Den här gången provade jag vidvinkelzoomen på stan för att se om den autofokusen ville arbeta på något vettigt sätt. På gamla kamerahuset fick jag de mest anskrämliga förvrängda och gryniga bilder med den här gluggen. Har funderat på att sälja den men upptäcker nu att den jobbar väldigt bra med nya huset. Kul! |
 |
| En vidvinkel ger ju lite lustiga effekter, här passerar en jättelång leopardman i Gamla Stan! |
 |
Såg i ögonvrån någon som kom ut från fiket och svängde om kameran som jag håller i maghöjd ungefär. Hela promenaden blev lite hej och hå när man ska försöka fota obemärkt, en del avklippta tår fick jag men en vidvinkel tar ju med rätt stort utsnitt så de flesta bilder har gått att räta upp. Dock ej denna, då hade tårna rykt och det tycker jag är synd när jag nu fick med dem i bilden från början..... |
 |
| Tänk att jag har aldrig sett att det sitter en vikingasten på väggen här förrän jag förstorade upp bilden i fotoshop! |
 |
| Ett färgglatt par iklädda komplementfärger. |
 |
| Den här gillar nog bara jag själv, men jag får sån turist och resekänla av bilden. Hur man ser något för första gången, nyfikenheten, det härliga och glädjen över att resa någonstans och se något nytt. |
 |
| Fast det är klart, det är inte alltid bara jättehärligt att vara turist.... |
 |
| Livfullt kan det vara på stan, och ibland väger personer i bakgrunden tungt för helhetsintrycket av bilden. |
 |
| Ska man gå på gågata men korsa en bilväg är det bra att hålla tungan rätt i mun! |
 |
| Tungt möte.... Funderade en sekund på om jag skulle våga ta bilden....... |
 |
| Vad har hänt? |
 |
| Som sagt, bakgrundspersoner kan vara bra komplement ibland. |
 |
|
 |
|
 |
|
Tänk så spännande att gå medan man blundar och se vart man hamnar!!
Tänk att man kan få folk att hamna innanför bildramen med kameran i maghöjd, det är en av de mest improviserade fotograferingar jag testat och det var riktigt roligt och gav stor mersmak!
|
|
Jag har aldrig känt mej bekväm med gatufoto. Bara påträngande och för feg för att gå nära. Med den mentaliteten blir det lättast att fota cityscapesbilder med inslag av passerande människor. |
 |
Men om man plötsligt utrustas med kamera som har en utvikbar skärm förändras hela världsbilden känns det som. För där står man positionerad och glor som alla andra ner i någonting, till synes harmlös och lika borta som gemene man på stan. När folk inte känner sej iakttagna börjar de hitta på oväntade saker. Det nya problemet är att rikta kameran på så sätt att man kan komponera bilden, få ordning på skärpan som inte är lätt att se på skärmen, samt att fatta när man ska krama av avtryckaren. Inte lätt att komma ihåg alla delarna när man är otränad på nya utrustningen men plötsligt är det väldigt roligt att fota igen! |
 |
Jag trodde att den här turisten poserade för en extra tjusig selfie men såg sedan i bilden på hennes mobil att hon fotar fasaden framför sej. Lyckades tydligen ratta in skärpan ok i det här försöket. På kameran sitter en hederlig gammal 35mm f1,4 med total avsaknad av automatiker. Min favvoglugg för tillfället. |
 |
| Man måste komma hem med felexponerade bilder för att få den sparken i baken att komma ihåg samtliga inställningar!! |
 |
| Det är väldigt jobbigt att gå uppför på söders höjder, det är mycket lättare när det går utför för en! |
 |
Testade svåra ljusförhållanden och blir imponerad av vad kameran fixar. Det var skuggorna i förgrunden som intresserade mej mest men jag fick hyfsat ljus bakgrund också vilket förvånar mej! Så där sitter jag på en bänk på Mosebacke Torg och ser ut att pilla så där modernt med någonting i knät när jag egentligen smyger mej på omgivningen å det fulaste. Det var så roligt så jag måste in och prova detta mera! |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Köpt begagnad, trög och strulig för att till sist strejka. Mitt Nikon 35mm f1,4. Det tog tre år att komma till skott med reparationen, hittade till sist L-Foto i Vansbro som förbarmade sej och gav den en ny chans. Knepig att reparera, den var tydligen skev. Men nu är den tillbaka och med den monterad åkte jag in till stan för att testa vad den går för. Hade ju just kommit på att den fanns i kameraväskan och var ganska rolig att använda när den gick sönder. |
 |
| Klarar den motljus? Jo faktiskt riktigt acceptabelt. Kanske bättre än de personer som lapade sol fast det var nollgradigt ute? |
 |
| Den klarar till och med av Taube, fast i form av staty. Mer än vad jag gör.... Fast det var stadshuset och kråkan som intresserade mej mest. |
 |
| Inte rätt brännvidd för min idé om pelargången vid stadshuset. Det blev på ett annat sätt och nu har jag utforskat det. |
 |
| Skuggspel och utsnitt i Gamla Stan, där kommer den till sin rätt! Fast färgerna gjorde den mera lämpad att visa i svartvitt. Det finns en enda recension om den här gluggen på Fotosidan, och där skriver man att linsen är behandlad på ett sådant sätt att den ger fel färgåtergivning och att den passar bättre för svartvitt. Om man inte utsätter den för UV-strålning för då förvandlas den till en användbar glugg för färgåtergivning. Jag är djupt frestad att prova. |
 |
| Balkong som brukar vara överlusad av krukväxter. Ny lägenhetsinnehavare?? |
 |
| Stans märkligaste postvagn. |
 |
| Oj vad den klarar av skärpedjup!! Och stort kontrastomfång. |
 |
Engelen hängde jag på som ung, restaurangen lever fortfarande kvar och så gör juldekorationerna fast mars snart övergår till april. Det kanske är för jobbigt att ta ner så mycket ljusslingor? 35:an ska jag använda mera, idag var det roligt att gå runt och fota på stan!! |
|
|
|
Jag trodde att jag skulle kunna ligga lite lågt med fotosidan ett tag. Ack vad jag bedrog mej! När sedan mina bloggar var borta och urvalet av bilder på min sida var helt uppåt väggarna var det bara att inse faktum och pytsa in medlemsavgiften. Bilderna är från en snabb tur genom Gamla Stan som jag snikade till mej i onsdags eftermiddag. Det var äntligen ett ljus värt att fota i, till och med ett vackert klart och varmt ljus visade det sej! Bara att gilla läget och lunka runt. |
 |
| Det här är ett välfotograferat hörn. Med mjukt varmt infallande eftermiddagsljus och en grupp turister som poserade för varandra passade jag också på att knäppa av en bild. |
 |
| Jag kan inte få nog av husen, kvarteren och stämningen i Gamla Stan.... |
 |
| Måste ha varit min lyckliga dag dessutom, att få hyfsad skärpa trots relativt lång slutartid brukar inte jag lyckas med i vanliga fall. |
 |
| Det som är lite speciellt för årstiden är alla sjöfåglar som hopar sej i vattnet vid Kungsan. Det är utfodring och ett flertal sorter trängs på isflaken. |
 |
| Isflak som är vackra i sej själva. |
 |
| En Kanonvakt vid slottet!! |
 |
Igen var slutartiden relativt lång så att jag fick skärpa är närmast att betrakta som ett under. Jag fattar ingenting, suddiga personer är det vanligare att komma hem med. Kanske det här är enda gången i min livstid som bilderna från dagens promenad slutade i ett gäng roliga att visa, utan sudd, felaktigt placerad skärpa eller en komposition som retar mej i efterhand.
Det har varit trögt med fotandet länge till min stora sorg. Jag har varit bortskämd med att kameran alltid funnits som avkoppling och en källa till inspiration. Lite stök hos de unga i familjen har nog spelat in, energin har helt enkelt inte räckt till. Nu hoppas jag att lusten på att fota återvänt igen, det är ju så roligt att gå runt med kameran. Man vet aldrig vad man kommer hem med och får upp på skärmen sen.... |
|
|
|
|
|