Road trip north III - Ristafallet.

På vår vinterresa så stannade vi kvar i Östersund för att därifrån bege oss till Ristafallet som ligger ganska nära Åre. Jag ville se hur det såg ut där på vintern.

Ganska så häftigt att se nu när det var snö och ganska mycket is.

Lite för mycket vatten ännu tyckte den av lokalbefolkningen som vi träffade på, men har man inte sett det så här så tycker jag inte man kan klaga ändå.

Tittar man lite närmare på isformationrena så kan man nästan tänka sig in i boken "Isslottet" av Tarjei Vesaas.

Jag har broddar på skorna så trots det isiga underlaget här tar vi en promenad för att se hur det ser ut på håll.

I Åre beklagar de sig för att det varit dåligt med snö i vinter och de befarar att en hel del företag inte ska klara vintern. Får väl hoppas på att det kommer mer snö snart och att det går bra för alla.

Vi far vidare för att söka efter fler fall.

Road trip north II

Vi fortsätter vår vintertripp och lämnar Mora efter frukost. Verkade som Mora tar igen sig inför Vasaloppen för i den stora hotellmatsalen var vi de enda som åt frukost. Sedan vi avnjutit en delikat frukost bar det iväg.

Om det går så brukar vi välja de små vägarna, även om det ibland blir en omväg och i dag tog vi vägen över Lillhärdal.

I Lillhärdal startade den svenska häxprocesserna på 1600-talet genom Gertrud Svensdotters anklagelse mot Märet Jonsdotter 1668. Här miste sex kvinnor livet.

Kyrkan och prästerskapet var inte helt oskyldiga i den processen.

Vi kom fram till Sveg och där var det dags för en bensträckare och den tog vi på Sagoön.

Sagoön är en liten promenadvänlig ö där någon gjort iordning en promenadslinga med fina djur i trä. Det såg ut att ha funnits skyltar som berättade om djuren också.

Synd bara att de flesta av djuren var förstörda.

Färden gick vidare och längre norrut var det inte svaga vägrenar utan glada vägrenar, för nog ser den här ut att småle lite.

Den vita renen poserade inne i skogen istället.

Vad de odlar här vet jag inte...

...men nog ser det mystiskt ut, kan det vara raketbränsle till Tomtens renar?

Då var den här samlingen lättare att förstå vad det är för något.

Några av dem har kanske använts i den här backen. Här var det inga liftköer och ingen trängsel i backen men bra med snö och fina nedfarter. Skalpasset.

I Börtnan hade de ett lite ovanligare rekord. Som om det skulle vara något att skryta med. ;)

Vi passerar en fäbod som jag känner igen från en regnig sommartur i de här trakterna.Svedjebuan

För att till slut hamna i Östersund.

Tog en promenad på stan och fick syn på den här vakthunden innanför en butiksdörr. Den såg aningen avskräckande ut.

Men nästa dag då jag gick förbi, såg jag ingen hund och gick in. Träffade på där inne den goaste och keligaste stora hund. Fick en rejäl kelstund med gosiga Tanja.

Road trip north

Varför inte ta och göra en bilsemester på vintern, tänkte vi. Har man precis avslutat alla sina jobbuppdrag och blivit pensionär på riktigt så är det väl värt att fira med en "Road trip". Sagt och gjort, in med lite varma kläder i bilen och likaså fotoutrustningen och så iväg. Bara åika och se vart det bär hän.

Första stoppet på vägen norrut blev vid flottbron i Gagnef.

Nästa bensträckare blev Tällberg. Högst upp i Tällberg har konstnären Gustaf Ankarcrona skapat en hembygdsgård som kallas för Holen. 

Husen här är hämtade från olika byar i Leksand.

Nere i själva byn står julgranen fortfarande klädd. Stora fina kulor är det i den. Den lutade lite men var fin ändå.

Inte nog med att de har en telefonkiosk, vilket inte är så vanligt nu för tiden, den var fint målad också.

Sedan hamnade vi i Rättvik och trotsade de isiga vindarna och halkiga underlaget och gick en sväng ut på Långbryggan.

Det var fler som inte skydde lite kalla vindar. En del susade fram med eleganta svängar.

Andra behövde lite mer stöd i tillvaron och tog sig fram på isen lite mer staplande.

Vid dagens slutmål rustades det för fullt för Vasaloppet.

Efter middagen i ett otroligt lugnt Mora hälsade vi på Zorn.

Innan det var dags att dra sig tillbaka på Mora Hotell.

God Natt!

Skola i Nepal

Skolväsendet i Nepal är eftersatt och nästan vart tredje barn slutför aldrig det första femåriga stadiet. Fram till 1960-talet fanns det nästan ingen skolutbildning alls. Analfabetismen är fortfarande utbredd; var tredje vuxen kan inte läsa och skriva.

Ungefär 70% av barnen i Nepal går i skola och på många håll är skollokalerna inte särskilt lockande att vistas i. Dessutom är det bara 52 procent av barnen som hinner avsluta sitt femte skolår innan de börjar arbeta. Det är ovanligare att flickor går i skolan än att pojkar gör det.  Det håller på att byggas en ny skola här i Kohkana men den är för högstadiet. De som går i de lägre årskurserna 1-5 går i den lilla tegelbyggnaden som syns till höger om lekpaviljongen på den övre bilden. Det var ganska trångt i klassrummen så det var lite svårt att fota där inne men så här såg ett klassrum ut.

När vi var där var det vinterlov så skolan stod tom och vi kunde gå runt och titta.

Vi träffade på en lärare, han slog följe med oss och berättade att han var 30 år och hade en liten skola. Kändes som han gärna hade velat ta över hela vår guidning, fast vår guide som vi hade uppskattade inte det.

Vi träffade även på några skolbarn, det är lätt att få kontakt med nepaleserna och de berättar gärna om både sig själva och landet. Känns som om de,  är stolta över sitt land. Killen i grön tröja är 13 år och hans lillebror ett år yngre.

Den nya skolan som håller på att byggas har lite tid kvar innan de kan börja ha lektioner där, men den ser ut att bli riktigt fin. Skolgången i Nepal är gratis och även skolböckerna men vissa prov kostar det att delta i och skoluniformerna kostar också pengar.

Vi gick förbi en annan skola också, en privatskola. Där var det också vinterlov men de hade lektioner för de elever som hade halkat efter i undervisningen. De hade rast då vi passerade och ett filmteam var där för att filma så vi kunde inte gå in och störa.

Senapsfabriken

När jag var i de två byarna Bungmati och Khokana besökte vi även en fabrik för senapsolja. Det var väldigt mycket hantverk i den tillverkningen. Det är en samhällsägd oljekvarn.

Fabriken hade anor från år 2066. Den startades alltså för sju år sedan.

Först sållas fröna.

Sedan rostas fröna långsam i en stor panna över öppen eld.

Efter det placeras fröna med en liten mängd vatten mellan två horisontella balkar, dessa tunga balkarna drivs mot varandra för att krossa fröna.

Slutligen, samlas oljan som sipprar ut i en stor bunke.

Detta är den milt kryddig senapsolja från Khokana som är uppskattad över hela landet. Från urminnes tider har senapsolja ansetts vara både delikat och läkande. I Nepal anses det vara som hälsokost, man använder den för att behandla högt blodtryck, kolesterol och diabetes. Den anses också bota olika hudåkommor.

Här kommer det mera ved till fabriken.