i sådana här lägen. Dessutom kan man trycka ihop stadsbilderna på ett sätt som jag uppskattar. Synd att det är stort och tungt bara, ingenting att strosa omkring länge med utan att man blir ganska trött. Men fotandet har fått en nytändning och det behövdes verkligen! |
|
|
|
|
|
Som sagt, en storslagen svårfotograferad stad.
Kul ändå att ha varit där! Mitt under det värsta regnet på 60 år dessutom....
Just innan snöovädren slog till här hemma for jag till palmsus och 20 graders värme i Barcelona. En stad som stått på måste-listan i väldigt många år. En stad som alla talar längtansfullt och förtjust om, den beskrivs som underbar. Klart att någon som jag med arkitektur och gatumiljöintresse har varit otroligt nyfiken på Gaudis avtryck i staden! |
 |
| Så vi klev rakt in i lämmeltågen av turister och passerade förbi flera av de välkända platser som är signerade Gaudi. Det här taket på Palau Güell höll vi på att missa eftersom vi inte hittade passagen upp först. Det var en vänlig museivakt som ledde oss in i en hiss upp till takvåningen. Där uppe sluttade golvet åt alla håll och keramikern i mej blev alldeles förtjust i all inklädd mosaik! |
 |
| Park Güell hade även den fantasifulla inslag med märklig skulptur och mosaik. Och en aldrig sinande ström av selfiefotande turister trots att vi reste utanför den stora turistsäsongen. |
 |
Mitt bestående intryck av staden är att den är stor, så stor att det är svårt att fota i den. Utanför La Catedral i gamla stadsdelen var omgivningarna spännande och efter lite väntande blev det tomt mellan horderna av folk så det gick att fota också. Man behöver vara lika snabb som när man fotograferar fotboll för att hinna få till någorlunda renodlade bilder i de här kvarteren. |
 |
| På förmiddagarna var ljuset härligt. Vi vandrade åtskilliga timmar om dagen och hittade stråket Wellington vid sidan av zoo på väg mot sandstranden. En plats dit stans alla joggare tycktes söka sej. |
 |
| Sättet att försöka kränga pengar av turisterna var uppfinningsrikt! |
 |
| Ett frekvent inslag i gatubilden var en massa graffiti, påfallande ofta väldigt skickligt utförd! |
 |
| Jag slogs även av mängden med balkonger på byggnaderna och hur de dignade av krukväxter, cyklar och tvätt på tork. |
 |
| Vi hittade en marknad med loppisinslag som mest liknade en soptipp. Där minglade ivriga besökare i jakt på fynden. |
 |
För att se lite mer än bara stadskvarter tog vi tåget till klostret Montserrat strax utanför stan. Välordnat för turister med sista transporten upp på berget med ett litet tåg. Trots spexande turister som kryllade kring klostret och kyrkan infann sej en kort stunds stillhet. Den bröts snabbt av tjugotalet skolklasser som skränande vällde in i kyrkan och fick oss att snabbt fly ut därifrån. |
 |
| Stillheten i utsikten från klostret är alltså missvisande eftersom jag bakom mej har mängder av turister, men det behöver jag ju inte låtsas om när jag visar bilden!! |
| Nu är jag hemma igen och fryser. Är lite obeslutsam över vad jag tycker om Barcelona. Det var lite för stort för min smak. Men jag är väldigt glad över att jag gjorde resan dit!! |
|
|
|
|
|
|
|