Jag flög min väg.

Mycket politik och val, både här i bloggarna och i alla tidningar. Jag gjorde ett val och flög iväg hoppades på lite andra val och framför allt lite nya vyer. Färden gick lite norrut men mest västerut.

De här vyerna har jag inte sett från ovan förut men det var lite kul att molnen lättade och jag fick se de norska fjällen uppifrån, de var vackra även där. Enligt kartan i flygplanet så var det Jotunheimens fjäll vi passerade.

Stiger man upp lite tidigt kan det vara svårt att hålla sig vaken och titta på utsikten. Sovstilarna varierade.

Vi närmar oss resans mål som är Island. Satt på fel sida i planet för att kunna få en glimt av Vatnajökull och Bárðarbunga men Vestmannaeyjarna var på min sida.

Även den lilla vulkaniska ön Surtsey som dök upp ur havet på 60-talet fick jag se.

Sedan hopade sig molnen och jag såg inte land innan det var dags att landa. Jag kikade nyfiket ner på detta land som vi skulle utforska i några dagar.

Jag var verkligen nyfiken på det här resmålet. Mellanlandade här på väg till USA för många år sedan och har velat komma hit sedan dess. Så det är med spänning vi går genom ankomsthallen i Keflavik.

Inte hade jag en aning om att jag uttalat det namnet fel i alla år. Eftersom det är ett fl i namnet så ska det uttalas Keblavik. Men det har jag lärt mig nu på min korta vistelse på ön.

Vi stannar förstås inte på flygplatsen utan åker iväg för att ta ett varmt bad.

Men det tar vi i nästa inlägg.

Nästa om Island

Bokstavsresan Å-Ä-Ö

Bokstavsresan går mot sitt slut, alla bokstäver var inte så lätta att hitta men till slut så fick jag ihop alla. Förmodar att jag nu är så inställd och van vid att spana efter bokstäver så jag inte kan låta bli att fylla på i förrådet även i framtiden.

Å som i åsna.

Ä som i älg.

Ö som i örn.

A B C - D E F - G H I - J K L - M N O - P Q R - S T U - V W - X Y Z

Vi tar en runda.

Slingrande grusvägar är spännande att åka på, för det första kan man inte köra så fort där och då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen, dessutom är det lättare att stanna om det inte går så fort.

Så vi svänger in på avtagsvägen till Fäviken bara för att se hur det ser ut där. Vill man äta middag på Fäviken får man vara ute i mycket god tid, så det blev varken lunchpaus eller middag på det stället, men så här ser det ut där.

Huså herrgård. Det var till Huså som kopparmalmen från Fröå gruva forslades och även förädlades. i Huså fanns det en hel det att titta på men det krävdes promenader för att nå dit så det fick vara den här gången. Men Huså bageriets goda bröd kan jag rekommendera.

Färden går långa stunder utefter Kallsjön strand och i dag ligger den spegelblank.

Små fall och bäckar rinner ut ur skogen och fyller på sjön.

Vi kommer fram till Baksjön där speglingarna får oss att stanna till en stund. Fjällen speglar sig i sjön.

På andra sidan vägen ligger Tallsjön som även den är lika spegelblank i dag.

Kan tänka mig att det är en härlig dag för en fisketur.

I närheten ligger  Anjans fjällstation så jag gissar att fiskarna kommer därifrån.

De ser ut att ha det skönt.

Speglingar har jag en viss förkärlek för,

Även torrfurorna är vackra i den här miljön.

En kort sväng in i Norge.

Fast den gamla skylten är betydligt finare.

Det här är Charlottenberg.

Börjar med Norskegården, som om jag inte fått helt fel uppgifter var ett övernattningsställe för tågpersonal.

Tomt och öde.

Järnvägstationen.

Ja, ungefär så där ser det ut i Charlottenberg. Folktomt för alla stannar vid de stora varuhusen vid infarten.

Det här är nya handelshuset, det är hit alla norrmän beger sig. Om det ser ut som om det är gott om parkeringsplatser så beror det bara på att det inte har öppnat ännu.

Å så en liten sväng in i Norge.

Jag lovar jag har inte förstärkt färgen...

Visst är vi vänner, eller venner som de säger på andra sidan gränsen.Det är inte jag som slängt den.

Örnen landade igen

Även en örnsafari har ett slut, jag skulle nog ha velat stanna där i  Lauvsnes längre, men nu är jag hemma igen.

Att få se dessa örnar var en helt fantastisk upplevelse. Egentligen hade jag kunnat nöja mig med att bara sitta där och titta på dem – men varför skulle man göra det när man dessutom kan fotografera? Det blev ett minne jag kommer bära med mig resten av livet.

Trött är jag visserligen. Det blev sena kvällar med mängder av bilder, trevligt prat och inte minst Brutus genomgångar under workshopen – och så Bos goda mat. Sedan upp igen i ottan för att hinna till gömslet och sitta där i stillheten innan det ljusnade och förhoppningsvis få besök av örnarna. Och det fick vi, varje dag till och med.

Där satt vi i mörkret och väntade, viskade lite och försökte hålla värmen. Jag vet fortfarande inte vilken specialversion av Canon 5D Mark II Brutus Östling hade, med den märkliga förvaringen av kamera och batteri innanför byxorna. Är det brukligt för den modellen? Man fick nästan känslan av att bilderna skulle födas fram, riktigt konstnärligt. Batteriet gav tydligen upp hela tiden vid filmning. Smittade gjorde det också, för även min kamera fick error just när jag tog den här bilden.

Det går att värma den medelst blåsning också. Bilderna och filmen blev dock ingen blåsning.

Sen var det tålmodig väntan, vissa dagar kom örnarna tidigt och tog sig en snabb frukost och kom inte tillbaka mer den dagen, andra dagar var det lång väntan innan det var matdags för örnarna och då kunde man fördriva tiden med att fotografera småfåglar, som de här. Inte så dumt det heller. De som inte somnade förstås(se gårdagens blogg).   Nötskrika.

Kråka.

   Skata.

Men så plötsligt, som från ingenstans, så var den där. Kungsörnen kom som om den var nedsläppt från himlen.

Redo för lite mat.

Ripa smakade också gott

Men det var inte lätt att hålla balansen och stå kvar på en liten ripa. Undrar om inte det här är den som får bli dagens bild.

Vingligt och flaxande, sen damp den ner på backen och stod där och såg tämligen förvånad ut och inte helt olikt en tupp. Men upp igen för att äta sig riktigt mätt.

Inte så lätt att hänga med med kameran heller när en sådan stor fågel får för sig att ge sig utav. Här säger den tack och farväl för den här dagen och också för vårt besök i örnarnas rike, vägledda av Brutus Östling. Tack Brutus för allt du lärde mig, jag ska försöka förvalta det väl.

Så till slut, en till bild på gömslet eftersom Arne ville se hur det ser ut.

Och så lite workshops med Brutus Östling.