6. Speglingar och tvätt.

Något som jag ofta fastnar inför med min kamera är speglingar, vare sig det gäller vattenpölar eller speglande fönsterglas så måste jag titta efter om det finns något motiv där. Här i Mexico City var det ont om vattenpölar men desto fler fasader med speglande fönsterglas fanns det. Bussen kan t.ex. bli rena tivolibussen om man tittar i fönstret.

Husen får helt nya former.

Nästan lite Gaudí över en del speglingar.

Ibland är det t.o.m svårt att se att det är ett hus.

 Med olika vinklingar på de speglande fasaderna så hamnar ibland serveringen upp och ned.

Med så mycket glas har fönsterputsarna massor med jobb.

Högt över betongen svävar de. De här två hade en korg att stå i men jag tyckte nog att den gungade ganska mycket  ändå. Skulle inte vilja byta jobb med dem.

 Även fasader som inte är av glas behöver också tvättas.

Sitta där på en liten gungbräda, det är inte heller något jobb som jag skulle vilja byta till mig.

De här två killarna kan nog inte vara höjdrädda, ibland såg det ut som om de hängde helt upp och ned. De svängde rejält fram och tillbaka, den stunden jag stod och tittade på dem.

Högt uppe var de dessutom.

Alla hus i Mexico City är inte lika tjusiga och får antagligen inga fönsterputsare som kommer dit.

En del får vara glada om de har glas i alla fönster och att inte träden växer inne i huset utan utanpå.

Avslutar med en kaffe latte på Starbucks.

5. Arkitektur

Mexico City är i mina ögon en mycket modern stad, många gamla, ståtliga och fina byggnader från den spanska tiden finns naturligtvis kvar men det har växt upp en hel del ny bebyggelse och många av dessa är riktigt spännande skapelser. Som till exempel Bolsa Mexicana de Valores (börsen).

Den ligger på Paseo de la Reforma som är en 12 km lång boulevard, den byggdes på 1860-talet och hette från början  Paseo de la Emperatriz, som betyder ungefär Kejsarinnans promenad. Utefter den pampiga gatan finns många statyer av olika berömda personer. Där står Cuitlahuac staty bland alla moderna hus. Han var Aztecernas näst siste härskare och bror till Moctezuma II. Han fick inte så lång tid på sig att härska över riket för efter 80 dagar avled han efter sviterna av smittkoppor år 1520. Han eftertäddes av sin kusin Cuauhtémoc som blev Aztecernas siste härskare. Han var bara 18 då, men blev mycket populär och beundrad för sitt mod både av sina egna soldater och av spanjorerna. Han fick inte heller så lång tid på tronen utan torterades och avrättades av Hernán Cortés fem år senare. Han hyllas än i dag. Jag är lite fundersam över hans änka, Isabel de Moctezuma. Hon gifte om sig flera gånger, vilket kanske inte är så konstigt men hon fick också en dotter med Hernán Cortés.

Fortsätter vi den här avenyn framåt så finns det åtskilliga ny och spectakulära byggnade att beundra. Det här är ett hotell liksom huset bakom Cuitlahuac staty.

Ibland får jag intryck av att akritekterna tävlat med varandra om att skapa så märliga byggnader som möjligt.

På universitetet har skaparlusten och fantasin fått flöda tämligen fritt.

Det här bostadshuset kallas för Pyramiden och det är inte så svårt att gissa varför.

Museo Soumaya är ett privat museum, det ägs av Carlos Slim och innehåller hans privata samling. Utsidan är lika sevärd som samlingen.

4. Se sig omkring.

En sak jag har lärt mig av mina resor runt omkring i världen är att ett bra sätt att bekanta sig med en ny stad är att ta en Hop-on Hop-off buss. I Mexico City heter de Turibus och vi hade turen att det fanns en hållplats inte så långt från vårt hotell. Kartan som man får på turen är väldigt schematisk så ett bra tips är att skaffa sig en karta över staden så att man kan följa med var man är när bussen slingrar sig fram. Lite synd också att den spanska guidningen sker i högtalare som ofta överröstar den man får i lurarna på engelska. Annars är det en bra tur där man gärna bränner näsan röd i solskenet. Det är ju inga problem att vakna tidigt här med revlejen som spelas klockan sex utanför fönstret, så sagt och gjort, vi hoppar på morgonens första buss.

Här uppe på övervåningen i bussen kommer man ni ögonhöjd med alla detaljer på de gamla husen, det finns så otroligt många fint utsmyckade hus som är från den spanska tiden.

Känns tryggt att ha beväpnad eskort när man är ute på sightseeing, fast jag får väl erkänna att det inte var mig de skyddade, såg att det satt någon högt graderad militär i passagerarsätet i den bilen.

Bland det första vi kommer förbi är Torre Caballito Reforma 10, den kallas i folkmun för Lilla hästen.

Nästa plats vi kommer till är Monumento a la Revolución det är byggt till minne av den Mexikanska revolutionen. Bygget sattes igång av president Porfirio Diaz och var först tänkt att bli landets nya parlamentsbyggnad och betydligt mycket storslagnare än vad det är nu. Grundstenen lades av presidenten 1910, men brist på arbetskraft och en hel del andra problem gjorde att arbetet blev avbrutet och först 1933 kom arbetet igång igen och man beslöt då att det skulle bli ett monumemt över revolutionen;  det blev klart 1938.

Vi hoppar av bussen och tittar lite närmare på monumentet och platsen. Det är ett riktigt stort torg och där skulle gladeligen ett helt palats fått plats. Det där rutmönstret i plattsättningen fick vi senare se vad det användes till. Inte så lämpligt att stå och sola där.

Speglingar i glasfasaderna på de moderna husen runt omkring torget, kan jag naturligtvis inte låta bli att stanna till inför.

I källaren på byggnaden finns ett revolutionsmuseum, det finns också en hiss som går upp till kupolen, 57 meter upp med en vidsträckt utsikt över staden. Vi kom hit precis till vaktombytet.

Soldaterna gick med rejäla bensparkar och killen till höger sparkade inte tillräckligt högt, så han fick lite skäll efteråt och en demonstration om hur han skulle göra.

När vi vänder oss om så får vi se vad rutmönstret i plattsättningen är till för. Hade blivit gaska blött att stå kvar där.

Ungdomar och barn uppskattade blötan riktigt ordentligt. De sprang i full fart genom sprutet.

Vi väljer en lite lugnare men konstfullt utformad plats att sätta oss ner för att invänta nästa buss.

Där kan vi också njuta av den blommande jakarandan.

2. Buenos días la ciudad de México

Sätter mig käpprakt upp i sängen och gnuggar mig i ögonen och undrar vad det är som händer och vad det är som låter. Det är fortfarande alldeles mörkt ute klockan är några minuter före sex på morgonen. Jag hör trummor och trumpeter och det låter som marschmusik och det verkar komma utifrån torget. Det stora torget som heter Plaza de La Constitución. Jag spanar ut över torget men ser bara att det rör sig människor på torget, det är alldeles för mörkt ännu för att kunna uppfatta vad som händer, men jag känner i alla fall igen några toner som pelas på trumpet. Det är reveljen som går. Förstår senare att det är den enorma flaggan på torget som hissas, torget som föresten är världens tredje största torg.

Eftersom jag inte hunnit ställa om kroppen till mexikansk tid så är det inga problem med att stiga upp tidigt. det blir en tidig frukost och sedan ut och titta på och bekanta oss med staden. Men först en liten titt på hur det här hotellet ser ut.

De beskriver själva att det är en arkitektonisk pärla och nog stämmer det. Huset byggdes på 1500-talet och var då en handelsplats med många butiker och kontor. Senare byggdes det om och i september 1899 invigdes huset som det ser ut nu och var då Latinamerikas mest exklusiva och påkostade varuhus. Senare byggdes det om till hotell. Foajen är så vacker så den t.o.m omnäms i turistbrochyrerna och det märks på alla som kommer in bara för att titta och fotografera.

De gamla och pampiga hissarna från 1920-talet är tjusig även de, det finns två stycken och med dem får man göra första turen upp till rummen då man anländer hit. Där i foajen fins även två enorma fågelburar med fåglar i som verkligen vet hur man håller en konsert.

Vackra lampor inte att förglömma.

I entrétrappen hänger en kristallkrona i Louis XV-stil.

Men det vackraste är nog taket i Tiffanymålat glas från 1908. Ganska otroligt att det taket och även hela huset klarade sig oskadat vid den mycket kraftiga jordbävningen 1985.

Ska du till Mexico city så kan jag verkligen rekommendera dig att bo på det här hotellet. Det ligger mycket bra till och servicen är utmärkt.

Men nu lämnar vi hotellet och tar en första sväng ut på stan. Något som jag genast upptäcker är att det finns mycket skoputsare och poliser.

Innan vi åkte hit så varnade många oss för att det var så farligt i Mexico city, men med poliser i varje gathörn och mer därtill också så känns det tryggt att gå omkring här. Visst finns det ställen dit man inte bör gå, speciellt på kvällarna ,men undviker man dem så tycker jag att det inte är någon fara. Något man bör undvika är att växla pengar på flygplatsen och sedan ta en lokal taxi, det har hänt att folk blivit rånade då och vid ett till fälle var det ett sådant rån med dödlig utgång. Säkrast är att beställa hämtning via hotellet.

Vid vårt torg ligger den stora katedralen. Den och delar av regeringsbyggnaden som också ligger vid torget är byggt av material från Moctezuma II:s palats. Mer om det senare.

 Något som det också finns mycket rikligt av är matstånd.

Där handlade alla.

För att hålla drickan kall behövs is och den levererades av ismannen.

Och så fanns det poliser.

och skoputsare.

Nu består inte Mexico city bara av poliser, matstånd och skoputsare även om man nästan kan tro det eftersom de var så många. Arkitekturen är också fascinerande med många stora nybyggda hus.

Mitt ibland dessa nya hus kan man se otroligt vackra och gamla byggnader som den här kyrkan.

Men genom att traska runt i värmen blir man lite trött i fötterna och även hungrig. Dags för en lunch. Den äter vi inte här men namnet gjorde att jag kände mig tvungen att få en bild.

Det är inte fredag och inte dags för fredagsmys men vad äter man när man är i Mexiko om inte tacos. Den är inte som den tacos vi brukar äta hemma men god var den.

Nattlig dramatik.

Den här morgonen blev jag ganska förvånad då jag drog upp rullgardinen. Visst hade det blåst lite då jag gick och lade mig men det var ändå inte storm. Jag sov tydligen också väldigt gott den här natten  för jag har inget hört. Inte ens grannen vaknade av granen som ville stifta närmare bekantskap med deras hus och bilar.

Såg sedan att trädet var ruttet längst ner, men det har sett helt friskt ut där det stått. Tycker nog att kommunen gör det lite lätt för sig när de säger att det är husägarens ansvar att kolla träden på allmänningen intill. På det här trädet var det inte enkelt att se om det var nära att falla omkull, dessutom hade det lika väl kunnat falla åt andra hållet och tagit med sig ledningar och blockerat hela gatan. Är det då blisternas  eller elbolagets ansvar att kolla träden?

Grannens hus och bilar klarade sig ganska bra men skador blev det ändå och att behöva betala tre självriskavgifter är inte kul. Då kan man lätt hålla sig för skratt.

Borttransport av trädet höll i alla fall kommunen med.