Örnen har landat.

Ytterligare en dag i gömslet, med en lite blyg havsörn och två kaxiga kungsörnar som underhöll oss. Inga problem att hålla värmen när de höll på som bäst. Var nästan så man blev lite svettig. Mellan örnbesöken så fanns det kråkor att ta bilder på också.

Roligast att fotografera var örnfighterna, men den bild jag valde ut i dag är den här eftersom det är lite ovanligare, med fight mellanhavsörn och kråka. Nu var det den kaxiga kråkan som startade bråket och extra passande då eftersom jag köpte Brutus bok "Kaxiga fåglar" i dag, med en fin dedikation i.

Sen en bild till Arne och inspiration inför hans örnsafari, du ser här går det hett till i gömslet. Jo, jag har fått lov att lägga in den här.

Upptäckte i efterhand att rubriken inte blev så passande till den bilden. så jag tar med en till bild.

Första dagen

Det blev inte mycket tid över för att tillbringa med kameran i dag, första dagen på mitt nyårslöftesprojekt.

Men en morgonpromenad hann jag med och fann ett äppelträd som hade alla sina äpplen kvar, alla löv hade fallit men äpplena satt där som ett gigantiskt fågelbord. Koltrasten som mumsade på godsakerna gömde sig i gräset medans jag tog min bild, återvände sedan. Solen sken men nådde bara till trädtopparna i bakgrunden och den skulle inte orka upp så högt för att belysa äpplena i dag, så det fick bli det ljus som fanns för stunden.

PCB och isbjörnar

Rädda isbjörnen, bli isbjörnsfadder stoppa den globala uppvärmningen läser vi överallt numera. Men nästan ingen berör det PCB och andra gifter som släpps ut i våra hav.

Om isen försvinner så kan isbjörnen anpassa sig och gå upp på land, en gång i tiden så muterade den från brunbjörn till isbjörn. Huden under den vita pälsen är fortfarande svart även på isbjörnen.

Men mot gifter som PCB har den inget skydd. Fiskarna får i sig  giftet, sälarna äter sedan fiskarna och isbjörnen äter sälarna. Trots att PCB är förbjudet i nästan hela världen så hittas det fortfarande långt  från de områden där det användts bl.a i isbjörnar.

Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer. PCB betraktas idag som cancerframkallande.Metaboliter till PCB liknar molekylärt sköldkörtelhormonet tyroxin, vilket gör att dessa metaboliter binder till de transportproteiner som i normala fall transporterar tyroxin vilket leder till hypotyrodism. en hormonstörning alltså.

Forskare har konstaterat att spädbarn som har höga halter PCB har ett försämrat korttidsminne. Detta genom att utvecklandet av barnets nervceller påverkats av PCB under graviditeten. Forskare kom fram till att personer som föder många barn får mindre halter av PCB i kroppen, då barnet tar över halterna. En vuxen person som utsätts för höga halter PCB kan få fysiska skador, medan ett barn som föds av en person med höga halter PCB däremot kan få psykiska skador. PCB drabbar alltså i hög grad våra avkommor.

I naturen har man upptäckt att djur med hög PCB-halt har ändrat grundläggande beteenden. Detta har medfört att djurbestånd har försvunnit från vissa områden. Även så kan de bli sterila och det har visat sig att honor fått så kraftiga hormonstörningar så att de blivit hemafroditer.

Det jag vill få fram är inte att vi ska sluta kämpa för att stoppa den globala uppvärmningen, även om forskarna är i två läger där den ena sidan säger att det spelar ingen roll hur mycket vi minskar på utsläppen i luften, det kommer att bli varmare ändå, eftersom vi är inne i en varmare cykel just nu. Även inlandsisen försvann, utan bilar och utsläpp. Fast den sidan av forskare har väldigt svårt att få gehör hos journaliser och politiker.

Men det jag vill med dessa rader är att vi inte ensidigt ska tänka på den globala uppvärmningen, det kanske inte finns några isbjörnar kvar att bevara när eller om isen försvinner. Vad kan vi göra för att stoppa det nu när PCB redan är förbjudet, det vet jag inte men vill att det ska belysas likväl som faran med den smältande isen.

Det vore väl bra synd om de försvann, för visst är de vackra.

Rallarvägen

Tog en promenad på Rallarvägen. Tänkte först gå  till Rallarkyrkogården. Där ska Svarta Björn ligga begravd. Men  med min nylagade fot så insåg jag snabbt att det bara skulle bli en liten promenad och inte ända fram dit.

Lite disigt vid parkeringen, men det såg ut att klarna upp.

Efter en stund  hittade vi liten fin kyrka.

Med en vacker och orginell dopfunt.

Även en handbroderad tavla. Ett riktigt konstverk, som säkert tagit många timmar att sy.

Bredvid kyrkan på en liten höjd, ett utomhuskapell.

När dimman lättade var det så här fint.

En liten rundtur i Kiruna med omnejd.

Den här dagen började också med hög klar luft, lite frost och dimma. Allt var sanslöst vackert. Myrarna såg lite mystiska ut i dimman.

Solen kom sakta fram och det blev mer färger även på myren.

Åkte en liten rundtur och gjorde ett kort besök på kyrkogården där min mormor och morfar ligger. Mest av intresse för mig men lite intressant är att morfar var lappskomakare.

Det finns inte så många sådana här "staket" kvar ute i terrängen, men såg några som inte blåst sönder.  Det är vindskydd för att snön inte ska driva ut på vägen.

Nästa anhalt på rundturen blev Malmberget och Kåkstaden där.

Kafè fanns det där, tyvärr så kom vi inte in. Inte för att vi var onyktra, det var stängt.

Utsikten från Dundret.

Med en så här fin skylt om rastplats, då måste man bara stanna.

Håll med om att det var vackert där.

Färden gick vidare och det här välkända vägmärket var jag bara tvungen att fota. Det är Suptallen som står strax utanför Vittangi.

Ryyppö-talli, som de säger här upp. Vid resorna till och från tinget i Vittangi, så bads skjutsbondne att stanna där vid tallen och pluntorna plockdes fram för en stärkande tår. Hästen fick vila en stund och skjutshållarhästarna blev så vana vid stoppet där så de stannde självmant.

Det har berättats, att länsman i Kiruna en vinterdag efter avslutat ting i Vittangi startade sin hemfärd vid kvällningen. Han blev trött och somnade, även skjutsbonden somnade. Hästen sin vana trogen stannade vid Suptallen och gick inte vidare förrän bonden vaknade och kunde mana på hästen. När de nästa dags morgon inte hade kommit längre än till Svappavaara (ca tre mil från Vittangi) och länsman frågade hur det kom sig. Svarade bonden bara "Ryyppö-talli". Det räckte tydligen som förklaring.          Tallen fridlystes 1932.

Det här såg lite märkligt ut, såg det från vägen och undrade varje gång  vad det var. Såg ur som det hade snöat bara där. Kom sedan på att det var ängsull som i blåsten lossnat och vitpudrat terrängen runt omkring med. Tyvärr så gick det inte att stanna här, men tog den här bilden i en rullande bil.

Å så en bild till.

Hittade en gammal fin bro, bron över Kalixälven. Den påminde om bilturer här upp i norr när jag var barn och bilväg och järnväg samsades om samma bro. Det såg ut som om det här varit en sådan men nu fanns det en ny vid sidan om för järnvägen.

Samma bro men från sidan, tycker den ser ut som något som min bror byggde med sitt Mekano.

...och i Kiruna kan man välja sparkfilen, även så här på hösten.