Rapport till Lena.

Tog mig i kragen i morse och gav mig iväg för att se om svavelsipporna fortfarande fanns kvar. På den plats där jag hittat dem tidigare var det helt tomt – inte en enda sippa i sikte, varken blå, gul eller svavelfärgad.

Men jag fortsatte leta, och en bit längre bort dök först ett helt gäng vitsippor upp, och strax därpå även gulsipporna.

Jag började söka mer noggrant, och där, mitt bland fjolårslöven, fanns den plötsligt, en blekt gul liten sippa.

Den såg lite klen ut i färgen jämfört med de klart gula gulsipporna som stod och lyste bara några meter bort, som om någon dragit ner reglaget för mättnad just på den här lilla blomman. 

Den växte en liten bit ifrån de vita och gula, men tog en bild på en gulsippa som jämförelse.

Letade lite till och hittade till slut två stycken svavelsippor. De stod där som små blekgula överraskningar i det bruna fjolårstäcket, nästan lätta att missa om man inte visste vad man letade efter. Trots sin försiktiga färg stod de ändå ut, som om de viskade att de minsann fanns kvar, bara lite mer blyga än sina klargula släktingar runt omkring.

Finns säkert fler där om man tittar runt lite till, men det var riktigt kallt i morse och jag tyckte det räckte gott att få konstatera att de fortfarande finns kvar där i backen. Det var ju själva poängen med dagens lilla utflykt, att leverera en liten rapport.

Hade dessutom bara mobilen med mig, så det fick bli några snabba bilder som bevismaterial.