och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Atomograd.

Fortsätter promenaden i spökstaden Prypjat och har nu kommit till nöjesfältet Luna park, som aldrig hann bli ett riktigt nöjesfält. Det var alldeles nytt och skulle ha öppnat den 1 maj samma år som olyckan.
Nu står det här och förfaller, jag tror att den platsen i Prypjat är den mest fotograferade av alla. Speciellt då pariserhjulet. Men även dessa radiobilar som numera kan gå under namnet Radio-aktiva-bilar.
Karusellen som aldrig fick snurra och roa barn, rostar nu sönder och förfaller.
Här skulle det ha kunnat vara en fin plats för lek och avkoppling för barnen och föräldrarna sitta och vila, titta på de stojande barnen och njuta av blommor.
Vi tittar lite närmare på pariserhjulet.
En av korgarna är intressantare än de andra.
Varför då, undrar någon. Jo där hittade vi områdets högsta nivå av alla hot spot.
Vi avstår från att åka och köper inte någon biljett. Ser ändå ut som om om biljettförsäljaren avvikit.
Vi går vidare, det här ser ut om en lekstuga. Där har en björk hittat sig en väg rakt ut genom väggen.
Fortsätter förbi taggtråden och den rostiga stolpen.
Går genom en park...trodde vi.
Efter den vildvuxna parken kommer vi fram till fotbollsstadium.
Och när vår guide visar en bild av hur det såg ut här förut, så förstår jag att den vildvuxna parken var fotbollsplanen.
Det är läktarna vi står vid, trots att de är ganska förfallna, så går det bra att gå upp där.
Bänkarna är inte så sittvänliga länge.
Jag kikar in i gångarna under läktarna.
Följer sedan löparbanan bort till....
...den forna entrén.
Bänkar där ingen vill slå sig ner mer.
Fortsätter till idrottshallen, inte så lätt att spela basket här längre då golvet mer ser ut som om man tänker spela plockepinn.
Simhallen en trappa upp...
...har även den sett sina bästa dagar.
Dags att vandra tillbaka till vår lilla buss för att åka till Duga radar.
 Duga radar tar vi i morgon.

Inlagt 2018-09-19 09:09 | Läst 4410 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej,
Dina avslöjande bilder visar hur fort förfall inträder.
Det är också ett inlägg i kärnkraftens vara eller icke vara.
Ha det gott
Bob
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:31
Tack Bob!

Förr skylde de på att de ryska anläggningarna var i så dålig kondition att olyckan kunde hända, kanske ska skylla på personalens kompetens istället, nu när vi vet att det var den mänskliga faktorn.
Väntade med det här inlägget tills efter valet, kunde tolkas som politiskt annars.
Fantastiskt hur fort naturen "tar över" en övergiven plats. Fina bilder Margareta!

Hälsar
Eva
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:36
Tack Eva!
Det går fort när naturen får sköta sig själv.
Fascinerande att få ta del av. Väcker många tankar och funderingar.
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:37
Tack Ragnar!
Du har så rätt där, många tankar och speciellt då på de som levt och verkat där.
Allt de fick överge.
Fint dokumenterat av en overklig plats..skrämmande och känns som kulisser ur någon katastoffilm.
Dock verklighet och jag tror nästan att man måste vara på plats i verkligheten för att ta in det helt.

Mv/Gunte..
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:38
Tack Gunte!
Det var en lite overklig känsla att gå runt där, speciellt på de ställen där mätaren satte igång att pipa ilsket. har sett bilder från stället innan, men det var ändå helt annorlunda än jag föreställt mig.
Intressanta bilder från en intressant plats!
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:39
Tack Johan för din trevliga kommentar.
Naturen tar över och skapar spöklika ställen! Fascinerande hur saker kan förändras på ändå ganska "kort" tid. Riktigt spännande skildring med dina bilder!
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:40
Tack Mikael!
En lite overklig känsla var det att gå runt där och fota.
Så ledsamt och intressant! Vilket spökområde! Förstår att ni avstod karusellåkandet! MVH Yvonne
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:42
Tack Yvonne!
Jo, den karusellen ville man inte röra. Försökte att inte rör något där.
Såg att guiden när hon klappat en av hundarna genast hämtade våtsavetter och torkade av sig noga.
Det är fascinerande hur snabbt naturen tar över efter en sådan här händelse.
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:43
Tack Anders!
Fort går det och snart har naturen gjort så pass mycket arbeta att det inte blir några mer besök där. Rasrisken börjar bli för stor.
Fina och gripande bilder!

MvH
Johnny
Svar från Margareta Cortés 2018-09-20 11:44
Tack Jonny dör din trevliga kommentar!