Uti i vildmarken - Mongoliet

Klockan 08:00 står vår guide Solongo och vår chaufför Amdraa och väntar på oss och vi beger oss ut på vägarna.  Vägarna här är egentligen värt ett helt kapitel för sig, vi hade hört att de skulle vara ganska dåliga och skumpiga att åka på. Fast det här såg väl inte så illa ut, raksträcka så långt ögat når och asfaltsväg. Visserligen var den lite ojämn, men det var väl inte så farligt.

Bra och stadig bil hade vi också.

Så här i efterhand undrar jag lite över vad Solongo tänkte då vi ville stanna och få några bilder på alla får och getter som kantade vägen. Senare under resan skulle vi få se dessa djur i hur stora flockar som helst.

Får jag presentera Valter, Valter är egentligen en korpgam, men vår guide hade lite svårt med uttal så det lät som Valter när hon sa vulture. Så i fortsättningen fick alla stora fåglar vi träffade på vara en Valter. Vulture är en korpgam, fast här hade hon nog fel för det här är ingen sådan utan det är en stäppörn. Det ser man främst på att mungipan sträcker sig förbi ögat.

Ska jag tro det jag läst mig till på nätet så anses den vara starkt hotad och världspopluationen bedöms vara mindre än 33.000 par.

Plötsligt lämnar vi den asfalterade vägen och svänger rakt ut i terrängen, så nu fick jag ta och omvärdera det där med standarden på vägarna. Från att ha åkt på en lite knagglig asfaltsväg var vi nu mitt ute i öknen och vägen bestod av två bilspår i gruset. Tyckte vår chaufför att det kändes som om vi var på väg åt fel håll och svängde bort från hjulspåren, ja då var det inte ens några bilspår längre utan bara sand och grus.

När vi kommit så här långt kan det vara på sin plats att ta en liten bensträckare och presentera guiden Solongo och vår sjungande chaufför Amdraa. Här en liten videosnutt när vi kör runt i Gobiöknen och inte är helt säkra på att vi är på väg åt rätt håll. Klicka här.

Vägen slingrade sig fram genom sanden och ibland såg man ingen väg alls, ökenråttor kilade fram över vägen och dök ner i sina hålor, stora fåglar landade och andra skrämdes iväg då vi kom. En grupp hjortdjur skrämdes iväg och skuttade undan med en väldig fart.

Små lätta moln.

Vid enorma stenblock vandrade lösa hästar med sina små föl.

Lite nyfikna.

Upp igenom det passet ska vi och igenom kom vi också.

Slutligen, efter flera timmar på dessa skumpiga vägar som ofta är mer offroadkörning  är vi framme vid vår första Ger-camp och det är dags för lunch. Det är en ganska liten och mysig, familjeägd camp. Det enda som man kan klaga på är väl att Geren är grön och inte vit.

Vårt hem är inrett med två sängar, ett litet bord och två små pallar. Mitt i "rummet" hänger en stor sten som ska hålla takringen på plats. Lite lyx har vi för här finns det lyse och även kontakt för att ladda batterier.

Fast kuddarna här lämpar sig inte direkt för kuddkrig om man inte är rejält osams med den som man vill slåss med, för kuddarna är fyllda med sand. Men man sov gott där.

Familjen som äger stället bor i en vit Ger och naturligtvis har de parabolantenn.

Ska passa på att reda ut det här med vad dessa tältbostäder heter. Här i Mongoliet heter de GER och inget annat. Vill man bo i jurta får man åka till Ryssland  och i Kazakstan heter de kiyiz üy. Ger betyder hem och i Mongoliet vill de inte att vi sprider det felaktiga namnet på deras tältbostäder. Sa vi jurta blev vi vänligt men bestämt rättade.

Matsalen där vi strax ska äta vår första mongoliska lunch är byggd i samma form som en Ger.

Där bakom luckan är köket. En kul men opraktisk detalj var att om de ville gå mellan kök och matsal så var det luckan under serveringsbrädan som var enda vägen. Tjejen som serverade maten fick rejält med motion då hon kom med vår fyrarätters lunch.

Efter maten kan vi ta en omgång med det traditionella ankelbensspelet ösgii, det är ankelbenet från får som används. Man ska kasta benbitarna och de betyder olika och har olika värde för hur de landar.

                                                                       Del 2 - Fortsättning

Solnedgång

En solnedgång i Hongkong är faktiskt lite ovanligt, jo solen går ner även där men att få se den i färger hör till ovanligheterna. Första gången jag kom till Hongkong var en söndagskväll för några år sedan. Vår chaufför som hämtade oss på flygplatsen var så exalterad över solnedgången och den stora röda runda solen som vi hade som sällskap på den bilturen. Då förstod jag inte att det var något sällsynt vi såg. 

Vår sista kväll i Hongkong på den här resan blev det en färggrann solnedgång, tyvärr såg vi inte den stora röda solen nu men fina färger var det.

Ett fint farväl av staden innan hemresan nästa morgon.

På flygplatsen kom jag ihåg hur effektivt bagagehanteringen vid bandet hade varit då vi kom. Där står det två personer som sorterar bland väskorna och vänder dem så att alla handtag kommer uppåt.

Vi har hoppat över frukost på hotellet och tar den på flygplatsen istället. En Ägg Benedict är aldrig fel.

Över Kina får vi se berg i fina blå toner.

Hur ska man ha tid att äta när det är så intressant där utanför fönstret. Jag fick en underbart god lax som förrätt, fast den utlovade blinin verkade vara utbytt mot gurka.

Gissa vilket flygbolag. Viss ledtråd av skål och godis.

Utanför har landskapet förändrat en aning. Vi är fortfarande över Kina.

Någonstans över Inre Mongoliet.

Inte så vackert

Så flyger vi över Mongoliet, ser ganska kallt och snöigt ut där.

Daintree River och saltvattenskrokodiler.

Dags att åka till Daintree nationalpark. Fast först en liten kissepaus på vägen dit för de behövande, jag tillhörde inte den skaran utan kunde ägna mig att studera de fantastiska träden som växte där. De såg nästan päksklädda ut.

Någon i vårt sällskap frågade vad jag såg där...mönster.

Här finns det också chans att besöka damernas,  så här rikt utsmyckat brukar det inte vara.

Orsaken till det här stoppet är att vi ska ta en tur på Daintree River och spana efter krokodiler. 

Det här är vår skeppare Bob.

Vid båten vi ska åka med väntar en välkomstsvala.

Vi tuffar ut med vår båt på floden och börjas spana efter de stora krokodilerna.

Det enda vi ser till att börja med är en liten häger i sitt bo.

Den var ganska skymd i boet men passar också på att visa upp sig på en gren.

Vi spanar och spanar.

Både högt och lågt...

..och se där, det finns ju krokodiler här i floden. Det här är världens största krokodiler, de blir vanligtvis 4-5 meter långa men äldre krokodiler kan bli 6 meter och kan väga upp till 1.300 kg. Det är inga djur man kelar med för de är extremt farliga.

Tyst smyger de fram i vattnet. Ibland ser man bara en ryggsköld sticka upp.

Eller bara som en krusning på ytan.

Men på en del så kan man även få en glimt av de vassa och stora tänderna. inget man vill stifta närmare bekantskap med.

Fick ingen direkt aktion från krokodilerna, de simmade lugnt omkring och verkade njuta av det fina vädret. Såg ganska fredliga ut men de flesta attacker mot människor leder till döden så uppmaningen om att inte stoppa ner några händer i vattnet var nog befogad. Ingen ville heller agera lockbete så att det skulle bli lite fart på dem.

Att ta en promenad i området nära floden är inte heller så tillrådligt. Ser du vad som gömmer sig i gräset här?

Vi såg flera olika krokodiler på turen, osäker på hur många för de såg ganska lika ut.

Välkomstfågeln kom och sa hej då när vår tur var över.

Lunchen  idag bestod av känguru och en massa exotisk frukt till det, väldigt gott!

Tapiocakakan till dessert var också god, men tog med den bilden för den lite roliga dekorens skull.

Innan vi beger oss iväg för en promenad i regnskogen åker vi och tittar på utsikten över området vid Walu Wugirriga.

En liten, liten ödla gjorde oss sällskap.

_____________________________

Norrut till Cairns.

Blev lite julpaus i australienresan, men den tog inte slut i Melbourne utan därifrån flög vi  över stenbockens vändkrets söderifrån och landade i Cairns.

Carins har sin historia tillbaka till guldrushens tider, då guldletarna kom förbi på väg till guldfälten vid Hodkingsonsfloden. Carins är en populär plats för turister med sin närhet till flera turistmål. Ett av dem är Daintree nationalpark som vi ska besöka i morgon, men först börjar vi med en liten promenad i stan.

Ser att det är omtänksamt folk som bor i den här staden, när frun handlar kläder kan maken lugnt slå sig ner och vila lite.

Det finns också en hel del flygande hundar, de hänger överallt i träden.

Högt uppe i en palm bor den här fågeln.

Vi tar en sväng genom det på dagen helt tomma nattmarknaden. Desto mer livfullt var det där på kvällen.

Farliga ormar har de här, en del så stora så de måste bekämpas med eld. :)

Även bananerna ser lite annorlunda ut.

Fast nu drar vi oss tillbaka för en stund vid hotellpoolen, som har egen sandstrand...

...innan middagen.

Vill man äta god fisk så är  Barnacle Bills ett bra ställe.

Och så får man en söt kola till kaffet.

Gatumusikanterna underhåller oss...

...men det finns annan underhållning så här på kvällen. De flygande hundarna ska iväg för att äta sin kvällsmat också och de lyfter i stora flockar under ett otroligt skränande.

Ett helt otroligt skådespel att få se det, fast jag förstod att Cairnsborna inte var så förtjusta över dessa djur. Träffade på en kvinna som frågade var jag kom ifrån och då hon hörde att det var Sverige så bad hon mig att ta med dessa "bats" med mig hem.

I morgon åker vi till Daintee River för en flodtur, häng med om du vill.

Kvällsmarknad

I Forodhani park i Stenstaden är det matmarknad varje kväll.

Då är det fullt med folk där och i solnedgångens sken så passar barnen på att bada.

En kul liten kille som ville vara med på bild.

På torget är det full fart och matstånden börjar växa fram.

Träffar på några massajer som har skor tillverkade av bildäck.

Det finns gott om maträtter att välja bland.

Vi har hört så mycket gott om Zanzibarpizza så den måste vi testa.

Fast vi avstår från de med nuttella utan tar en traditionell variant. Den innehåller köttfärs, ägg, grönsaker och en hel del annat

God var den.

Har man ingen kockmössa så går det bra med några papptallrikar.

Grillad hummer är också gott.

Dt här matståndet är sponsrade av Sida och Skanska, det är en sammanslutning av 20 personer. De fiskar på dagen och säljer mat här på torget på kvällen.

Kul med selfie.

Dricka på färskpressat sockerrör och ingefära är väldigt gott, men testa den inte om du inte har plåtmage. Jag fick veta att jag inte har plåtmage.

Mörkret sänker sig över torget och det går inte att fota så mycket mer.