Kristainsund - Molde - Bergen.

Sista dagen på vår resa börjar gå mot sitt slut.

Vi har kommit till Kristiansund. Kristiansund ligger på fyra öar och har kunnat blomstra tack vare, torkad saltad torsk, som lokalt kallas för klippfisk. Bacalhau är det portugisiska namnet på torsk och från det kommer även namnet på en portugisisk nationalrätt. Traditionen berättar att den maträtten kom till Kristiansund av portugisiska och spanska fiskuppköpare.

Här finns ett klippfiskmuseum, fast det ligger inte i det här huset.

En pampig och lite knubbig kyrka har de här.

Små söta båtar som tuffar fram mellan öarna, de fungerar ungefär som buss.

Här på torget såldes det fisk förr, nu är det mer tingeltangel som saluförs.

När vi lämnar staden så ser jag en liten dam i som står i ett av fönstren och vinkar frenetiskt.

Hon blir så glad då vi vinkar tillbaka. Hurtigruten är kanske dagens stora händelse för henne, vem vet.

Så lämnar vi Kristiansund.

Som sista hamn för kvällen har vi Molde, där träffar vi på en liten pärla. 

Ägaren kommer och jag får veta att det är en 64:a. Årsmodellen före den lilla bubbla jag hade som första bil. Den här har hela fotsteg, det hade inte min (fast det syntes inte under gummilisten) men jag får veta att de är utbytta på den här bilen.          

När vi lämnar Molde kommer Nordlys in.

Hotellet Seilet och Molde i kvällsljus.

Nästa morgon går vi igenom en mycket vacker trakt, men tyvärr strilar regnet konstant ner så allt är blött och grått, passar till dagens stämning med packande och avslut av färden.

Sista timmarna efter lunch måste alla lämna sina hytter och försöka roa sig på bästa sätt innan det är dags att gå iland i Bergen och fara till flygplatsen.

SLUT!

Rensa fisk och träna.

Vi lämnar Trondheim klockan 10.00

Passerar en fin fyr.

Nästa hamn är Kristiansund och dit kommer vi inte förrän vid femtiden Så vi har gott om tid för att hitta på något ombord. Vi kan till exempel få lära oss rensa fisk.

Kocken kommer ut med en stor fisk, nyslipade knivar och lite andra tillbehör.

Alla radar upp sig för att få se hur det går till, fast fisken ser inte så glad ut.

Först skärs stjärten bort och sedan börjar han uppe vid huvudet och filéar.

Med ett smidigt snitt så är hela filén klar.

Det som sedan blir kvar vid benen skrapas lätt bort med en sked. Smart knep. 

Ett annat knep han vill lära ut är att plocka bort benen ned en potatisskalare.

Fast alla knep och trixs är inte lika bra, så strax kommer tången fram istället och benen åker ut med ett plopp.

När allt är klart så skärs det upp i munsbitar för provsmakning.

Äter man gott och inte har så mycket utrymme för att vandra runt på så är det bra när det finns gym ombord.

Ingen trängsel är det där.

Så här glad blir man av att träna.

Trondheim

Tidig morgon kommer vi till Trondheim.

Vi äter frukost tidigare än vanligt och drar sedan ut på stan. Nidarosdomen är inte öppen ännu men det finns mycket att se där ändå. Själva kyrkan är nog mer eller mindre sönderfotograferad, inte så konstig då den är Nordens näst största domkyrka, även jag har en handfull bilder på den.

Figurerna på framsidan är många och även de flitigt fotograferade...

...så den här gången börjar jag titta på alla de lite underliga figurerna som sitter som utsmyckningar på alla de andra sidorna av kyrkan. En del ser riktigt skräckinjagande ut och andra ser ut att plågas ganska rejält. Även om mina små bilder här är många så är det bara en liten del av alla små figurer som finns på kyrkan. (Alla bilder går att förstora).

Vid sidan om kyrkan finns den gamla ärkebiskopsgården. Här bodde ärkebiskopen under medeltiden.

Husen vid Nidälven härstammar från 1600-talet och skeppshandeln och platsen där handelsskeppen kunde lägga till för att lossa sina varor. 

Den gamla bron över Nidälven.

Ser att de lagat cykelhissen sedan vi var här senast.

En bra uppmaning.

Vi promenerar vidare bland de gamla husen.

Kommer ner till hamnen och träffar på Den siste vikingen.

Lite modernare skulpturer.

Öronsnäcka.       

Midnatsol har också kommit till Trondheim, hon är på väg norrut och har ett längre stopp här.

Munkholmen, som vi passerar på väg ut från Trondheim, användes i äldsta tid som avrättningsplats, och enligt sagan skall Olav Tryggvason ha låtit spika upp Hakon Jarls och Karkers huvuden på en galge på ön. Redan 1028 skall enligt engelska uppgifter ett kloster ha funnits på ön.

Sedan seglar vi vidare mot nya hamnar och vi passade på att fira min man som fyllde jämna år och var orsaken till resan med barn och barnbarn. De bilderna ska jag inte terrorisera er med.

Störst, nyast, minst och äldst.

Sista hamnen för den här dagen är Rørvik.

Vet inte varför det heter Rørvik, men tror inte att det beror på alla rör på kajen. Är nog en slump. 😀

Även här har de en stor fin bro. Ser ut som det är en Hurtigrutbåt som kommer där borta.

På andra sidan om vårt fartyg Finnmarken ser jag att Hurtigrutbåten Spitsbergen börjar lägga ut.

Bakom oss ligger Lofoten. Det var den som kom under bron.

På sedvanligt vis så vinkas det från alla båtarna och lite kul är det att den största Hurtigrutbåten, den minsta och äldsta och även den nyaste möts vid samma hamn.

Spitsbergen som är nyast och Lofoten som både är minst och äldst lämnar Rørvik. Båda går norrut, har en lite annan rutt än alla andra Hurtigrutbåtar. Färre nattliga hamnar och fler längre stopp dagtid.

Kvällen blir till natt och även vår båt lämnar kaj, men seglar söderut.

Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.