Selfoss

Selfoss är en trevlig liten stad.  Perfekt utgångspunkt för utflykter, speciellt om man vill åka den Gyllene cirkeln.

Staden började växa fram efter att den första hängbron över Ölfusá byggdes 1891. Under 1900-talet har Selfoss utvecklats från bara ett par tiotal invånare till en blomstrande småstad med över 9 000 invånare år 2023.

Selfoss har också ett nytt gågatuområde och ett mat­hallskoncept vid den återuppbyggda gamla mejeribyggnaden.

Utanför den gamla mejeribyggnaden har de fyndigt målat elskåp i passande motiv.

Även glassbutiken har utnyttjat brandposten. 

Solen skiner och en liten fika i solen lockar.

Det är inte billigt på Island,  en tårtbit kostar 1.590 ikr (127 skr). Det får bli en liten kaka till kaffet för oss.

Sedan är vi mogna för en lite promenad,  så nu kan vi gå tillbaka till granen mitt i floden, som jag nämnde förut. Men eftersom vi nu är på Island och här finns det sägner om det mesta, även om den här klippan.

Långt innan Selfoss växte fram som stad, när Ölfusá flöt vild och obehindrad genom lavafält och dimhöljda berg, reste sig en ensam gran på en liten klippö mitt i strömmen. Invånarna undrade om trädet var ett julskämt eller en konstinstallation, men snart stod det klart att det var äkta – en symbol för naturens envishet och uthållighet, så unik att det utsågs till Årets träd.

Enligt isländsk folktro var Jórunn en temperamentsfull jättinna, starkare än tio män och fruktad av både människor och väsen. Hon blev fruktansvärt arg och sårad efter en hästkamp, då hennes fars stolthet, den svarta hingsten Eldfluga, förlorade mot en främling. I raseri slet Jórunn låret av motståndarens häst, sprang till Ölfusá och kastade en enorm sten i älven. Med ett dån som fick marken att skälva hoppade hon upp på klippan.

Stenen blev känd som Jóruklettur. Ensam och tyst stod den kvar i strömmen – en märklig ö för en vild jättinna som tidigare terroriserat bygden från sin grotta på berget Hengill. Där levde hon tills en hjälte med en silveryxa, utsänd av den norska kungen, slutligen fördrev hennes vansinne.

Åren rann som vattnet runt klippan. Vindarna bar viskningar av gamla visor och sagor. En dag återvände Jórunn till sin klippa och möttes av något oväntat: en liten gran hade slagit rot där hon en gång stått. Späd men orubblig, precis som henne, sträckte den sina barr mot himlen.

När Jórunn försiktigt rörde vid granens barr, bröts hennes stenfrusna hjärta för första gången på ett sekel. Hon log och förstod att hennes vrede lämnat mer än en sten i älven. Den hade skapat en plats där nytt liv kunde gro.

Sedan dess vakar Jórunn över granen från sin grotta i Hengill. Och varje gång någon ser det lilla trädet mitt i Ölfusá, känner de något märkligt: en blandning av styrka, sorg och hopp. Som om naturen själv minns henne.

Här nere vid floden finns det mer att se. Det är några ovanliga geologiska formationer i form av små cirkulära gropar.

Vid strandbanken där Ölfusá rinner fram med kraft och klarhet, syns märkliga gropar i marken – små fördjupningar som liknar fotspår från jättar eller urtida väsen. Men det är inget mystiskt med dessa gropar det finns en geologisk förklaring. Det är så kallade lavakrukor som är 1-2 meter i diameter och upp till en halv meter djupa. De bildades för cirka 8770 år sedan i ett  massivt lavaflöde drog fram här, enorma gasbubblor uppstod från den smälta lavaflödet. När lavan sedan svalnade så bildades dessa håligheter.

Vi fortsätter vår promenad och ser att det finns gatukonst även här.

Finns även snidad konst.

Men nu börjar det suga lite i magen,  dags att leta efter något matställen. Vi styr våra steg upp till det lilla charmiga torget där flera hus är rekonstruktioner av historiska byggnader från hela landet.  Såg att det fanns havsöring på ett ställe. Tyvärr är det inte öppet, så vi får leta vidare.

På jakt efter ett matställe blev vi mättade – inte på mat utan på läslust. Vi passerade en trappa förvandlad till ett färgsprakande bibliotek, där varje uppmålad bokrygg bjöd in till en ny berättelse. När vi nått toppen hade vår aptit på ord bara växt, snarare än stillats. Men magen fortsatte kurra så vi fortsatte leta efter något lämpligt ställe att äta på.

Fastnade till slut för Krisp och för den traditionella maträtten Plokkfiskur.

Den påminner mycket om en fiskgratäng  och består av kokt vit fisk (ofta torsk eller kolja), potatis, lök och en vit sås, ofta baserad på mjölk och smör. Allt blandas ihop till en krämig röra och gratineras, ofta med ost på toppen. Till det serveras rågbröd och smör. Det är en älskad husmanskost på Island – enkel, mättande och full av smak. Dessutom var det mycket gott.

I fortsättningen åker vi till Stöng, går att läsa här.

Hongcun Village, en 800 år gammal by.

Det finns en liten by i södra Anhui-provinsen i Kina som heter Hongcun. Den lilla byn grundades för 800 år sedan under Song-dynastin och blomstrade under Ming- och Qing-dynastierna och det blev ett centrum för handel. De flesta av byggnaderna från den tiden finns fortfarande i byn idag. Numera är den upptagen på UNESCO:s världsarvslista.

Ända fram till september 2019 fick inga  andra än kineser övernatta i byn, numera får vi bo på ett av byns hotell men trots det så valde vi att bo på ett litet mysigt ställe i en närliggande by, men ett besök i Hongcun är liksom ett måste. Det sägs att dimman ofta ligger över Gula bergen och gör att byn ser mer ut som en naturlig landskapsmålning.

Omgiven av en pittoresk vallgrav med broar in till byn är det ett populärt ställe för konstnärer och konststudenter som kommer hit för att måla.

De sitter i långa rader utefter vallgraven.

En del arbetar på samma målning.

Ser att flera av dem har sina förebilder i surfplattan, gissar att de ändå tycker att det är en inspirerande plats att sitta och måla på.

Vår guide April berättar att numera är det många unga som väljer konststudier, när hennes föräldrar var unga var det fattigt och då var de tvungna att välja att studera något som gav en säker inkomst ganska snabbt. Nu har kineserna fått det bra ställt och de unga kan välja mer fritt och studera till något som de kanske måste vänta länge på innan det ger en säker inkomst.

En del har hamnat mitt ute i spenaten för att söka motiv.

Alla husen här är vita med svarta tak, liksom i de flesta kinesiska byar. Orsaken till det är att det vita symboliserar metall och det svarta vatten och det ska skydda husen mot brand.

I den här byn spelades stora  delar av den berömda filmen "Crouching Tiger and Hidden Dragon" in. Vi går in över den lilla valvbron för att se hur det ser ut inne i själva byn. Många turister besöker platsen, men trots det så lever och verkar folk här. Det är inget Skansen eller museum utan en verklig by.

Trevligt att se att byn inte är översållad av souvenirbutiker istället kan vi se att frukt och chili torkas framför husen, inte för att locka turister att köpa utan för att använda i den dagliga matlagningen.

Det finns restauranger med traditionell kinesisk mat.

Vi vandrar runt i de smala gränderna.

Lite var och här sitter det konstnärer och målar.

Passar på att slinka in i ett hus som tidigare varit skola, den används mest som samlingslokal numera eftersom det bor ytterst få barn i byn.

Husen här är byggda på ett lite speciellt sätt, det finns få eller inga fönster alls, enda ljusinsläppet kommer från taket som är helt öppet i mitten av huset. Anledningen till det är att man var ganska rika i den här byn och männen arbetade långt borta från byn och var borta långa tider. Då skulle det vara svårt att ta sig in i husen för eventuella rövare.

Titta där, medans vi tittat runt har det kommit en elev till skolan.

Jingde hall är ett typiskt hus i den här byn och här bor det ett äldre par, vi får komma in och titta.

Ingången till deras hus är rikt utsmyckat med mängder av symboler.

Deras port är platt, men i ett hus intill ser porten och öppningen ut så här. Den liksom vidgar sig utåt och så fick bara de högt uppsatt ämbetsmännen ha till sina hus.

Fint dekorerat fönster i en mur.

Vi stannar till hos en man som svarvar muggar av bamburör, han vill inte vara med på bild men vi får se hur han tillverkar sina muggar och går sedan vidare.

Där framme verkar det vara mycket folk. Vi går dit.

Och hamnar på stadens torg.

Vi går ett varv runt den halvmåneformade dammen. Tror att vi är de enda västerländska turisterna här, en del av de kinesiska väljer att fotografera oss istället för husen.

Fläsket hänger ute på tork.

Bakom husen här kan vi se Chengzhi Hall det huset byggdes av en rik salthandlare under den sena Qing-dynastin, för att rymma sina två fruar. Huset har nio öppna takterrasser med mer än 60 rum.

Vi går dit.

När Röda arméns trupper var på marsch använde de huset och målade en del slagord på väggarna. De brukade också skära bort ansiktet på konstverk som skildrade figurer från det forna Kina, som tur var gjorde de det inte här.

Här i huset finns även det här fönstret och efter alla information som vi fått här i byn om alla de symboler vi sett så frågar nu April om jag vet vad det är som dessa fåglar symboliserar. Jag testar med Happiness och får rätt!

Innan vi lämnar byn kommer vi till ett annat litet torg där ett 500 år gammalt ginkoträd står. Det är ett unikt träd med oklart släktförhållande till andra växter. Troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmen och barrträd. Det är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan.

Bladen är solfjäderformade.

Hur intressant den här byn nu är så är det dags att lämna byn och åka till vårt hotell Pigs Inn, det stället är ganska unikt och värt ett eget inlägg.

                                                                                                                  nästa

Finaste väggmålningen i Glasgow.

Sist bland bilderna från Glasgow så vill jag visa den väggmålning som jag tycker är den allra finaste. Den är så ömsint och fin, dessutom min favorit bland fåglar. Lite synd är, att kvarteret med dessa hus verkar vara på fallrepet, de flesta butiker utefter gatan var nerlagda och stängda och lokalerna gapade tomma.

.

För att mannen med fågeln inte ska känna sig så ensam så får han sällskap med några hungriga duvor.

Bild i bilden

Att jag gillar väggmålningar och har samlat på mig en del är väl ingen hemlighet, den här har jag dessutom fotat två gånger. Första gången så gick mitt minneskort sönder så jag var tvungen att gå tillbaka för att få en bild på den med mig hem.

Den här väggmålningen föreställer William "Billy" Connolly som är en brittiskt (skotsk) komiker, musiker och skådespelare. Den målades till hans 75-årsdag. I Skottland är han känd under namnet The Big Yin.

Den här stora målningen finns inte så långt ifrån och är lite kul.

Lite tråkigt är det dock att den flygande taxin har hamnat bakom en byggnadsställning.

Sedan träffade jag på några av Glasgows populära ridande poliser.

De här två red inte bara omkring och såg snygga ut. En felparkerare fick sig en rejäl uppsträckning och han hade lite tur, för blocket som de plockat fram innan han kom åter till bilen stoppades ner igen.

Träffade på två till och de vackra hästarna får också var med på en bild.

När man går fel...

Ibland kan det vara bra att gå lite fel och få en omväg, vi var på väg till Riverside museum och irrade iväg oss lite fel väg, men som sagt då man får en omväg får man även se lite annat. Där på en bakgata träffade vi på den här lilla söta bilen. Figaro står det på bakluckan och jag kollade upp lite och fick veta att det är en Nissan som ursprungligen marknadsfördes enbart i Japan.

Vi fortsatte vår promenad mot museet och plötsligt dyker den här gaveln upp.

Det måste undersökas och se där, ett till hus med väggmålningar. Långt ute i ett område där det inte rör sig så mycket folk.

Även gavlarna är målade.

Det blev visst lite över också.

Vi kom till slut fram till målet för promenaden, men då gick mitt minneskort sönder så från det besöket har jag bara några mobilbilder.

Är du i Glasgow så passa på att besöka det museet om du så bara är det minsta lilla intresserad av fordon. Det finns en hel del för alla där.

Hade varit skönt att ta en biltur tillbaka sedan, hittade ju ett passande fordon, men vi gick och jag såg sedan i mobilen att vi gått nästan två mil den dagen.