Den stora stenen

I byn Ikh Tamir, söder om Khoid Tamir River finns en stor granitsten, den är täckt med 150 skrifter på många olika språk och från många olika tidsperioder .

Platsen för stenen har blivit ett stort utflyktsmål för mongolerna.

De äldsta skrifterna på stenen är på runskrift,  från den turkiska perioden från sjätte och sjunde århundradet. En ovoo (stenstupa) är placerad på toppen av stenen.

Tyvärr är det många som klottrat graffiti på denna sten och de gamla skrifterna försvann nästan. Regeringen bestämde sig för att skydda berget 1994.

Det finns flera legender om denna sten. Den mest kända legenden är berättelsen om Bukhbileg, en jättekrigare, som skulle ha kastat denna sten på en orm, vilket skulle förklarar den konstiga placeringen av stenen.

En annan lokal legend berättar att denna sten symboliserar kärleken till två olyckliga älskare. Tamir var kär i Taikhar, men hon var lovad till en annan och deras kärlek var omöjlig. Så flickan sprang iväg mot floden och hennes älskade Tamir satt nära floden och för att vänta på att hon skulle komma tillbaka. Men väntan var oändlig och Tamir blev till en sten, utan möjlighet att någonsin träffa sin kärlek igen.
Lokalbefolkningen tror också att om någon lyckas kasta en sten upp på toppen av stenen så blir man rik.

Här vid stenen kan man rida jak, häst och åsna. Säkert jättekul tyckte den här turisten men åsnan hade nog inte lika kul.

Vi lämnar jippot vid stenen och går bort till floden istället.

Härligt att se en flod med friskt vatten och hur det gröna frodas. Vi stannar där en stund och kastar macka.

Torra träd tycker jag är så vackra.

När vi kastat macka färdigt så vandrar vi iväg utefter floden.

Här några exempel på hur man tar till vara på allt.

Lite längre ner utefter floden har några turistande mongoler samlats. Där sitter även några barn som jag tror är med sällskapet där borta.

Men när vi pratar med dem så är de där själva och har simmat i floden, tack vare vår guide Solongo kan vi prata med dem och får veta att de är 3 år och där på egen hand.  Strax efter kommer pappan på motorcykel och hämtar pojkarna. Vi frågar om de kan simma.

 - Jodå vi kan simma.

På väg tillbaka till campen ser vi något som påminner om Sverige.

Vi går tillbaka till vår camp och där finns den allra gulligaste lilla valp. Den bor i Geren bredvid oss och tycker inte alls om att vara instängd.

Ett litet potpurri på den oemotståndliga valpen.

                                                                   föregående ---nästa

Vid Ognifloden.

Eftersom vi nu bor vid Ongifloden så måste vi väl kolla in hur den ser ut, sedan tänker vi gå upp på berget bredvid och hälsa på stendjuren där uppe.

På väg dit träffar jag på ett vackert litet kryp.

Ytterligare ett exempel på hur man här tager vad man haver. Gamla element kan bli bra staket. Något imponerad över den som sågat itu alla elementen. 

Men nu var det floden som var vårt mål, hoppas det finns lite vatten i den.

Flodens tillstånd är en anledning till oro på grund av dess progressiva torkning. Även om orsakerna till detta fenomen inte är helt klara, så skyller vissa miljöorganisationer , inklusive det lokala "Ongi River Network", på den intensiva industri- och gruvutnyttjandet av floden. Förutom att floden torkar ut blir vattnet  förorenat och innehåller kvicksilver och cyanid.

Den ser ganska så torr ut nu, men inte helt torr ändå

Vi går upp på berget för att lite utsikt.

Ser där nere att det är fler som kommit på samma idé. 

Här uppifrån så ser man att det inte är mycket till flod så här års. 

Går man upp så får man även gå ner, vi väljer att gå över berget och ner på andra sidan för stigen upp var brant och massor av löst grus. Inte kul att halka i det. Maken är snabbare ner och svalkar sig i skuggan under ett träd. Betydligt fler träd här än vi är vana vid hitintills. 

Åter vid campen är det tvättbestyr, blir mycket tvätt när de flesta nattgäster bara stannar en natt. 

Det här är ingen scen, med straffarbete, ur Tv-serien "Orange is the new black". Det är campens personal som fått i uppdrag att röja sten efter ett staketbygge. Tjejerna tjoar glatt och hivar iväg stenarna i full fart. De ser ut att ha riktigt kul.

Nu ska vi vila fram till middagen och sedan besöka några klosterruiner. Min lilla maskot passar på att posera lite.

Kulan i luften

                                                              föregående --- nästa

Liten promenad med sand i skorna.

Eftersom vi tyckte att det där med att rida kamel var lite väl långsamt så passade vi på att ta en promenad ut i sanden i stället 

Här var sanden varm, mjuk och skön, inte den steniga sanden vi upplevt tidigare.

Vi traskade på och kom fram till floden.

Här hade många djur samlats, även om det inte var så rikligt ned vatten i floden så gjorde det att växtligheten var bättre här. 

En liten flicka lekte där nere i vattnet. 

Såg ut som om hon tvättade sina skor.

Trots att sanden var finkornig och mjuk så kändes sandbanken vi stod på, hård och stadig. 

Fina mönster i sanden.

Men tråkig att hitta plast långt ute i öknen. 

Även om vi red kortare stund än planerat, så fick vi en skön promenad och åter på vår Ger-camp var det skönt att hoppa in i duschen och få en kall avrivning,  för något varmvatten har vi  inte här.  Men blåsa håret och värma sig kan ju vara skönt ... ja, visst ja, vi har ingen ström så det fungerade inte heller.  Men den pyttelilla toastolen och handfatet i tvättrummet är väl charmiga,  fast de är nog bara till lyst, för de är inte inkopplade.

Det blir att sova tidigt i kväll för i morgon har vi tänkt oss att gå upp vid fyra och möta solen över sanddynerna. 

En promenad på Bund.

Som jag skrev i förra inlägget så är the Bund ett populär promenadstråk utefter Huangpufloden, så det var ett givet mål för promenad även för oss.

I norra änden av promenadstråket finns Monumentet för folkets hjältar.

En enorm pelare där man kan gå ner bakom och titta på en hel vägg med reliefer.

Många människor promenerar här, men det finns även lite fåglar att titta på.

Vill man så kan man ta sig sightseeingtur på floden också.

De flesta verkar nöja sig med att titta på de spektakulära husen på andra sidan floden. 

Det kan väl även vara kul att titta på alla fartyg som trafikerar floden.

Längre söderut så finns en byggnad som har formen av en ångbåt. Rektangulär och med en stor skorsten som mäter 49 meter, detta är ett café, men förr i tiden användes Signaltornet för att förmedla information om väder och tid till båtarna på floden.

På andra sidan av Bund kantas gatan av pampiga tegelbyggnader som samtliga är uppförda i västerländsk stil och kom till under kolonialtiden på 1920-1930-talet.

Men det är ganska trevligt att slå sig ner på någon av bänkarna här och iaktta folk också. En del passar på att ta sin lunch här.

Andra kopplar av lite.

Trodde det här var en uteliggare först, men han hade bara sökt sig en plats i skuggan och satt och ritade på sitt ben.

Andra flanerade omkring och njöt av det fina vädret.

Jag tyckte det var ganska varmt med +30 grader, men den här lille killen var tydligen stolt över sin överrock för han knäppte inte ens upp den.

Titta pappa vilken liten polisbil.

En Pepsi kan svalka i värmen.

Paraply kan vara bra att ha som skydd för solen.

The Bund och När var tar sin...

Nästa dag i Shanghai tog vi oss ner till The Bund, det är en berömd gata utmed Huangpufloden. Odet Bund härstammar från  urdu och betyder jordvall, fördämning eller kaj, så jag antar att det var en stor kaj där tidigare. Men det är inte själva gatan som dar till sig folk utan promenadstråket som går utefter floden.

Där är sällan folktomt och alla verkar vilja stå vid staketet för att fotografera sig själva eller varandra. Selfies är omåttligt populära i Kina. Jag tyckte att de lite speciella husen på andra sidan floden var intressantare, TV-tornet och kapsylöppnaren och de andra.

Lite kul med jordgloben bredvid TV-tornet där Kina är rött.

Förutom att flanera och njuta av det vackra vädret och utsikten så är det ett populärt ställe att ha sin bröllopsfotografering.

Hallå fotografen, det blir lite tungt så här.

Fick lite associationer till brudslöjan då jag såg den här statyn vid sidan om promenadstråket.

 Nästa brudpar.

Av mängden brudpar där på Bund så förstår jag att paraplydatingen fungerar ganska bra.

Det här paret hade valt lite grönska som bakgrund till sina bilder. - Här kan du sitta.

En puss blir nog bra på fotot.

- Nej, så här ska ni göra!

-Bättre så här?

En sista bild.

På väg tillbaka har vårt första par bytt position och brudbukett. 

En familjebild trodde jag att det var på gång här. Folk var glada och skrattade och verkade ha hur trevligt som helst.

De radade upp sig runt brudparet. Fast det visade sig att det var en spansk turistgrupp som ville bli fotograferade med brudparet.

Med många gracias och muchas gracias vinkade de farväl och brudparet såg både lite generade och glada ut.