Nu har även jag sett Strömholm på Fotografiska....

I sällskap med Grimman som gick Fotoskolan när det begav sej, jag hoppades att få en annorlunda bild av utställningen och det fick jag.
Strömholm visade emellanåt sina bilder på Fotoskolan och berättade, diskussioner uppstod och många av de anekdoterna förgyllde de olika bilderna när vi såg dem på utställningen idag. Strömholm var visst mycket för att skapa en myt omkring sin person, så Grimmans berättelser skilde sej på en del punkter från den förbipasserande guidens variant på samma tema....
Någon i bloggarna kallade Strömholms bilder för omoderna, och då får jag tillstå att det mossiga i dem tilltalar mej personligen mycket mer än de moderna nutida bilderna som visades på till exempel planketutställningen.
Å andra sidan menade Grimman att mycket av dagens fotografi kommer ur det som lärdes ut på Fotoskolan och som var nyskapande då. Han var så fräck att han påstod att det mesta är upprepningar och har gjorts förut.

Det jag slås av i de utställda bilderna är ljuset som ligger briljant på motiven, bilduppbyggnader med kuber och trianglar, snygga bakgrunder. Alla bilder talar inte till mej, men då handlar det om bildinnehåll som inte träffar rätt. Många bilder har en stämning och en ton som starkt fångar mitt intresse.

Igår såg jag bildspel med bilder från 1800-talet, många med tjusiga ramar inkopierade. Sammanslagningar av olika exponeringar, collage. Mycket av det som går under benämningen bildmanipulationer idag. Det gav också upphov till funderingar. Sjukdomsdokumenterande rasfotografi med snygg ram, krigsbilder med av fotografen arrangerade lik. Många av nyhetsbilderna från 1800-talet var arrangerade. En panoramabild från Paris daterad 1846 fotad med en roterande kamera med namnet Megaskop.
Det omnämndes också en kvinnlig fotograf vid namn Julia Margaret Cameron som struntade i dåtidens uppfattningar om vad som var rätt och fel. Hennes porträttbild av Darwin sågades av samtiden med gillades av Darwin själv.  Alltihop gav mej en ordentlig tankeställare!

Det är ju helkorkat att fälla in egna bilder i en blogg om Strömholm, men å andra sidan är det tråkigt att läsa en lång text utan en endaste bild i som pausar i textmassan och livar upp! (Dum undanflykt...) Min nya idé i fotandet är att testa vad 50mm gluggen presterar på stor bländare. Jag åkte in till stan med målsättning att bara jobba med bländare f1.2. Döm om min förvåning när jag kommer hem och har ett överraskande djupt skärpeplan i bilderna. Det känns rätt fånigt att tidigare ha ställt kameran på små bländare av ren osäkerhet och dessutom få långa exponeringstider. I makro behövs det, men effekten är inte alls densamma i större utsnitt från stan.

Planen med det korta skärpedjupet var att experimentera och få in en annan känsla i bilderna än mitt vanliga använda; registrerande och skärpa. Tanken är ganska nyfödd i mitt huvud och jag påstår inte att bilden ovanför är en optimal illustration! f/1,2.

På analoga tiden efterarbetade jag bilderna på olika sätt i mörkrummet. Det var pjattning och efterbelysning för att få kopiorna rätt. Jag vet ingen analog fotograf som lägger i negativet och tar en ren avbild, så som det framhålls att man bör göra med digitala bilder för att de ska kallas omanipulerade.

Så med det i bakhuvudet har jag funderat över hur jag vill hantera bilderna från dagens fototur. Själv tycker jag om att landa på ganska tunga bilder med svärta i, och jag kan tycka lika mycket om andras lätta ljusa bilder!

Grimman, f/1.2. Trappan förvandlades inte till den suddiga diffusa bakgrund som föresvävade mej när jag gick hemifrån.

Varför jag tycker om den här bilden kan jag inte förklara.  f/1.2. Ingen av de bilder jag tar är särskilt uppseendeväckande, slagkraftig eller häftig.

Skuggor är fina och blir en ursäkt för att fota mitt på dagen när solen egentligen är för skarp och kontrasterna för starka. f/4 och skärpeplanet blir här oväntat djupt. Jag känner mej som en total novis idag, har ju inte ens ordentligt undersökt effekten av de olika skärpedjupen förut! Kan jag kalla det för att jag är i ett skede av utveckling??? (Grundläggande skede - bättre sent än aldrig kanske??) Eller är jag bara slö och slapp och fotar på inlärd automatik??

Här är det himlen jag stannade för.

Skugga igen. Svår bild, min idé gick inte riktigt att genomföra i fotoshop men det är bara att prova igen några gånger. Så gjorde man ju med film, första papperskopian var aldrig den rätta!

Grön stadspromenad

Södermalm har en promenad längs stranden som är fin att gå. Där hittar man båtar och båtfolk, man får hoppa undan från cyklister och en massa flåsande motionärer i trikåer med stegmätare, man möter hundägare, småbarnsföräldrar och södermalmsbor i allmänhet.
Takten på de promenerande och cyklande kanske inte är helt lugn, tempot från gatorna ovanför sitter i kroppen på folk tycks det...

Man kan starta denna promenad från den äldsta och understa Skanstullsbron. Jag kunde inte undvika att ta brobilder när jag passerade och inser att de blir helt och hållet på mitt sätt utifrån att jag stod på plats med mitt 50mm objektiv monterat på kameran. Uttrycket blir liksom enbart registrerande av platsen, och jag förmedlar knappast brons storslagenhet. Men jag gillar djupet in i bilden!

Dottern hade hört talas om att det skulle finnas en stort rutchkana ner i badbassängen på Eriksdalsbadet och var ivrig att kolla in den. Detta blev en brobild mera på mitt sätt....

Det är så idylliskt vid vattnet, båtbryggor och lummig grönska och man passerar förbi koloniträdgårdar längs promenaden. Samtidigt som ljuden från storstan tränger ner till en.

Vid Hornstulls strand finns generösa gräsmattor och en badplats. Här befann vi oss ofta med filt och picnickorg när jag bodde på söder. Husen längs Årstadal och Sjövikskajen blir en fin kontrast till badstranden som oftast är tätt befolkad, söder i ett nötskal tycker jag.

Sen är det ju det där med att fota människor. Svårt tycker jag. De ska vara intressanta, uttrycksfulla och placerade i rätt omgivning. Inte helt my cup of tea, men ibland tycker jag om vad jag ser. Särskilt om de så fint promenerar in i bild. Här är det mamman som håller fast vid godispåsen....

Stadsbilder från Säter

Det röda planket i Säter med vidhängande utställningsbilder och publik har vi redan sett så mycket fint ifrån, så jag passar på att blogga om de bilder jag fotade inne i Säter i stället.

Det är en mycket fin liten stadskärna med gamla hus, sådana som jag självklart går igång på. Efter en diskussion med Lasse om min vidvinkel beslöt jag att prova den inne bland de trånga gatorna för att se om jag skulle tycka om bildkvalitén. Mitt påstående är att bilderna blir konstigt gryniga medan Lasse har en mycket mera positiv syn på vad denna Nikon Nikkor AF-S DX 12-24 f/4G IF-ED presterar.

Sticker emellan med kajan fotad med 50mm fast optik. Fågeln suktade efter smulor från vår lunch såpass att jag kunde krypa nära inpå med kameran innan den surnade och flaxade iväg.

Det finns även nyare bebyggelse i stadskärnan, den här putsfasaden hittade jag intill kyrkan.

Från campingen där vi bodde kom man bakvägen in till stan, man möttes av en fantastisk småhusidyll.

Falu rödfärg var rikt representerad på fasaderna men även andra färger förekom.

Folktomt var det nästan vilken tid på dagen man än gick förbi med kameran, en och annan bil rullade förbi och väntade man kunde även någon gående passera, ofta med hund.

Peter tog med oss på en fin tur på kvällen mellan utställningsdagarna, bland annat stannade vi till vid den här nedlagda silvergruvan.

Peter trollade också fram en saftfärgad solnedgång som vi alla föll för. Vi slängde oss handlöst ur bilarna och fotade intensivt på en lång rad med karaktär av japanska turister.....

Dottern fick lite långa dagar på utställningen men var ett mycket trevligt sällskap på resan. Hon skymtar fram på bilderna från de andra bloggarna, ses i reportaget TV4 gjorde, och för att fördriva tiden la hon beslag på min kamera ganska mycket. Fåret lovade jag henne att lägga in och fotograf i det här fallet är Saga. Vi har börjat se oss om efter ett lämpligt kamerahus till henne å det snaraste! Som slutkläm vill jag tacka arrangörerna så jättemycket för allt arbete ni lagt ner på att den Fotografiska Resan skulle gå av stapeln, det var ett mycket trevligt arrangemang och stämningen var positiv och uppskattad!