Sommarminnen

Sommaren börjar gå mot sitt slut, en sommar fylld av både värme, glädje och annat lite otrevigt som åter på kryckor och borrelia, men det är det roliga som får bli kvar i minnet.

Ett trevligt minne var en tur som startade Malmköping,  Där tog vi en solig promenad på Harmonirundan. På station 7 skulle man tänka till. Vi tänkte och gick vidare.

Promenerade runt och kände in idyllen av småstad.

Färg stod det, men det var nog färg som saknades.

Vid Stora torget står kanonerna från Södermanlands regemente kvar som dekoration. 

I Malmköping finns det gott om bänkar att vila på.

På den här kan man slå sig ner  och titta ut över Malma hed, där tränade soldaterna på 1700-talet och ända in på 1920-talet.  Kan tänka mig att det blev varmt och svettigt i deras vadmalsuniformer en solig dag.

Vi promenerade vidare och såg att det här huset fortfarande inte är till salu. Fast texten ovanför dörren börjar blekna nu.

Även den här gången som vi är i Malmköping är fotomuseet stängt. Har bara öppet på onsdagar. Får välja att åka dit på en onsdag nästa gång.

Är man intresserad av veteranplöjning så kan man bege sig till Snösvad den 7 september.

På kvällen, före middagen, var det skönt att svalka sig med en drink i hotellets trädgård.

Maten var god och riklig.

Blev även ett besök Hälleforsnäs i juli. Ett nyrenoverat bruksområde.

Där skulle det finnas så mycket av se och göra,  synd bara att det endast var mejeriet med ostbutik som var öppen. Det var ändå mitt i semesternmånaden juli och många som kommit dit. 

Men ostbutiken var ändå värd resan dit. Raketost hade de visserligen inte,  men en bit av en mycket god ost fick följa med därifrån.

På ängen utanför hade någon jätte börjar gräva sig en grop.

Resan vidare gick över Kvicksundsbron, inget speciellt hände där, men det var dags för en bensträckare bara.

Ett stopp vid Sttrömsholms slott tog vi också.

Vi hamnade även i Engelsberg den här sommaren.  Där vajade svenska flaggan i sommarvinden.

Hittade skulpturparken där.

Änderna i dammen hade här fått sällskap av sälar, de tyckte nog att dessa var lite stela av sig. Saknade nog social kompetens.

Även tulpanerna hade stelnat något, men vissnade inte i första taget. "Forever young" kallade konstnären Ann-Britt  Hasselgren sitt verk. Hon har även humor för det fanns en tillägsskylt med texten, " Hoppas inte rådjuren blir besvikna".

Spegelpyramid, men den hette något annat. 

Natten tillbringade vi i Sätra brunn.

Blev ett kort besök vid Hjälstaviken, men stannade vid fel parkeringen och när vi upptäckte det var det redan förmiddag och för varmt att skåda fågel. Så det får bli ett besök  en annan gång.

Såg fågel i alla fall. 

Dottern fyllde 50 år i slutet av juli och firades rejält, vi köpte vin på barnens födelseår när de var små och nu var det dags att öppna hennes årgångsvin.  Det hade klarat lagringen alldeles utmärkt.

Eftersom festen var nära Örebro så blev det ett besök på slottet där.

Trevlig utställningen om häxor hade de på slottet.

Testade där inne hur bra kameran i min nya mobil var i mörkret,  gick ju riktigt bra. 

Det här rummet var dessutom helt mörkt.

Blev även lite spådom om framtiden vid spåbordet.

Även Örebro har bänkar om man behöver vila benen.

Och i Örebro kan alla få ett bord på puben.

Hann även vara lite i stugan landet och titta på fåglarna i sommar. 

Sådde ett frö i våras, nu får jag skörda. Sår nog två nästa vår. ;)

Blev långt men sommaren var lång och är inte riktigt slut än.

Är nu i Gävle och ska besöka det nyrenoverade järnvägsmuseet i morgon.  Blir kanske ett blogginlägg av det, vi får se.

Malmköping runt.

Tog en liten promenad i ett soligt och varmt Malmköping, köpingen har varit Södermanlands regementes exercisplats och man kan än i dag se rester efter det.

Vi promenerade iväg genom Suckarnas Allé. Varför den heter så är lite omdiskuterad och det finns flera varianter, en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvungna att börja delta i övningarna igen.

Sedan fortsätter vi in på den lite mer skuggiga Harmonislingan. Där är det tänkt att man ska tanka krafter ur naturen. Vi följde inte rådet att sätta oss ner och blunda och känna in, hade nyss ätit en god hotellfrukost och kände nog att vi behövde röra på oss. Pixlade damens ansikte för jag frågade inte om hon ville vara med i bloggen, var visserligen på allmän plats men här kändes det mest rätt så.

.

Sedan kom vi till ålderdomshemmet, där Allan 100 år gick ut genom ett fönster och försvann. Fick nyligen veta a en vän i  Frankrike att där heter boken "Le Vieux qui ne voulait pas fêter son anniversaire" översatt så blir det "Den gamle mannen som inte ville fira sin födelsedag".

Men hur som helst så hittade vi fönstret och även skuggan av Allan. Han var väldigt blank så omgivningen speglade sig i honom.

Som jag nämnde tidigare så var Malmköping en plats för Södermanlands regemente så mycket här handlar om det. Många beväringar vistades här och de behövde logementen, därför byggdes något som kallades för Hyddorna.

Så här ser de ut i dag. Det finns en otrolig mängd informationsskyltar runt om i Malmköping, men jag hittade ingen information om vad de här husen används till i dag.

Vi hittade också Museet Malmahed. Det var stängt och ingen skylt om öppettider.

Men vi hade turen att träffa på folk som visste öppettider så på eftermiddagen återvände vi dit. Fanns mycket om soldatlivet, om Malmköping och även om de gymnastikläger för barn som de hade här. De lovade att sätta ut en skylt om öppettider på utsidan om huset.

Det här lilla huset var kokhuset där soldaternas mat lagades. Fast före 1878  lagades maten i kokgropar.

Malmköpings Wärdshus ligger i den här fina byggnaden som det står hotell på.

På det här huset står det att det INTE är till salu. Kan ju förstås vara intressant att veta.

Mina promenader blir inte så långa än så länge så sedan gick vi tillbaka till vårt boende på Plevnagården. Hälsade på hotellhunden Lissie och tog en fika.

Utsläppt!

Ettan kom och tvåan kom också så småningom,

sedan väntade vi två veckor  innan det var dags att möta verkligheten utanför coronaisoleringen. 

Nu far vi!Maskoten Lilla M var på hugget och ville följa med på vår lilla tur.

Vi skulle inte så långt så vår vana trogen tog vi småvägar ner mot Malmköping, som var dagens mål på resan. Fanns inte så mycket att stanna och bese förutom att det var vacker natur och ett underbart sommarväder. Stannade i alla fall till vid det här gamla fina stationshuset i Byringe. Järnvägen var borta visst var det en vacker byggnad.

Även i Malmköping sken solen när vi checkade in på Plevnagården.

Ett charmigt ställe med god mat och det är väl inte så dumt att bli välkomnade med jordgubbar och bubbel. Kändes lite som om de firade att vi 70 plussare nu var färdigvaccinerade och ute på vift igen. 

Tog en promenad i den lilla staden, Här kan man välja att gå Harmonirundan eller följa de historiska skyltarna. Vi tog de historiska.

Den lilla kyrkan är fin, tyvärr låst och stängd, men den vackra klockstapeln kunde man beundra ändå.

Själva staden var lite öde, många butikslokaler stod tomma eller hänvisade till e-handel.

Men hjälpsamheten var det inget fel på, coronasäkert och bra.

I övrigt var det lugnt.

Ingen väggmålning precis, men en målning ändå.

På Malma Hed låg Södermanlands Regemente förlagt mellan 1774 och 1921. Många miljöer och byggnader från den tiden är bevarade.

I anslutningen till exercisfältet ligger Plevnahöjden. Namnet Plevna kommer från den bulgariska staden Pleven. Där utkämpades hårda strider år 1877 under det rysk-turkiska kriget på Balkan. Då använde man för första gången skyttegravar, ett system som sedan infördes i Malmköping. Resterna av dessa övningsskyttegravar finns kvar på Plevnahöjden. Plevnagården där vi nu bor användes på den tiden som regementsjukhus. 

Vi sneddar över Heden och in genom skogen tillbaka till vårt hotell, i skogen möter vi ett gäng "farliga" djur.

För att sedan ta Suckarnas Allé. Den byggdes för att kulor från skjutövningarna inte skulle förirra sig till fel ställe. Det finns flera tolkningar av namnet och en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvungna att börja delta i övningarna igen.

Nu ska vi ät middag och om någon är nyfiken på den goda maten så kan ni kika här.

Jag lovar, vi behövde inte gå och lägga oss hungriga.

Allans tofflor

En solig dag nu i mars for vi till Malmköping.

I Malmköping  huserade Södermanlands regemente från 1700-talet fram till 1921. Här fanns ett stort exercisfält som kallades för Malmahed eller kort och gott "Heden". I anslutningen till exercisfältet ligger Plevnahöjden som är en liten höjd där det nu finns en hel del rester i form av skyttegravar. Namnet Plevna kommer från den bulgariska staden Pleven. Där utkämpades hårda strider år 1877 under det rysk-turkiska kriget på Balkan. Då använde man för första gången skyttegravar och det var när man började öva med sådanan som namnet Plevna kom till. Intill den kullen ligger Plevnagården som då var ett regementsjukhus. Numera är det ett trevligt litet hotell.

I Malmköping är det intressant att gå runt och titta för här har det satts upp en hel del informationstavlor med historik om det man ser.

Vi hade en trevlig vistelse här på Plevnagården och jag kan varmt rekommendera det.

Vi tog en promenad ner på stan, ser att här kan man införskaffa sig ett par av "Allans Pisstofflor" och få leva in och känna efter hur det var för Hundraåringen Allan att gå omkring i sådana tofflor.

Undrar om det var från något av dessa fönster han hoppade ut. Om jag räknade ut rätt så är det mittersta huset som är baksidna på "Hemmet". Det ser lite högt att kliva ut där.

Ett eget brännvin ser det ut som Allan också fått.

Staden är inte så stor men trevlig att ta en promenad i. Såg ett konstverk förfärdigat av hästskor. Fick bara med den lilla hästen för det stod bilar ivägen. Tror det ska vara en häst i alla fall.

Ganska nära Plevnagården hittar vi "Suckarnas Allé". Den byggdes för att kulor från skjutövningarna inte skulle förirra sig till fel ställe. Det finns flera tolkningar av namnet och en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvugna att börja delta i övningrna igen

Klockan tickar på och vi vänder åter till Plevnagården för att äta en trerätters måltid.  God var den också.