I en liten italiensk stad.

Jag har lärt mig på våra resor att det bästa sättet att lära känna en ny stad är att köpa en biljett till Hop on-Hop off-bussarna. Det gjorde vi även här i Florens, den startar vid järnvägsstationen och dit hade vi inte så långt.

Sightseeingbussen här i Florens är kul att åka med för den går även på de smala stadsgatorna, där det är så trångt så att man nästan kan räcka ut handen och nå husfasaderna.

Det finns många broar över floden Arno.

Bussturen går över flera av dem.

Många pampiga byggnader finns det i Florens.

Även trånga gränder.

Uppe vid Piazzale Michelangelo har man fin utsikt över stan och är man sugen på att åka med ett lite häftigare fordon än buss, så kan man köpa sig en tur med en röd Ferrari. Då får man rundturen filmad dessutom.

Vi hoppar av bussen och beundrar den vidsträckta utsikten över Florens.

Kiosken här uppe vid utsiktsplatsen har ett lite ovanligt sortiment för en svensk...

...om man skulle vilja skåla för den fina utsikten så går det bra.

Där vid de Duomo, bor vi.

Här kan man också se hur gamla stadsmuren ringlar iväg

Vi gick ner till stan igen.

Förbi det gamla vakttornet, Porta San Niccolo. Det var tidigare en del i stadsmuren och även en av portarna in i staden.

Vi går en promenad tillbaka mot vårt hotell.

...till slut.

Från Zürich flyger vi över Alperna.

Vi lämnar Zürich.

Flyger över Alperna och dess snöklädda berg. På min sida i flygplanet skiner solen med all sin styrka och bilderna blir bara solblänk och fönsterspeglingar I motljuset.

Så jag räcker över kameran till maken som sitter på andra sidan mittgången. Det är ett litet flygplan med bara en stol på vardera sida om mittgången. 

Nu är det snart dags att landa i Florens.

Jag har fått tillbaka kameran.

Så var vi framme och här ska vi bo några dagar...

...och har den här utsikten utanför fönstret. Den kupolen är ett bra riktmärke när vi ska hitta tillbaka till hotellet.

Med Swiss mot Zürich.

Vi tänkte oss att ut och resa lite, kan ju vara skönt att komma bort ibland. 😀

Fick något gott att äta på planet, jag vet inte riktigt vad det är, men gott var det.

Dags att landa snart och marken under mig ser lite ut som geometriska mönster.

Det råder ingen tvekan om var vi kommer att landa. Ett välkänt varumärke, i det här landet, har hittat ett ovanligt sätt att göra reklam på.

Till att börja med hamnade vi i Zürich och gick runt och tittade lite på flygplatsen, när jag såg den här läckra oktoberfesten var jag bara tvungen att gå dit och titta och ta lite bilder.

Med sådana här läckerheter blir det inte långtråkigt att vänta på en flygplats.

Snålvattnet rinner nästan till.

Såg på Arlanda att det också fanns en skylt om oktoberfest, men där såldes det bara öl.

Vi flyger vidare...

Nordensköldbreen

Vi har nu vår sista kväll ombord och drar oss sakta mot Longyearbyen.

Eftersom vi närmar oss bebyggda platser så börjar vi se lite fler båtar.

Även mäktiga berg ser vi.

Ljuset den här kvällen är helt fantastiskt.

Vi tar en sväng in i Billefjorden för att titta på Nordensköldbreen.

I en här fjorden finns även den övergivna ryska gruvbyn Pyramiden.

Det är en otroligt fin kväll och solen verkar punktmarkera glaciären.

Fina linjer i glaciären.

Här finns också några jaktstugor.

Vi kommer närmare glaciären.

Den är riktigt mäktig.

Ser du den lilla ljusa fläcken längst ner i det mörka bergspartiet? Det är en isbjörn, det är ungefär så här som det ser ut då man upptäcker isbjörnarna.

Syns nog inte alls om man inte förstorar.

Jag kan inte låta bli att beundra hur stormfågeln ofta flyger med ena vingen nuddandes vid vattenytan.

I väntan på att komma lite närmare glaciären och den lilla isbjörnspricken så beundrar jag naturen runt omkring.

Vi närmar oss björnen men han sover så lugnt och fint där.

Han vänder lite på sig men sover vidare.

En sista blick mot isbjörnen.

Under vår middag kommer det en till isbjörn hit, matsalen tömdes på ett ögonblick och jag hann med att se den andra björnen men han försvann snabbt bakom en bergknalle innan jag fick någon bild på den.

Kvällen sänker sig över breen och vi lättar ankare och går mot Longyearbyen.

Snart är det slut.

Vi är nu tillbaka i Isfjorden, längst in i den fjorden ligger vårt slutmål Longyearbyen. Vi ska inte dit ännu för vi har hela dagen på oss för utforska delar av den här fjorden. Solen skiner där bakom molnen och vi har ankrat vid Alkefjället

Alkefjället ligger vid den yttersta viken av Isfjorden. Där är det vackert med det höga fågelberget, många renar brukar hålla till där och jag har sett både polarräv och blåräv på det stället, men i dag ligger dimman tät. Så tät att vi efter ett tag ger upp och söker oss till en annan vik.

Vi lättar därför ankar och åker vidare.

Kommer till Skansbukta. Imponerande berg gör att viken här är skyddad från vindar från flera håll och vädret är både vackert och behagligt. Här gör vi en landstigning. Isbjörns vakter ställs ut så att vi tryggt kan sprida ut oss över udden och utforska den.

Här har det funnits en gipsgruva.

Vi kollar in resterna efter det.

Kikar in i gruvöppningen. Man kan inte komma så långt in i den för längst in i gången är den igentäppt med is.

Landskapet är bedövande vackert...

...även om järnvägen mer ser ut som något som skulle passa på Liseberg.

Längre bort på stranden ligger det ett vrak.

Även här finns det små växter.

För nio år sedan var jag också hit och då såg vraket sig ganska likt ut, förmultning går mycket långsamt i de här trakterna.

Vår isbjörnsvakt är på väg upp på berget. Hittar du honom?

På berget i bakgrunden har snön bildat fint mönster.

Ser nästan ut som om någon försökt rita in konturerna.

Här finns också en jaktstuga. Vid mitt förra besök träffade vi på två jägare där, de hade blivit tilldelade att skjuta två renar, men hade inte fått någon.

Berget bakom stugan ser ut som en pampig borg och är det inte en port som anas där uppe.

Jag tittar lite närmare på resterna från gruvtiden.

Mycket skrot som inte får röras eller städas bort.

Det mesta förevigas.