Rysk hjälp anländer.

Hjälpen kom i form av ett ryskt fatyg Grigoriy Mikheev.

Den kom nog  inte enkom för vår skull vi hade nog bara tur att Akademik Shokalskiy också satt fast. De fick i alla fall ordning på sin maskin och vi kunde alla fyra gå i konvoj genom isen.

Isen bryts upp i mindre bitar och vi kom ganska lätt fram nu. Ser att den är tjock och förstår hur vi kunde fastna.

På bryggan är stämningen lungare och Martin kan koppla av med en kopp kaffe, kan säkert behövas för han och även Oscar ser ganska trötta ut efter nattens strapatser.

Vi tuffar på och nu efter, ett och etthalvt dygn är vi ute ur isen. Hör att Stockholm fortfarnade sitter fast på sitt tredje dygn, men hjälp är på väg dit.

Spanar på bryggan och där borta på ett isflak är det faktiskt en svart prick. Kan det vara en säl?

Alla ut på däck, prisutdelningen på frågesporten avbröts abrupt och på bara några minuter var alla ute på däck.        Visst var det en säl, en storsäl eller  storkobbe som den även kallas. Den har så söta mustascher.

Strax efter så ser Martin en flygande termos, alla spanar och letar efter detta underliga föremål och inte hinner jag med att få någon bild på den heller, synd för den var säkert ovanlig. Fast efter lite klurande så börjar vi kunna tolka skånskan som så, att det var en tärnmås. Synd på bild.

Nästa mål för kvällen är Danskön och Virgohamna, där Andrée, Fraenkel och Strindberg steg upp med ballongen Örnen.

Snöar gör det och blåser ganska så bra också.

Vi kommer dit på dagen 111 år efter deras uppstigning.

Tar naturligtvis också den klassiska bilden på platsen där de for iväg.

Samma vik fast 111 år tidigare.

Platsen där ballonghuset stod och lite rester som finns kvar, det mesta täckt av snö just nu.

Besökte även Smerensburg, en blåsig ö där holländska valfångare höll till 1614-1655. Lite rester fanns det kvar, ett minnesmärke och massor av drivved.

Åter till fartyget och vårt hem just nu.

och så kartan igen, där markeringen visar var vi kom ut ur isen.

Den globala nedkylningen

Vi sitter fortfarande fast i isen, har under natten tagit oss två sjömil tillsammans med Quest. Ibland med hjälp av dem och ibland fick de hjälp av lilla Origo. Fast då sov jag. Vi har tagit oss fram till det ryska fartyget som inte har lyckats laga sin motor ännu. Fendern som hänger kvar på Quest är ett minne från nattens äventyr då Origi knuffade på henne.

Lite bekymrade miner på bryggan.

Kapten Bertil kommunicerar.

Hur ska det här gå?

Här sitter vi.

 Några sälar och även vikvalar kommer upp i vakarna bakom fartyget, då och då. Gott om fågel är det också, här har vi åskådarläktaren. Inte så ofta de har sådan här underhållning. I den vaken framför fåglarna hoppade plötsligt en val rakt upp.

Ett till ryskt fartyg ser vi. Det ser ut att komma närmare.

Så här mycket is brukar det vara norr om 82:a breddgraden eller på väg till Nordpolen, inte så här långt söderut, vi är bara på 79,54 grader Nord. Kan det var den Globala nedkylningen som är på gång?

Inte mycket att göra, bara vänta. Via sattelittelefon hör PolarQuestkontoret av sig och undrar om de ska boka om flygbiljetterna för oss passagerare. Man kan ju alltid hoppas! Stannar gärna här.

Något ska man ju roa sig med och Annica tar till det mest extrema av oss, hon får tillåtelse att äntra masten och upp i korgen där.

Ser du några isbjörnar?

Inte många!

Vi andra får nöja oss med isbjörnsföredrag av Oacar, inte så illa det heller.

Varmt och torrt att stå på bryggan och spana. Ute snöar det ymnigt.

Det ryska fartyget Grigoriy Mikheev har kommit lite närmare.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Vi är fast i isen

Snön yr och vi sitter fast i isen, vi har stångat oss fram en liten bit men nu verkar det inte gå så bra längre. Ser att Quest kommer tillbaka från sin tur in till Monacobreen.

Hon kommer närmare och verkar ta sig fram lite bättre än vad vårt fartyg gör.

Isen är tjock och ligger tät, det finns inte många sprickor men vackert är det.

Kapten anropar ett ryskt fartyg Akademik Shokalsky som är ganska nära och frågar om de kan hjälpa oss, de vill inte säger de, men sedan förstår vi att det är språkförbistringar, de kan inte för de har motorhaveri och sitter också fast i isen.

Med Quests hjälp kommer vi en liten bit till, men sen är det stopp även för dem.

Inte så mycket att göra, vi är fast i isen få se om vi kommer loss innan våra flygbiljetter hem går ut. Det är vackert här, många fåglar och ljust dygnet runt, så det är lite svårt att gå och lägga sig.                                                          Hör att Stockholm har tagit sig lite längre norrut och sitter nu fast där i isen på sitt andra dygn.                                      Spännande resa det här.

Jag fotograferar fåglar ett tag till och ska sedan krypa till kojs.

Vi mötte ett skepp.

Ett möte till havs är alltid trevligt, vi mötte Quest när de var på väg in till Monacobreen, och vi var på väg ut.

Alltid trevligt med möten, vi fotograferade och vinkade. undrar just vad Adam fotograferar för något.

Adam fortsätter att fotografera men Vera Simonsson ser något fundersam ut. Vera är en tuff tjej som har skidat tvärs över hela Spetsbergen och planerar en tur över Grönland nu. En länk till hennes hemsida http://www.jenterpalangs.com/index.php

Nu är det mycket is. Långt där borta i fjärran ser vi ett till fartyg, en rysk båt.

Sakta, sakta tar vi oss frammåt genom isen, det blir stopp ibland och vi får backa för att ta ny väg. Fåglarna har kalas i vår farväg eftersom de kommer åt fisken i rännan som bildas. En del flyger hit....

 ...och en del dit.

Andra jumpar mellan isflaken.

En del fryser om fötterna.

Några håller sig bara svävande.

Några jagar mat.

En och annan bara vilar sig

Eller tar sig ett bad.

Men någon lycklig lyckas stjäla fisken mitt framför näbben på sin rival och samtidigt nästan trycka ner den under vattnet.

Ett ejderpar kommer också för att se vad som står på.

Monacobreen och en strandad val

Regnet har övergått i snö nu och det är bra mycket trevligare. Vi är framme vid Monacobreen och det är dags för en zodiactur.

En mäktig glaciär

Nog såg det ut som en strandad val på håll, men vid närmare undersökning så var det en ö med rinnande chokladfärgat glaciärvatten. De små färgade prickarna är människor.

Utsikt från hytten på väg bort från galciären.