JORDREVA

***

Jordrevan är vanlig i vår gräsmatta i Korsheden. Som namnet säger är den en krypande växt och för det mesta inte högre än blommorna återfinns också i normalt kortklippta gräsmattor. Jag har varit lite nyfiken på den för om man smular den mellan fingrarna har den en starkt aromatisk doft. På många ställen hittar man info om växten som sägs ha används sen 1100-talet för läkande och medicinska ändamål, som tex på Alternativmedicin.se sägs följande

Glechoma hederacea

KRANSBLOMMIGA VÄXTER

Lamiaceae

Jordreva växer på näringsrika ställen - ängar, skogsdungar och parker - gärna vid foten av träd, i häckar eller där det är litet fuktigt. De upprätta grenarna bär hjärt- eller njurformiga blad; på försommaren slår vackra violetta blommor ut i bladvecken.

Jordrevan har varit känd som läkeört alltsedan medeltiden. Hildegard av Bingen rekommenderade den mot sjukdomar i bronkerna och som sårmedel, användningsområden som är aktuella än i dag inom folkmedicinen. På 1500-talet användes jordrevan som botemedel mot både utvärtes och invärtes sår samt invärtes mot depression och vansinne, och den har till och med brukats som skydd mot trolldom. Man skulle då binda en krans av örten plockad på valborgsmässokvällen och bunden vid midnatt. Den som sedan bar denna krans på huvudet fick så skarp syn att hon genast kunde se vilka kvinnor som var häxor.

Tack vare växtens höga halt av garvämne har den stoppande verkan vid diarréer. Jordreva ingår också i s.k. schweizerte, ett slags stärkande tonikum som tas vid påfrestningar av alla slag.

Förekomst: Allmän från Skåne till Värmland, Västmanland och Uppland. Sällsynt längre norrut till Jämtland och Lule lappmark. Växer i lundar, på odlad mark, stränder och i vägkanter på mullrikt underlag.

Kännetecken: En 5-15 (-25) cm hög flerårig ört, som kryper längs marken med upp till medellånga, i tvärsnitt fyrkantiga revor. Blad skaftade, motsatta, njurlika till avrundat hjärtlika och grovtandade.

Jag tänker att gammal kunskap om växter ofta har visat sig korrekt också ur modern synpunkt men eftersom det också finns uppgifter om att hästar har dött av för mkt jordreva borde det finnas moderna undersökningar. Slutsatserna av en kroatisk vetenskaplig studie kopierade jag in nedan, ser fortfarande rätt intressant ut....

*

4. Conclusions

Nutritional and bioactive composition of ground ivy differed depending on the natural habitat, but all samples proved to be valuable sources of insoluble dietary fibre, proteins, calcium and potassium. Besides natural habitat, the bioactive content of ground ivy extracts was greatly influenced by the applied extraction technique. Subcritical water extraction resulted in the formation of new antioxidants and requires further research, but in the present study, microwave-assisted extraction resulted in the highest recovery of target phenolic compounds. The obtained results showed that ground ivy is a plant with a diverse and valuable nutritional and bioactive composition, thus representing a great source of natural compounds with the potential to be used in the formulation of functional foods.

*

*

***

KATSURAN....

***

....hör fortfarande till mina absoluta favoriter i trädgården.  

*

*

***

ÅRETS KONST I PÅSK - SÖDERBÄRKE

***

Så blev det av ändå, det gladde mig verkligen. Barnen med delar av resp familj höll ställningarna på hemmaplan i Finspång så jag kunde åka upp redan på skärtorsdagen. Det passade perfekt, "hängningen" var spikad till samma kväll kl 18. Hängningen inom citationstecken eftersom det i Söderbärke är "ställningen". Vi får inte spika i eller klistra på rummets vackra väggar. I stället finns gott om notställ eftersom körerna utnyttjar församlingshemmet för repetitioner och sjunger i kyrkan intill. Perfekta att ställa upp i lagom höjd och vinkla något, som gjort för bilder. Två dagar, påskafton och påskdagen,  12-16. Själv rullade jag hem i går förmiddag i strålande väder.

*

Här är det utställarna Monika Träff (målningar) och Nina Erkenius (foto) som diskuterar upplägget på fredag kväll.

*

Besökarna börjar dyka upp

*

Nästan roligast var att Kerstin Hult kom dit. Född 1922 och drygt 100 år. Vi satt och pratade en stund och det visade sig att hon väl kom ihåg mina föräldrar. Pappa var ju skolinspektör och Söderbärke hörde till hans distrikt, där var han då och då. Man får dock komma ihåg att han gick i pension 1967, så det var alltså minst 56 år sen han var där. Inget fel på minnet alltså! Jag kollade om jag fick ta en bild och sätta in i bloggen, som ju också dyker upp i FB:s Söderbärkesida, det gick för sig.  *

Så några av mina bilder, den första härunder också såld

Björkarna en bit bortanför Sörbo såg.

*

Rishögen från vägen mellan Jörken och Larsbo

*

Vintervy från bron mot Norra Barken

*

Naturligtvis måste jag påpeka att alla bilderna gör sig bättre på papper, Hanemuhle Photo Rag :-) Och som vanligt, det bästa på allt är snacket  med besökarna och dom andra utställarna runt bilderna, även om vi fick några bilder sålda. Tack för trevliga dagar Lennart, Monika, Nina, Marianne och Johan!

***

MIND AND PERSPECTIVE

***

Mind is narrow. Nothing is getting lost. Bacteria, mushrooms, lichens make use of everything left. Valid also for manmade leftovers. Nothing is left unused. Nature is  a fantastic network, every detail is used in a complicated network. But nature is not breaking down for one part in the chain has stopped functioning. There are hundreds or thousands of unused possibilities waiting for their chance. Nature is much clever than shortsighted human theories. Human perspective is tomorrow and yesterday, mens history is about ten thousand years. Life´s perspective on earth is about three billion years. Everything is tried, everything is tested. Only the functioning is being kept. What is not functioning has been outperformed by the functioning. What about men? We don´t know, present perspective is short. But we can rely on nature. If we are not functioning in a billion years perspective, we are being unused in future, we are not among the selected ones.

*

*

***

TRÄDEN OCH GRÄSEN.....

***

.....bara finns där. Alltid. Oavsett om vi tittar eller inte, oavsett om solen lyser eller vädret är grått, oavsett sommar eller februaris lövlösa ogrönska. Bergen och mossan. Vackert, hela tiden, bara vi bestämmer oss för att se. Det som är vanligt ser vi oftast inte. I jakten på det vackra, det ovanliga och det sensationella, ser vi förbi allt det vanliga, det givna.  

*

Ett par gråmulna dagar senaste veckan har jag tagit några bilder utan att undvika snåren och det osorterade, det döda och vissna. 

*

En gammal vildapel som fortfarande bär frukt påsomrarna

*

Asparna är alltid lätta att känna igen, inte minst genom den flitigt förekommande gula vägglaven

*

Gullrisets fröställningar är vackra långt efter blomningen

*

Ekarnas stammar blir grovfåriga långt innan dom blir stora

*

Gissar att detta är stammen hos en ung asp, den olivgröna färgen och tvärbandningen är karakteristisk. Säkert nån som vet?

*

Och gräsen...?

*

Björken känner jag däremot väl igen

*

Berg i dagen täckta av mossas vid Ekbacken

*

Här finns många gamla ekar, en del har redan bitit i gräset

*

Skogen på ena sidan och ekdungen på andra antar förklarar mossan/laven också på de unga björkarna

*

Asplöv

*

Ormbunken är vissnad så klart

*

Gammelekarnas knotighet är påfallande

*

På dom fallna ekstammarna börjar laven "blomma", gissar på dvärgbägarlav av någon sort

*

*

Sångsvanarna börjar komma

*

Och björkslyet börjar anta den rödbruna tonen

*

***