Örnen landade igen
Även en örnsafari har ett slut, jag skulle nog ha velat stanna där i Lauvsnes längre, men nu är jag hemma igen.
Att få se dessa örnar var en helt fantastisk upplevelse. Egentligen hade jag kunnat nöja mig med att bara sitta där och titta på dem – men varför skulle man göra det när man dessutom kan fotografera? Det blev ett minne jag kommer bära med mig resten av livet.
Trött är jag visserligen. Det blev sena kvällar med mängder av bilder, trevligt prat och inte minst Brutus genomgångar under workshopen – och så Bos goda mat. Sedan upp igen i ottan för att hinna till gömslet och sitta där i stillheten innan det ljusnade och förhoppningsvis få besök av örnarna. Och det fick vi, varje dag till och med.
Där satt vi i mörkret och väntade, viskade lite och försökte hålla värmen. Jag vet fortfarande inte vilken specialversion av Canon 5D Mark II Brutus Östling hade, med den märkliga förvaringen av kamera och batteri innanför byxorna. Är det brukligt för den modellen? Man fick nästan känslan av att bilderna skulle födas fram, riktigt konstnärligt. Batteriet gav tydligen upp hela tiden vid filmning. Smittade gjorde det också, för även min kamera fick error just när jag tog den här bilden.
Det går att värma den medelst blåsning också. Bilderna och filmen blev dock ingen blåsning.
Sen var det tålmodig väntan, vissa dagar kom örnarna tidigt och tog sig en snabb frukost och kom inte tillbaka mer den dagen, andra dagar var det lång väntan innan det var matdags för örnarna och då kunde man fördriva tiden med att fotografera småfåglar, som de här. Inte så dumt det heller. De som inte somnade förstås(se gårdagens blogg). Nötskrika.
Kråka.
Skata.
Men så plötsligt, som från ingenstans, så var den där. Kungsörnen kom som om den var nedsläppt från himlen.
Redo för lite mat.
Ripa smakade också gott
Men det var inte lätt att hålla balansen och stå kvar på en liten ripa. Undrar om inte det här är den som får bli dagens bild.
Vingligt och flaxande, sen damp den ner på backen och stod där och såg tämligen förvånad ut och inte helt olikt en tupp. Men upp igen för att äta sig riktigt mätt.
Inte så lätt att hänga med med kameran heller när en sådan stor fågel får för sig att ge sig utav. Här säger den tack och farväl för den här dagen och också för vårt besök i örnarnas rike, vägledda av Brutus Östling. Tack Brutus för allt du lärde mig, jag ska försöka förvalta det väl.
Så till slut, en till bild på gömslet eftersom Arne ville se hur det ser ut.
Och så lite workshops med Brutus Östling.














Helt rätt, var väl därför vi sov så lite. Tror ögonen går i kors nu...:)
Många bilder blev det...:)))
Föresten, vet du att Margareta betyder pärla.....
Jätte roligt att få ta del av din fina upplevelse!!!
Mvh marie