Nu ska vi besöka ett världsarv.

Fast först ett gårdsbesök. Det såg lite ut som ett lappverk den här byggnaden, ungefär som "Man tager vad man haver".

Resten av gården såg prydlig ut.

Världsarvet som vi är på väg till är Struves meridianbåge (eller gradmätning) och är en triangelkedja som sträcker sig från Hammerfest i Norge i norr till Ukrainas kust vid Svarta havet i söder, genom tio länder och med en längd på drygt 2 820 km. Kedjan upprättades och användes av den tyskfödde ryske astronomen Friedrich Georg Wilhelm von Struve, mellan år 1816 och 1855, i hans projekt att mäta upp jordklotets rundning, för att fastslå jordklotets exakta form och storlek. Om du klickar på ordet Hammerfest i texten ovan så kan du se minnesmärket som står där. Det är tredje bilden nerifrån. På kartan, som var uppsatt på plats, kan man se hur den sträcker sig genom länderna.

Den  bestod av 258 trianglar och 265 mätpunkter. En av dessa var här i Korpilahti. När vi kom fram till platsen fanns det en skylt om att det är en km att gå för att komma till platsen. Låter inte så farligt långt men det var ingen lättgången stig. I början var den mest lerig.

Här har vi gått 270 meter och har 730 kvar.

Att gå en km är inte så svårt, inte ens för mig, men att gå den kilometern uppför och i isig terräng var inte lika lätt.

Nu har vi avverkat 430 meter och har bara 570 m kvar.

Här var det brant men inte lika halt. Min man var snäll och bar kameran åt mig och även vänta in mig så att jag fick ta några bilder.

Så där nu har vi avverkat 740 m och har bara 260 kvar. Här finns också en bänk att vila lite på.

Tur att vi inte behövde idka bergsbestigning och jag skänkte en tacksam tanke till de som byggt trappan.

Efter trappan var det lättgånget och de sista metrarna kunde jag avverka ganska lätt och snabbt. Hade t.o.m krafter kvar för att klättra upp i tornet.

Tänk  att här stod de och gjorde sina mätningar. Fin utsikt hade de.

Men har man gått upp så måste man ju ner också. Inte lika lätt då det är halt och brant. Funderade på hur jag skulle få med höjden här tills jag kom på att min man kunde kila ner före och visa hur liten han blev där nere, sen var han faktiskt så snäll så han kom upp igen och tog kameran så att jag hade båda händerna fria och kunde klamra mig fast i träd och grenar för att inte avverka nerfärden för fort.

Tror inte att jag hade gått upp där om det inte varit ett världsarv men efteråt är jag tacksam för att det lockade upp mig för det var skönt att komma ut i skogen. Lägger in informationstavlan också så de som är intresserade kan läsa mer.

Marianne Bengtsson Rosander 2014-04-24 22:03

Spännande läsning. Detta hade jag inte en aning om.
Man lär så länge man lever
Marianne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:16

Så rätt du har, jag lärde mig massor på denna resa. Inte mycket av det fick man sig till livs i skolan och alla läxor jag förhört åt mina barn så hade de ändå mindre med av vår nordiska historia.

Svara

Håkan Eklund 2014-04-24 22:18

Lärorikt! TAck!
- hawk

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:17

Även för mig!

Svara

tomazon 2014-04-24 22:27

Vilket äventyr! O tänk vad lärorikt dessutom :-)

PS - du har en fin man. Jag tyckte om de små kärleksfulla raderna där han bär din kamera...

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:18

Tack Tommy! Han är bra att ha, en bärare är inte att förakta.

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2014-04-24 22:36

Inte visste jag något om detta så intressant och så lärde jag mig något nytt i dag också.
Det var tufft av dig att klättra upp i tornet också men värt det helt klart med denna utsikt.
Åter en fin dag att lägga till övriga
för mig också.
###Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:19

Tack Gun-Inger! Hade jag tagit mig så långt så var det nog lite fegt att inte gå upp i tornet även om det var branta trappor upp. Mer av en stege. Glad var jag att kunna gå ute i terrängen ändå.

Svara

Wolfgang 2014-04-24 23:00

Intressant och lärorikt. Trevlig bildserie!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:20

Tack Wolfgang! Det var en bildande och intressant resa i Finland.

Svara

Bert-Ola Ekh 2014-04-24 23:40

Spännande läsning och bildserie, första bilden påminde mig om kvällens tv program fuskbyggarna. :-)
//B-O

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:21

Tror att de inte har någon fuskbyggare att skylla på här, var nog mest att ta vad som fanns till hands.

Svara

malmön 2014-04-25 09:45

Tänke på orden, "Vad gör man inte för Kärleken". Lärde mig redan som ung dessa ord som nu plötsligt ploppade upp inom mig, då jag följde med på din vandring upp till Struves mätpunkt på Oravivuori. Intressant att du tog en titt på denna mätpunkt. Tycker det säger mig en del om dig som person !! Då jag var ung kunde man i landskapen på vissa ställen hitta triangelmätningstorn. Satt mig aldrig in i mätmätodiken, man på den tiden tillämpade. Nu är också dessa torn borta. Vandra vidare. Följer dig med spänning på dina äventyr ! Hans

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:26

Tänkte nog mest som så, att om någon lagt ner möda på att ansöka om världsarv och även ansett det vara värdigt att få bli ett världsarv så borde jag också kunna ta mig dit för att titta på det, när det nu bara var en enda km kvar. Promenaden dit var mödan värd, i dag har jag traskat i två och en halv timme fast på asfalt och det känns betydligt mer i fötterna.

Svara

Lena Holm 2014-04-25 12:26

Nu lärde jag mig något nytt igen och utsikten måste ha varit mödan värd :-). Den hoplappade ladan var också ett läckert motiv, i synnerhet som det såg så prydligt ut i övrigt.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 12:29

Jo du har rätt inte bara för att få komma ut i skogen en sväng utan även för utsikten. Ladan var lite speciell.

Svara

Dubbelolle 2014-04-25 13:36

Spännande historia - intressant o fint! Hils, LO

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2014-04-25 15:26

Tack Lars Olov!

Svara