Kårböle skans.

Kårböle skans är en medeltida rastplats, där stannade vi för en liten bensträckare. Det såg inte så medeltidaaktigt ut nu, mer sommarfagert.

Kvack, kvack ...kvack låter det från dammen och ett gäng änder kommer vaggandes och ropar uppmanande ....var har ni maten!

Tydligt är att de är vana att bli matade här. Tur nog så blev det lite bröd över vid frukosten och i stället för att slänga tog jag med mig de brödskivorna till ändernas glädje.

Man tror att även fågelföräldrar är måna om sina barn men inte den här mamman inte. Hon försåg sig först och försökte ungarna ta brödbitar blev de bryskt jagade i ner dammen.

Nu stannade vi inte vid den här rastplatsen för ändernas skull utan det fanns en skylt som talade om att det hette Kårböle skans och två vackra kanoner vittnade om att det var något speciellt med den här platsen.

I Kårböle var det vanligt att resande till Norge rastade och pilgrimmer som var på väg till Nidaros (Trondheim) brukade stanna vid kapellet i Kårböle. Där lämnade man offergåvor för att få en säker färd vilket gjorde att kyrkan i Kårböle blev mycket rik.

Man vet inte säkert när Kårböle skans byggdes men den var i bruk fram till 1700-talets början. Sedan fick den förfalla och i slutet av samma århundrande omnämns den som en fornlämning.

I dag ser man resterna efter befästningen som en fyrkantig vall med en bastion i varje hörn, där kanonerna var uppställda, och innanför vallgraven kan man se gropar där soldatbostäderna funnits.

Ett intressant stopp, med lite av vår historia, blev det och det är kul att det finns information på plats. Vi fortsätter färden norrut.

Alla Tanter se hit!

Alla tanter, kika in här. Här är något för oss! Farbröder kan titta också.

I Hovra som ligger strax norr om Färila finns det ett Tantmuseum.

Ett litet, men kul, museum som handlar om tanten.

Det var öppet och en skylt på dörren förkunnade att dörren var lite trög, men ta kroppskraft och knuffa upp den.

In kom vi och där inne fanns det en hel del intressanta prylar som kan intressera en tant.

Lite flärd

0ch lite skärt.

Fina kragar som passar för en tant.

Mera laxrosa.

Dricka kaffe och virka grytlappar är vad en tant ska göra.

När tanten inte hade något att göra och alla grytlappar redan var virkade, så kunde hon ju inte vara sysslolös, då virkades det spetsar.

Som barn läste tanten böcker med röd rygg.

En tant behöver något att titta på också och då väljer tanten en farbror.

Ingen fara min man rånar inte Tantmuseet, utan man fick ett exemplar av årets tantkalender som minne, men eftersom de inte tog något inträde så valde vi att lägga lite pengar i kassaapparaten.

Fina skyltar med text i korsstygn hade de också.

I Färila är de påhittiga.

I Färila dansar man och ler.

Vi behövde tanka bilen.

Är man ute på en biltur så kan man behöva tanka ibland. Tänk en sådan tur vi hade, en Esso bensinstation i den riktigt sköna gamla stilen kommer i vår väg. Vi svänger in och väntar på betjäning.

Ingen kommer ut och tankar bilen och ingen kommer och putsar vindrutan. Vad har hänt!

Konstigt för det ska ju vara öppet. Fin gamal affärstidsskylt har de i alla fall.

Den här charmiga nostalgimacken hittade vi på en liten väg i närheten av Järvsö, lite synd att den var stängd, för kikade man in genom fönstret så såg det ut som förr i tiden där inne.

Men även ute fanns det många fina detaljer.

Tanka moppen för en krona. Det kunde man göra förr.

Vacker termometer.

Här kunde man köpa godis för både 10 öre och 25 öre....det var tider det.

Tänk då man sprang iväg till kiosken och handlade ettöres och femöres. Stod på tå vid luckan och pekade. En sån där och en sådan där och fick det sedan i en pytteliten påse.

Någon som kommer ihåg hur de första informationsskyltarna för kamera såg ut.

Stopp - stanna!

Vi kommer åkandes på en liten avsides väg i Hälsingland när jag plötsligt håller på och skrämma slag på min man då jag ropar att han måste stanna. Det jag fått syn på som jag tycker är så vackert, är en liten bit av vår svenska natur, så vackert att jag vill ha en bild som minne.

Först ett gult solmoget sädesfält sedan en brun åker där bonden kör omkring med sin traktor (häst skulle ha varit optimalt, men han är en modern bonde) bakom det den blå sjön och där bakom blånande berg. Verkligheten var förstås mycket vackrare än vad det blev på bild men förstora gärna.

Visst är Sverige fantastiskt.