Hälsostig med personligt rekord.

Det var en riktig gråvädersdag i Gävle, solen lyste med sin frånvaro och det kändes inte som en dag man vill ut och lufta kameran på, men det var den dagen jag var i Gävle och då fanns det inte så mycket val. Kameran fick följa med ut på en promenad.

Inte så långt från vårt hotell och alldeles bredvid järnvägstationen ligger den här pampiga byggnaden. Det är sjömanskyrkan som byggdes 1890-91. Namnet ger en liten ledtråd till vad byggnaden var tänkt till, en tillflyktsort för gästande sjömän. Där fanns förutom gudstjänstlokal även bostad för kyrkans pastor och lokaler för sjömansmissionen, läs- och skrivrum samt bibliotek.

En period under 60-70 talet skulle kyrkan rivas för att ge plats åt en ny trafikled. Som tur är blev det ändrade planer för jag tycker det är en pampig byggnad och väl värd att bevara. Sedan 1981 är den ett byggnadsminne. Numera används det som ett allaktivetitetshus och kallas för Musikhuset.

Vi promenerar åt samma håll som kvällen innan men går nu på andra sidan om Gavleån och kommer fram till Rådhuset. Det var kung Gustav III som både lämnade ett bidrag på 4.500 riksdaler och gav till uppdrag att bygga ett rådhus här. Efter den stora stadsbranden 1869 återuppbyggdes rådhuset igen och fick några förändringar därför har rådhuset en blandning mellan olika stilar nu.

Mellan ån och Rådhuset är det en liten park som heter Kung Kristoffers park, det namnet är en hyllning till kung Kristoffer av Bayern som gav Gävle stadsrättigheter 1446. Här ser vi en fin staty men jag hittar ingen information om vem det föreställer. Den lättklädda damen som inte ser ut att frysa i snön bär i alla fall ett ymninghetshorn. Jag har googlat och letat runt men kan inte hitta någonstans vem hon är.

Vi kommer ner till Kungsbron och ser att det är någon form av räkning på gång där. Kvällen innan stod det "IDAG 17" men nu idag är det 59 som är räknade. Gissar och tror att det har något med cyklister att göra och att det är de som räknas men vet inte. Kanske någon gävlebo vet.

Då vi kommit över till andra sidan om ån hittar vi en pampig skylt om att vi nu befinner oss på "Hälsans stig". Det låter hälsosamt så jag föreslår för min make att vi ska ta och gå den. Han ser lite tvivlande ut för rundan är 6 km och sååå långt har jag inte testat att gå efter min fotoperation ännu. Men jag kan gå nu, även om jag linkar lite och inte går så fort, så jag är villig att testa min förmåga. Vi kommer fram till att om det inte fungerar så kan jag stanna dit där jag klarat att gå så kan maken hämta mig med bilen om det inte skulle fungera.

Sagt och gjort vi traskade iväg.

Åt det här hållet var det vi gick..

Strax kom vi fram till en skylt med information om slottet. Intressant att läsa men eftersom vi var på baksidan av slottet så var det inte lika intressant att fotografera det. Men bra att de har skyltar som berättar  att "Du är här".  Då behöver man inte vara tveksam om var man är om man känner sig lite vilsen i tillvaron. 

Vi kommer till Gammelbron där änderna tror att det är mat på gång.

Så här ser villorna vid ån ut i dagsljus, fast dagsljus var kanske lite att överdriva gråljus är mer med sanningen överenstämmande.

Vi går förbi en vacker blå dörr. Den tillhör någon av de fina villorna vid ån.

Enda stället där det är lite svårt att hitta är då man passerar under Kvarnbron och kommer fram till konserthuset, där hamnade vi på fel sida av huset och fick lite extra träning i backen upp bakom huset. Såg på spåren i snön att vi var inte de första som gått fel där. På alla andra ställen fanns det sådna här tydliga skyltar som visade var man skulle gå.

Nästa intressanta plats vi kommer till är Strömvallen. Den är från 1903.  Då Adolf Ahlgren, (han med Läkerol) som var bror till Fredrik Ahlgren (han med Ahlgrens bilar) hänger ni med?, skänkte ytterligare mark kunde Strömvallen  byggas ut. Ytterligare bidrag till bygget  fick man genom att skolbarn sålde "tegelstenar", kuponger tryckta som tegelstenar, för 25 öre.

Skulpturen framför Strömvallen heter Löparen sattes upp 1947 för att hedra Gunder Hägg.  Gunder Hägg var ett naturbarn som kom från en liten by i Jämtland. Han började han träna löpning på skogsstigarna hemma  i Albacken där pappa Nils Henrik skötte tidtagningen med familjens väckar­klocka. Hoppas de hade sekundvisare på den klockan. I 1940-talets Sverige var det strängt förbjudet att tjäna pengar på idrott, lite svårt att tro i dag. Gunder Hägg fick några hundra­lappar i en tävling i  Eskils­tuna och det blev ett himla liv.  Han stängdes av från allt tävlande i åtta månader. Ingen trodde att han skulle komma tillbaka efter den avstängningen men tji fick de för han kom tillbaka och redan i första tävlingen efter slog han nytt världsrekord på en engelsk mil. En stor idrottsman som trots att han slutade tävla innan jag var född så minns jag att hans namn levde kvar i många år.

Nästa hus som vi kom till på vår promenad är Silvanum. Det är ett skogsmusseum. Ser att Marie-Louise Ekman har en utställning där just nu men tyvärr, det är stängt. Kanske lika bra det för då hade jag inte testat min förmåga på att gå.

Inte så långt ifrån Silvanum ser vi en vit vacker byggnad det är Hälsinge regementes soldathem.

Den är så vacker så den får vara med från andra hållet också. Den som är intresserad och vill veta mer om det så har de en egen hemsida här.

Klockstapel har de också.

Nu viker Hälsostigen av från gatorna och vi kommer in på mer parknatur. Vi är inte helt ensamma ute och går trots det gråa vädret.

Någon ville tydligen rosa området.

Se där vilken fin bro.

Vi ska tydligen över den. Lite knepigt med de hala trapporna ner till bron, med det gick bra.

Mycket bilder? Javisst men håll i er, vi har bara kommit halvvägs ännu.

En del fuskade och tog cykeln istället för att gå.

På andra sidan ån ser vi ett till vackert och pampigt hus. Hittar en skylt som talar om att det är Vall som var Valbo sockens prästboställe. Intressant för i mitt pass står det att jag är född i Valbo trots att jag aldrig bott i själva Valbo utan i Forsbacka. Fast det här huset övergick redan på 1600-talet att bli Kungsladugården Vall. Det här huset är tydligen byggt på 1800-talet och var en lantbruksskola tills regementet tog över området och översten bodde här. Tyvärr finns det ingen information om vad huset används till i dag.

Kan tänka mig att det är många som slår sig ner här med en picknick på fina sommardagar, i dag är det tomt och bara grått. 

Promenaden fortsätter och vi kommer till Gustafs bro.

En pampig minnessten står mitt på bron. Det är okänt när den första bron på platsen byggdes. Man vet att Valbo sockenmän och stadens borgare hade att gemensamt svara för underhållet av var sin brohalva och att en äldre träbro hette Gavelbron. Det kan även ha funnits en bro här redan under vikingatiden.

Stilla flyter ån.

Det är en fin gammal stenbro, så bra att den fått stå kvar.

Nej, ditåt ska vi inte, det var därifrån vi kom.

Åt det här hållet ska vi. Gävleborna är tuffa människor, de skyr inte en gråvädersdag utan är ute och promenerar ändå. Det kanske är en hundvädersdag.

Även om man kan tro sig ha hamnat i Paris så är vi kvar i Gävle och vi har kommit till Boulognerskogen. Många gånger har jag åkt förbi och tänkt ta en promenad där men det har aldrig blivit av.  Som mest har det funnits fem stycken kaféer här nu finns bara Sommarro kvar. Läge för en fika men det är stängt.

Träffar på ett par som tar sig en svängom i snön.

Kan det vara deras blåa cykel som står parkerad där?

Vid en brokant sitter näcken och spelar. Lite svårt att få ögonkontakt med honom eftersom jag inte klarar av att klättra ner i slänten framför honom. 

Nu har vi gått ungefär fem km och jag börjar bli rejält trött men ännu har inte övervägt att be om bilhämtning. Jag SKA klara hela rundan men jag märker  så här efteråt att det blev tunnsått med bilder sista biten.

 Jag klarade HELA rundan och innan vi var tillbaka på hotellet hade jag gått sex och en halv (6,5) km. Känns så skönt att kunna gå igen och hade bara Skeppet varit öppet som förr i tiden hade det suttit bra med deras "Biff Greta" och något rött i glaset därtill för att fira.

Gävligt gott!

Åtta dagar kvar  och jag var lite nyfiken på Gävlebocken. Stod han kvar eller hade han blivit slukad av lågorna även i år? Det såg lite oroväckande ut när vi kom fram till Gävle. Är det inte bocken som ligger där borta?  Inte såg det där ut som den resliga bock som jag sett där i Gävle förr om åren.

Men som tur var, jag kom inte för sent. Det var Lillbocken som gått ett sorgligt öde till mötes. Se där i bakgrunden står han ju. Vi tar en runda runt torget.

Visst är han fin! Tretton meter hög och med egen blogg till och med.   Visst skulle jag få mycket finare bilder på kvällen, tyvärr så var jag inte där då men i bockens blogg kan man se hur fint han lyser på kvällen.

 Gävle är ju inte bara bocken, så jag tog en liten promenad i blåsten. Undrar om det var efterdyningar av Ivar som härjade. Men nu kan jag gå ganska skapligt och utan kryckor dessutom, även om jag inte går fort så går jag i alla fall. Fönsteshoppa är kul. Men undrar om det inte blivit något fel här. Kikade in och kunde inte se en enda soffa i hela butiken.

En ny butik har dykt upp sedan jag var  i Gävle sedan sist. Kul namn på den och den verkade riktigt populär för där inne var det så trångt och fullt av folk så det fick inte plats någon mer. Där kan man både äta och handla med sig av deras godsaker. En specialité som de har är Gestrike Cowboychips, vår tids snacks, en blandning av beef jerky och rotsakschips.  

Sedan promenerade vi tillbaka till bilen för färd mot Hedesunda. Mitt ute i skogen mötte vi en häst. En ny bekantskap även den.

I Hedesunda hälsade vi på svärmor på  Ängslyckan och fikade de ovanliga lussekatterna vi köpte i Gävle. Jag har då aldrig förr träffat på lussekatter med vaniljkräm istället för russin. Goda var de. Det tyckte svärmor också.

Det är klart svärmor ska ha en stjärna till jul.

Hem ljuva hem

De flesta, om inte alla resor, har ett slut på något sätt. Även resan i Sydkorea hade ett slut och det var dags att åka hem. Lika bra det kändes det som eftersom vi nu vaknade till den fjärde dagen med regn.

Vi lämnade hotellet innan frukosten serverades, då var det skönt att komma till loungen och få lite att äta.

Men vad ska man välja här då?

Fastnade till slut för en liten lätt frukost.

Även lite glass till efterrätt frestade de med.

Var ju bara tvungen att testa åtminstonde en sort.

Sedan var det dags att leta sig fram till rätt gate. Det var ju en lätt match med så stora och informativa tavlor. Ser man ju på en gång att det är gate 113 vi ska till.

Vi hittade dit också.

Vi lämnar ett regnigt Sydkorea från Incheon Airport.......och landar efter en behaglig flygtur på 11 timmar på London Heathrow Airport.

Här var det full service, redan vid flygplansdörren stod det en person med rullstol och väntade på mig.

Full fart genom korridorerna...

...och fram till en liten bil, som vi flyttade över till. Tut, tut!!! Folk hade lite svårt för att flytta på sig.

Hissen förde oss ner till underjorden och kulverten. Kul för där hade jag aldrig varit.

Upp igen till alla människor, som hade fått tagit tåget.

Genom passkontroll...

...och säkerhetskontroll.

Kul med en liten kamera ibland.

Naturligtvis så ville de gå igenom min lilla handbagageväska och topsa stora kameran.

Sedan var det full fart genom terminalbyggnaden med alla sina butiker.

Hmm! Där hade jag velat stanna en stund och botaniserat bland kameror. Det får bli en annan resa.

Vi tränger oss fram igenom folkhopen...

...och hamnar till slut i Concord room. Ett trevligt ställe där man kan sitta och vänta på nästa flyg. När det var dags att gå till vårt anslutningsflyg så dök rullstolen upp igen och strax var vi på väg hemmåt. Först måste vi tanka.

Det var några plan före oss i kö.

Sedan bar det iväg upp mot solnedgången.

Ser nästan ut som om planen står kopplade där ner.

Vi lämnar ett London som försvinner i skymning.

Ser en himmelsk landningsbana innan mörkret sänker sig.

Noryangjin Fish Market.

I dag ska vi besöka en av världens största fiskmarknader. Inte den största för jag tror att det är den som ligger i Tokyo som är det. Om inte så blir jag nog rättad här om jag påstår det. Men även om den här i  Seoul inte är störst i världen så är den väldigt stor med sina 66.000 kvadratmeter.  Så var beredd på många bilder nu.

Vi hade ytterligare en regnig dag och vad passar väl bättre då än att hoppa in i en taxi och åka till just fiskmarknaden. Det står i resebeskrivningarna om Seoul att priserna är ungefär som i Sverige, men det stämmer inte. Taxi var mycket billigt. Hela resan på ca en halvtimme kostade ungefär som framkörningsavgiften här.

Här finns över 700 butiker som säljer färsk och torkad fisk och bläckfisk från 15 fiskehamnar runt om i Korea. Den här fiskmarknaden  ska  läggas ner och en ny håller på att byggas. Lite tråkigt för till den nya kommer inte privatpersoner och turister få komma in. Så det kändes lite extra angeläget att åka hit och titta.

Många fiskar var det och många sorter som jag aldrig sett förut eller ens hört talats om. Här strövade vi omkring ett bra tag. Jag såg inga andra västerlänningar där men det var många från lokalbefolkningen som var där och handlade. De gick omkring med sina korgar och valde och vrakade bland det digra utbudet. Många såg ut att ha sin speciella handlare som de gick till.

Det hände mycket i den här stora hallen och jag gick förundrat omkring och tittade. Fisk styckades på bara golvet.

Fast man fick nog passa fingrarna lite, den här firren passade på att ge igen innan det var dags för att bli middagsmat. Den här mannen fick sig ett bett i fingret.

Drivor av fisk.

Bläckfisk tycker jag inte om att äta men här låg de snyggt upplagda.

De silverglänsande och långa fiskarna fanns i många stånd. Synd att jag inte kunde fråga vad det var för sorts fisk.

Vackra var de och riktigt silverglänsande med en mycket lång och trådlik stjärtfena. Eftersom ingen jag träffade på där i fiskhallen kunde engelska var det ingen mening att fråga vad det var för fisk. Kanske någon här vet...Sätter mitt hopp till Lena Holm. Om någon vet så är det nog hon.

De här stora fiskarna ser ut som rockor.

Lite närmare

Mera fisk. Det var ganska halt på golvet av all is, vatten och fiskrens, jag fick vara mycket försiktig var jag satte ner kryckorna, för var jag bara lite oförsiktig så gled de iväg.

Ingen verkade irriterad över att jag fotograferade dem och deras fiskar, snarare tvärtom. Jag fick ofta ett leende eller en hälsande nick. Alla bilder är tagna med min lilla kompaktkamera Canon G10. Den kunde jag ha hängandes runt halsen och så bara stanna upp klämma fast kryckorna under armen och sedan fota.

Här fanns inte bara massor av bläckfisk, även räkor kunde man köpa här.

Många fiskar förvarades levande  i stora  akvarium.

Rejäl genomströmning av vatten i akvariumen.

Gott om olika varianter av musslor fanns det också.

Säckvis med muslor.

Damerna var skickliga i att öppna musslor.

Det gick i en väldig fart.

Lite krabba i ett akvarium.

Vi hittade en trappa som gick upp till en övervåning med en balkongliknade utbyggnad, där fick man lite överblick av hallen.  Nu är det förvisso bara en liten, liten del som syns på bilderna men jag kan lova att stort var det.

Vi går ner igen och en dam som jobbade i trappan såg lite fundersam ut ifall jag skulle klara av att gå ner för egen maskin. Hon trodde inte så mycket på det heller utan skyndade fram för att hålla i mig, men jag litade lite mer på mina kryckor än en hjälpande hand. Men snällt var det.

Den stora kärran mitt i bild är en av de många isförsäljarna.

Här gick styckning och rensning i flygande fläng.

Sammarbete. Saxen är ett vanligt köksredskap i Korea.

De här damerna hade halvfrusen fisk som de skivade tunt, tunt.

Packade det sedan i lådor.

Tonfisk.

Hittade en trollslända som mumsade på fisk.

Liten haj

Små hajar och mera fisk....så klart.

Vad det här är är jag osäker på men gissar på att det är någon form av tång eller sjögräs.

Vatten behövdes tydligen för att det skulle hålla sig frächt.

Är inte helt säker här heller men en gissning är krill, eller lysräkor som vi kallar det på svenska.

Här var jag också lite tveksam till vad det är som finns i disken, men kom fram till att det måste vara fiskrom.

Vet inte om det äts som det är men skulle nog själv föredra att få det tillagat, men smaka på det kunde man göra, för det fanns tandpetare framlagda för provsmakning.

Vi traskar vidare i den stora hallen som doftar av fisk.

Tittar på mer fisk.

Gillar att det var så många som hade rosa förkläden, rosa handskar och stövlar.

Här inne får man inte gå och vara ouppmärksam, dels är det halt på golvet och så får man då och då hoppa undan för lite fartvidunder. Se spåren på golvet hur de skingrat sig fram mellan folket.

Fartvidunder, kanske någon undrar. De här. De fraktade lådor och fisk mellan stånden.

Chungmuro Pet Street.

Här på den här gatan ligger de vägg i vägg och många dessutom.

Vad då? Jo djurbutikerna där de säljer, inte bara tillbehör, fiskar och smådjur, utan även hundvalpar och kattungar.

Där sitter de små valparna i små, små bås.

Där får de sköta sina behov och säkert längta efter någon som bryr sig.

Det kändes inte bra att se hur dessa valpar hade det där i skyltfönstret, den enda valp som såg ut att ha lite större utrymme var den här som dessutom hade lite sällskap av en katt i bur. Såg att de hälsade på varandra ibland.

Runt skyltfönstern fanns det belysning, så jag gissar att när mörkret föll så lyste det på valparna ändå.

På gaveln av butiken huserade kattungarna.

Visst är de söta, men bo som i ett akvarium?

Och leka med sin spegelbild.

Åh mamma, jag kan väl få....

Ja varför låta hunden vara ute och gå då man är på promenad när det finns speciella vagnar att köra omkring sin lilla hund i.