Ulaanbaatar

Följ med på en promenad i Ulaanbaatar, staden är inte så stor och vi får en karta på hotellet. Flickan i receptionen är ändå så orolig att vi ska gå vilse och inte hitta tillbaka så hon ger oss sitt privata mobilnummer så att vi kan ringa om vi får problem. 

I det här huset finns ett dinosauriemuseum, orsaken till det kommer jag till längre fram.

På det lilla torget är det ett mindre tivoli med färggranna barnleksaker och olika andra aktiviteter.

Det byggs en hel del, men som på många andra håll i världen stannar plötsligt byggen av och halvfärdiga hus bara står där. Det här bygget ser ut att vara igång, Regeringen vill att de som flyttat in till stan ska överge sina koleldade ger och flytta in i lägenheter istället.

Kan i en utomståendes ögon ses som lite onödigt, då dessa koleldade kraftverk står mitt i stan och spyr ut sin rök.

Det rosaaktiga på himlen är inte från någon soluppgång utan luftföroreningar. UB ligger som i en gryta mellan bergen och föroreningarna stannar kvar där.

Varmvatten från dessa leds sedan genom stan i sådana här tjocka rör. Vi blev varnade för att inte gå i vattenpölar, för de är inte alltid regnvatten utan ibland springer dessa rör läck och då är vattnet hett.

På vår promenad kommer till stora torget, Sukhbaatar Square. Tidigare hette det torget Chinggistorget. Det stora huset är regeringspalatset.

Gammalt och nytt möts.

På torget har det samlats en del folk, den här dagen är det en skolklass som har återträff. När det gått 20 år eller mer så brukar man samlas på torget i den stad där man tog sin examen. Då klär man sig ofta i sina traditionella kläder och sätter på sig alla medaljer man samlat på sig under åren. Medaljer är något som mongolerna gillar. Det verkar finnas medaljer för det mesta, som när en kvinna fött fyra barn då blir hon uppmärksammad med en medalj.

Mongoliets flagga vajar så fint här vid torget. Det blå fältet står för det mongoliska  folket och är Mongoliets nationalfärg. Den röda färgen var ursprungligen socialismens  färg, men sägs idag symbolisera framsteg. Sojomboemblemet i det inre fältet innehåller flera olika element som beskriver olika aspekter av den buddhistiska världsuppfattningen. De två pelarna ska symbolisera jämnvikt och hur landets gränser säkras, cirkel där emellan (som jag trodde var symbolen för Jin och Jang) kallas här för fiskar och ska symbolisera vänskap, ovanför dessa fiskar har vi symboler för sol, måne och eld. Under kommunismens tid fanns det en stjärna ovanför elden, men den togs bort 1992.

Ryttarstatyn föreställer Damdin Sükhbaatar, en ledare för revolutionen 1921.

Många master och sändare där på taket, men landet är stort och på många ställen under vår resa så fanns det inte ens mobiltäckning. Internet och ofta även el var bara att glömma.

Fönster blir smutsig och måste putsas.

De ser ut att trivas där uppe.

När jag var liten så skämtade man ofta om att om man gräver sig genom jorden så kommer vi ut i kina och då är allt uppochner. Nu kanske det egentligen är till Mongoliet man kommer och då är det kanske inte så konstigt om McDonaldsmärket är på den här ledden.

Fanns inte många väggmålningar, men den här kan väl duga.

Hittade en liten en också.

Polisen står verkligen mitt i gatan och dirigerar trafiken. I den här korsningen var det trafikljus, men efter att ha sett hur vild trafiken är och att rödljus bara verkar vara en rekommendation så kanske han är befogad ändå.

Men just då vi stod och iakttog honom så verkade han göra mer skada än nytta. En av alla trafikolyckor hände just då, blev något förvirrat för bilisterna med hans vinkningar.

Har man skaffat sig telefon och en våg så kan man tjäna en liten slant.

Solglasögon verkar vara en mycket populär produkt.

Mitt ressällskap och ängel till make. Har kanske fått lite slitna vingar av årens gång och efter alla våra resor, men han är bra ändå. Vi kämpar vidare sida vid sida, förhoppningsvis i många år till.

Blev långt, hoppas du orkat läsa ända hit. I morgon börjar äventyret och vi kommer att bli hämtade tidigt för att dra iväg ut i landsbygden. Vi reser inte i någon grupp, utan har bokat en guide och chaufför.

                                                                         Del 1 -- Del 3

2018-07-19 07:55   Bob Bovin

Hej,
Bra reportage från en ganska okänd kultur.
Ha det gott
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-19 11:04

Tack Bob!
Vi fick ganska bra inblick i deras kultur eftersom vi levde väldigt nära vår guide och chaufför och de delade gärna med sig av alla sina seder och bruk, likasom de var nyfikna på vår.
Vår guide hade aldrig träffat någon svensk förut.

Svara

2018-07-19 08:00   norrmarken

Hej Maggan!
Åter igen en mycket intressant skildring från en plats dit inte dussinturisten åker. Kommer att följa er resa med spänning.
Sköt om er bland jurtorna!
/Uffe

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-19 11:06

Tack Ulf!
De har cirka 800 tusen turister per år, vill få upp det till en miljon besökare per år.
Men landet är stort så man springer inte på dem så ofta.
Fast jag får börja med att göra dig besviken, det finns inte en enda jurta i hela Mongoliet ;)
Kommer förklara varför i nästa inlägg.

Svara

2018-07-19 08:37   Mats Axelsson

Det verkar vara förhållandevis modernt ändå. Huvudstäder måste kanske vara det.
/MA

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-19 11:07

Tack Mats!
Huvudstaden är ganska så modern och de allra flesta går även västerländskt klädd där, annorlunda är det ute på landet.

Svara

2018-07-19 09:32   Robert Kobsa

Det kommer att bli spännande att få fortsätta ditt resereportage.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-19 11:07

Tack Robert!
Fortsättning kommer, det är säkert.

Svara

2018-07-19 09:57   imse 59

Intressant läsning med bra visande bilder !

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-19 11:08

Tack Ing-Marie!
Ett fascinerande land, som det finns hur mycket som helst att berätta om.

Svara

2018-07-19 10:37   Vibybo

Ett ovanligt resmål, var där många turister? Finns det en stor staty av Djingis i staden?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-19 11:12

Tack Stefan!
De har cirka 800 tusen turister per år, vill få upp det till en miljon besökare per år.
Men landet är stort så man springer inte på dem så ofta. De enda skandinaver vi träffade på var en dansk, han var gift med en mongoliska och var där på släktbesök.
Jodå det finns statyer av Djingis Khan, både i stan och runt om i landet. DEn största kommer vi till senare. Fast här kallas han Chinggis Khaan, de utalar det också med med ett sche-ljud också.

Svara

2018-07-19 12:07   Håkan Eklund

Hej, i staden bor en kompis till mig, Janne Wigsten (fr. Gotland) som har företag inom äventyrsturism:
https://www.nomadicjourneys.com/svenska/

- hawk

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-20 09:41

Kul!
Ingen vi träffade på.

Svara