Den andra bron - Brig O 'Balgownie.

Eftersom Aberdeen ligger mellan två floder och eftersom vi gick till den gamla bron över floden Dee så vill jag också gå och se den gamla bron som går över floden Don. Promenaden dit är längre och går mer genom grå stadsbebyggelse. Men det finns en del växtlighet även i den grå delen av staden, fast då får man höja blicken.

Dessutom kan man träffa på lite vilda djur.

Det är söndag och vi ser att alla kyrkor inte är övergivna, till en del så strömmar det folk.

Ser en lite ovanligare varningsskylt.

Undrar om de varnar för att de äldre är lite våldsamma här eller kan det vara långsamma.

Efter ett tag kommer vi fram till floden Don. Då vet vi inte om det, men det är till byggnaden som syns efter flodkröken som vi ska.

Vi kommer till en lummig gångväg som följer floden.

Vi går och går...

...och går.

Några ska ut och paddla kanot och vi börjar skymta målet för vår promenad.

Där har vi den, Brig O 'Balgownie. Den här bron har betydligt äldre anor än den gamla bron över Dee, Brig O 'Balgownie har anor från 1300-talet och den är en av de äldsta i Storbritannien. Den var byggd och klar vid tiden för skotska frihetskriget, men med åren så blev den illa åtgången och 1605 var det dags för en omfattande renovering. Bron är konstruerad av granit och sandsten och valvet är i gotisk stil.

Här ser vi också den nya bron. Går man ner på den här gräsplätten så skulle det bli en mycket bättre bild på bron, men det är nog många turister som kommit på det för ägaren har satt upp avspärrningar och även skyltar om att det är privat mark.

Vi är framme vid de husen som vi skymtade från nya bron.

Klart vi måste gå över bron också.

Stilla flyter Don. Här brukar det finnas sälar, men hur vi än spanar så syns det inte till någon.

Bron från andra hållet.

Vi går tillbaka genom den lilla fina byn som ligger vid bron och önskar att det skulle kunna gå att se hur här såg ut på 1300-talet.

Vår promenad fortsätter.

Hamnade i Hjorthagen i går.

Solen sken och besöket som var planerat blev inställt, så varför inte stanna i Mariefred och ta en promenad i det fina höstvädret i stället. Vi hade tagit en fin promenad där i februari, men då var det snö och betydligt kallare. Nu visade sig hösten från sin bästa sida och en promenad i hjorthagen lockade. Vi gick ganska länge innan de första hjortarna syntes till.

Förstår dem, för trots att det var sol och ganska varmt så låg vindarna på från Mälaren, men när vi rundat hagen och kom i lä så verkade alla hjortar ha samlats på den sidan.

Först var det ett gäng hindar som vi träffade på, men en liten bit längre bort så hittade vi även herrarna.

De låg och njöt i solen.

De yngre verkade vilja leka istället för att lapa sol.

Men, inte hjälpte det att buffa på de med ståtliga horn, har man hittat en bra plats så ligger man kvar. Men ett smile till fotografen kan man kosta på sig.

Vi fortsätter promenaden och fler och fler hjortar syns till.

Blää, det där var inte gott.

Det kommer visst någon.

Jaha, en fotograf.

Bäst att posera lite då.

Andlig spis.

Det finns en hel del kyrkor i Aberdeen, en del av dem ser en aning åtgångna åt. Som ‘The Triple Kirks’.

Här var det tidigare tre separata kyrkor men på 80-talet blev dessa kyrkor överflödiga och platsen köptes upp för att bygga kontorskomplex där i stället. De satte igång att riva för bygget och då kom stadssekreteraren på att tornet får inte rivas utan ska stå kvar eftersom det var en viktig silhuett i Aberdeen. Kontorsbyggnaden kom aldrig att byggas och så här har det nu sett ut i ungefär 25 år.

 Såg att det är många kyrkor i Aberdeen som står tomma, den här kyrkan Gilcomston South Church har inte ännu omvandlats till något annat än kyrka ännu...

...men man får inte vara höjdrädd om man är byggnadsarbetare och ska upp för att renovera tornet.

Svindlar bara jag ser stegen där högst uppe.

Blir man alltför trött att gå runt och titta på kyrkor och kyrktorn kan man ta sig en pustande vila på någon kyrktrapp.

Eller så kan man få sig lite andlig spis i någon av de ombyggda kyrkorna. Vi slank in på The Soul Bar en Pub som öppnat i Langstane Kirk på Union Street.

Lite konstig känsla att slinka in i kyrkan och ta sig en drink och äta lite pubmat.

Aberdeen är en hamnstad.

På vår promenad nere vid stranden och fiskebyn Footdee blev det en naturlig fortsättning vid hamnanläggningarna. Här vid flaggorna håller sjökadetterna till, det är en ungdomsverksamhet för att inspirera unga människor genom nautiska äventyr och utmaning och för att bidra till att ge dem ett försprång i livet.

Det går inte att komma ut till kajerna. Säkerheten är stor, men man kan titta genom staketen.

Aberdeen kallas ofta Europas oljehuvudstad eftersom den är centrum för den mesta av oljeaktiviteten på den brittiska sektorn, och oljeindustrin utgör den större delen av den lokala ekonomin.

Men den pågående krisen för oljepriset har gjort att många i Aberdeen nu är arbetslösa och på flera ställen här i hamnen ser det lite öde ut.

Men de stora oljecisternerna står här och ser ganska imponerande ut.

Det är inte helt dött här nere i oljehamnen, två stora lastbilar kommer med last till fartygen.

Före oljan var det också en aktiv hamn här, minnen av det ser vi vid det här huset som kallas för Sugar House. Hit transporterades socker från Amerika som raffinerades för vidare försäljning. Detta var ett av flera företag i Aberdeen som var inblandade i den transatlantiska handeln av slavproducerade varor.

Jag går över vägen och kikar genom staketet på de stora fartygen som ligger där.

Går man in på Aberdeen Maritime Museum så får man lite mer översikt av hamnen.

På tal om Aberdeen Maritime Museum så är det ett ställe som är väl värt ett besök. Fritt inträde och mycket att titta på och man kan få leka lite också. Kul att köra med den här undervattenskameran.

Dykarnas utrustning genom tiderna var också kul att få se.

Den här såg lite smidigare ut.

Fast de här blydojorna är nog inget man tar på sig för motionsrundan.

Footdee (Fittie), den lilla fiskebyn.

Den egentliga orsaken till att vi gick till stranden i Aberdeen var för att besöka den  lilla fiskebyn Footdee. Den heter Footdee, men alla säger Fittie. Den ligger i slutet på strandpromenaden Esplanade och vid mynningen av Aberdeens hamn. Det lär ha funnits bebyggelse här redan på 1300-talet men den nuvarande bebyggelsen är från 1809.

Då var det fiskare som bodde här och det var ursprungligen 28 envåningshus med halmtak. Vi går in i området och tittar hur det ser ut nu.

Det är ett riktigt charmigt område och man ser att de som bor här tycker om sitt lilla Fittie och pysslar om sina hus och tomter.

Vi blir iakttagna av innevånarna när vi strosar omkring. de ser lite malliga ut där uppe på taket.

Fast de vi möter, av de som bor här, hälsar glatt när vi traskar omkring.

Många har pyntat sina hus ganska ordentligt.

En del har pyntat och dekorerat mer än andra.

Fast det finns några enstaka hus som tonat ner dekorationen till ett minimum.

Men grannen tar igen det med råge.

Området är inte så stort och man kommer snart ner till stranden igen. Baksidan av husen mot havet är utformad som en vågbrytare, att det behövs kan man förstå för trots att det är en ganska lugn och stilla dag så blåser det en hel del här nere vid stranden.

Vi kommer ner till kajen och utloppet för floden Dee.

Vill man äta riktigt gott så finns här restaurangen Silver Darling. En fisk- och skaldjursrestaurang som ligger i det gamla tullhuset.

Här har vi också Navigation Control Center, The Roundhouse som har anor från 1798. tidigare styrdes trafiken i hamnen med en signal från tre svarta bollar som var monterade på en mast på taket. 1966 när taket höjdes på byggnaden togs det signalsystemet bort och ersattes senare med en radarantenn.