En båttur i lagunen.

Någon riktig lagun är det förstås inte som de har där i Kapstaden. Det är mer åt kanalhållet, men känslan då man färdas runt där, är nästan som att ha dragit sig tillbaka från storstaden och hamnat i en lagun eller en oas.

Det är rent och fint vatten i kanalen och vattnet byts regelbundet. Men vem är det som dyker där bredvid vår båt. Kan det vara en av alla de sälar som lever här i hamnområdet?

Nej, jag skarvar inte om jag påstår att det var en skarv som dök upp.

Det sägs att det är här de rika och kända bor eller tillbringar sin semester. Här kan man köpa sig en lägenhet på ett helt våningsplan eller bara hyra en för sin semester.

Kanalen är grävd så att alla har sjötomt.

Egen båtplats utanför dörren är väl inte så dumt heller.

Vill man inte ge sig iväg med båten så kan man paddla iväg på en bräda. Stand-up paddlebording heter det visst.

Såg kul ut.

Vi skarvar vidare.

Oprah Winfrey och Ronaldo lär vara två av alla de kändisar som ryktet säger att de brukar tillbringa sin ledighet här men trots att solen sken såg det ganska tomt ut på balkongerna och ingen annan stans siktades det några kändisar. Fast vem vet, det var kanske någon berömdhet som vandrade förbi, jag är alltför dålig på att känna igen dem ändå.

Lite kul speglingar.

En gås står och spejar ut över båttrafiken.

Och skarven sitter på vakt.

Victoria & Alfred Waterfront

Waterfront är nog ett ställe som de allra flesta turister i Kapstaden besöker, bor man inte i det området så brukar det med all säkerhet bli ett besök dit ändå. Området är uppkallat efter drottning Victorias son, prins Albert, som 1860 tog initiativet till byggandet. Tidigare var det ett renodlat hamnområde men byggdes om 1992 till något vad man kan kalla shopparnas paradis. Här finns alla de butiker du kan önska dig och nu, när vi var här, så var det dessutom ingen trängsel i butikerna. Fast vem vill traska runt i butiker då man är på resa när det finns så mycket mer att se.

Ett vackert inslag i gatubilden här är Clocktower,  byggd  i viktoriansk stil 1882.

Går man över den öppningsbara bron så hittar man den relativt nyöppnade restaurangen Fish Market. Ett ställe som jag verkligen kan rekommendera. Här är det öppning på gång för att släppa ut en båt.

Det här är nog det vackraste huset i Waterfront, Old Port Captain’s Building.

Här i Waterfront finns det dessutom en hel uppsjö av både caféer och restauranger, svårt att hitta god mat till en vettig penning är det verkligen inte, då är det snarare svårare att välja ut till vilken restaurang man ska gå. Alla vi testade hade mycket god mat.

Fast man får passa sig för att börja mata måsarna, de blir lätt lite närgångna då.

Det märks att det är ett hamnområde man är i och lite här och där så finns det rester från den gamla tidens verksamhet.

Det behövs rejäla doningar till kajerna här.

Bygget som sticker upp i bakgrunden, är en av de saker som förändrats en hel del sedan förra besöket i Kapstaden.

Vid vårt förra besök så berättades det att den här silobyggnaden, som en gång i tiden var södra Afrikas högsta byggnad, skulle byggas om till bostäder. Så här såg den ut 2012.

Nu ser det ut så här.Det gick inte att fota i samma vinkel för på andra sidan fick man inte gå nu, eftersom det var byggarbetsplats. Men man ser den lägre byggnaden skymta i bakgrunden.

I hamnen numera så är det mest privatbåtar som ligger, många av dem är stora och har fullt med personal som sköter om dem.

Ibland ger de sig tydligen iväg på en liten tur också. Det här fartyget hade legat länge vid kaj...

...när det gav sig iväg kom det en liten båt...

...den lilla båten började bete sig ungefär som den lilla brednäbbade simsnäppan, som jag såg uppe i Svalbard. Den snurrade runt, runt och bildade en strömvirvel i vattnet. Gissar på att båtens beteende var det samma som fågelns, att röra upp vattnet från botten.

Ofta ser man grupper som uppträder lite varstans på området, många spelar medryckande afrikanska musik.

Vid Nobel Square står statyer av fyra fredspristagare och kikar man mellan dem så ser man ett litet hus uppe på kullen.  Det huset och kulan ovanpå var väldigt viktigt för sjöfarten förr i tiden. Kulan på huset hissades upp i topp och klockan ett, då tidvattnet var som högst, släpptes den ner och då visste kaptenen på fartygen att de lugnt och säkert kunde lämna hamnen.

Hittar en lite ovanlig cykelparkering här.

Avslutar med en kvällspromenad.

Rundtur i Kapstaden.

Förra gången vi var i Kapstaden åkte vi runt med sightseeingbussen och trodde att det kanske inte skulle vara lika intressant att göra dessa turer nu, men så fel vi hade, för nu hade de lagt om linjerna och det fanns dessutom flera att välja på, så vi hoppar på en av bussarna och åker iväg.

Den här turen tar oss runt mot vindistrikten och även på baksidan av Taffelberget.

Guidningen i lurarna är på svenska vilket inte är vanligt på många ställen i världen. Det tyder på att Sydafrika och Kapstaden är ett populärt resmål för oss svenskar.

Vi kommer förbi en väderkvarn byggd i holländsk stil. Den kallas för  Mostert's Mill och är byggd 1796 och är den äldsta och enda bevarade väderkvarnen i Sydafrika.

Turen fortsätter på baksidan av det pampiga berget och tar oss till området som beboddes av Khoikhoi-folket. Det är ursprungsbefolkningen och kallades av kolonisatörerna för Hottentotter. Khoe betyder människa.

Skogen är tät och träden ger välbehövlig skugga på varma sommardagar.

Här kan man hoppa av bussen och göra en tur runt bland vingårdarna och prova lite fina viner.

Uppe på berget framför oss klättrar kåkstaden Imizamo Yethu. Det var ett område med stora problem men ett stort arbete har gjorts för att förbättra för innevånarna här. En liten kul detalj i det arbetet är T-bag designs där helt otroliga konstverk skapas med hjälp av tepåsar.

Märkliga byggnader finns det även här. Högt uppe på berget ovanför Hout Bay ligger ett slottsliknande hus, Lichtenstein Castle. Det är byggt som en kopia av ett slott i Tyskland. Det var privatbostad förr men omvandlades till hotell. Det finns även en berättelse om detta hus, om en dotter som blev kär i en person som inte var accepterad av föräldrarna. Kärlekshistorien fick ett olyckligt slut och dottern lär spöka där i huset sökande efter sin käresta. Om ryktet är sant så köpte en rysk miljonär huset för 23 miljoner Rand.

Vi stannar en stund vid Hout Bay och njuter lite av havsluften.

Kul skyltar kan jag inte låta bli.

Här finns en fin sandstrand.

En grupp skolbarn har kommit för att njuta av en dag på stranden, det blåser ganska rejält och de söker skydd bakom klipporna.

Barnen verkar tycka att det är badväder trots blåsten och sanden som yr. Här är det bäst badväder på vintern, på sommaren är det vindar från Antarktis som blåser hit det kalla vattnet och det är då isande kallt med bad. På vintern är det frånlandsvindar och bättre badtemperaturer.

Vi lämnar de badande barnen och fortsätter kustvägen runt. Havet här är både oberäkneligt och lömskt; vi kikar bakåt och guiden gör oss uppmärksamma på något som sticker upp bakom klippan längst bort.

Det är en kran, värd flera miljoner dollar som förlist, men bärgningen skulle bli dyrare ändå så den får ligga kvar där.

Kustsidan av Signal Hill, där ligger de dyra bostäderna. Alla vill bo med havsutsikt så husen ligger tätt och vägen är smal.

I Gren Point finns det många pubar och attraktiva restauranger. Där finns även den här fina fyren från 1824. Den är fortfarande i drift.

Här finns också en fin strandpromenad och de konstverk som finns där lockar till en närmare undersökning och en promenad dit senare under dagen.

Där har ni ju redan varit.

Ja, varför sitta hemma och rulla tummarna när det finns så mycket att se ute i världen. Det damp ner ett lockande erbjudande med posten och jag och maken nappade på det och gav oss iväg.

Efter en ganska lång flygresa så började vi se målet för resan där under oss. Det ser inte så bebyggt ut men jag ser en del vackra berg.

Molnen bullar upp sig som ett lager med sockervadd, men i en glipa ser jag att det inte är ödemark där nere.

Sockervadden glesnar för en stund och ett bördigt landskap breder ut sig.

Så tätnar molnen igen och det blir bulliga vita moln; de är riktigt vackra.

Flygplanet sänker sig ner och nu är vi under molntäcket.

Här ser de ut som om de bygger ett fort, men det är nog bara ett grustag.

Vi hoppas på att få se det klassiska landmärket för den här staden, men det är täckt av moln i dag.  Men man kan ändå se hur den här staden är omsluten av berg och hur själva stadskärnan ligger som en skål nere i dalen.

Det berg jag hade hoppats på att få se vid landningen, var det här. Från sidan ser det ganska platt ut, men när man kommer upp dit så är det inte lika platt. Det berget kallas för Taffelberget, dit upp kan man åka kabinbana om man vill.

Den som inte har kikat i förväg har nog redan förstått att vi hamnat i Sydafrika och Kapstaden.

En av mina vänner sa, när jag berättade att vi skulle åka dit, men där har ni ju redan varit. Ja just därför, blev mitt svar. Det är en trevlig stad och nu kom vi ner precis innan vintern började. Lite kul med de omvända årstiderna. Hemma var det vår och här höst.

Det är den 14 april då vi hamnade här, men jag har haft lite annat för mig sedan vi kom hem så dessa bilder har fått vänta. Det här området i Kapstaden kallas för Waterfront.

Här har de ramat in Taffelberget men som sagt, så var det moln över det i dag.

Över Nepal och Mount Everest.

Vi blev inte hängandes kvar i luften på resan från Bhutan men eftersom vi hade så fint och klart väder på återresan blev det en hel del bilder där uppifrån ner på Himalaya. Strax efter drinken och maten så meddelar piloten att om vi nu tittar ut på höger sida så kan vi se Mount Everest. Jag spanar ner och där kan man även få en aning om hur höga dessa berg verkligen är för molnen hänger liksom mitt på dem.

Där borta har vi giganten och den klassiska snöröken liggen som en strut ut från bergstoppen.

Då när vi flög där över var det lugnt och en hel del bestigare var nog där nere vid baslägret och kanske också en bit upp för att acklimatisera sig inför sina toppförsök. Sedan kom katastrofen med jordbävningen och lavinerna, där så många omkom och skadades. Undrar om berget blivit något högre nu.

Så var det dags för ett besök i Delhi igen.

En kortvisit den här gången.

Eftersom det hade varit ett haveri av något slag på Kathmandus flygplats före vår avresa till Indien så blev det ändringar i vår resa. De besök vi skulle gjort i Indien efter Bhutan blev lagda till före avresa till Bhutan, därför hade vi nu bara en övernattning här.

Har märkt att det blivit vanligare och vanligare på de olika flygplatser jag besöker med buss vid landning.

Det blev lite  strul när jag skulle in genom passkontrollen, passpolisen ansåg att jag redan hade utnyttjat mitt dubbla visa trots att det klart och tydligt framgick av stämplarna att jag bara varit där en gång. Efter en hel del dividerande så gav han med sig och släppte in mig. Undrar om jag fått sitta kvar på flygplatsen och vänta in de andra om han inte hade gått att övertyga om att han hade fel. Han var inte värd någon blomma, men det var tydligen vi i gruppen, för nu när vi kom ut till vår buss så blev vi blomstersmyckade.

Det första vi ser på vägen in till stan är en stor soptipp bredvid flygplatsen där en familj håller på och letar igenom soporna. Även några barn är där; det är så jobbigt att se när barn far illa.

Gissar på att det är ett nytt flygledartorn som byggs här.

På motorvägen in till Delhi blir det plötsligt stopp i trafiken.

Vår chaufför går ut och skyndar över den starkt trafikerade vägen. Han måste in i det lilla huset till höger för att visa upp sina papper.

Förr hade de vägtull på den här vägen, men det stoppade upp trafiken så fullständigt så den skrotades. Var kanske bra, men det de nu har med kontrollpunkt på andra sidan om sex trafikerade filer verkar något farligt och omständligt.

Han tar sig helskinnad tillbaka och vi anländer till hotellet och beger oss ut på stan.

I parken här finns det djur. Lite ovanligt att se grisar gå omkring där och böka. Grisarna måste vara släkt med vidsvinen för det är håriga och några har även något som liknar betar.

Träffar på en gulligt rosa Tuk-tuk.

Alla andra är grön/röda.

I det här området vimlar det av små barn som tigger.

De är inte lika försynta som barnen i Bhutan, utan är mycket påflugna. Antar att de ser turister som lättfångat byte. En beklämmande och jobbig syn; de har ett liv som de delar med många barn i Indien.

Jag har ingen HD och området vi hamnat i är inte så gästvänligt så vi återvänder till hotellet.

Nästa morgon är det tidig hemresa, utanför fönstret ligger dimman tät.

Vår rumsgranne utanför fönstret plirar lite yrvaket då vi drar undan gardinerna. Den verkar bo på vår fönsterkarm.

Det var inga problem att komma ut genom passkontroll och ingen försökte hålla mig kvar heller, trots problemet med att komma in i  Indien dagen innan.

Vi flyger med Finnair och det var en trevlig bekantskap, kul att de har både glas och servetter med finsk design. Så snygg så det lockar till att unna sig en drink

Äter lite och sover en stund.

När vi vaknar är vi över Ryssland och det är snöigt.

Sedan tar det inte så lång tid innan vi mellanlandar i Finland...

...och kommer hem och laddar för nya äventyr.