ES IST UNSER IN DER LUFT.....

***

......und bald erscheinen die grunen Löwen und die blauen Bären.

Mer seriöst, det var verkligen vår i luften ute på eftermiddagen, understruket av den första plogen av gäss jag observerat. Och i morgon är det mars!

*

Och jag gillar aspstammar!

*

***

ETT LIV TILL!

***

Läste i tidningen häromdagen att vi blir äldre och äldre. Alla prognoser slår fel, vi blir ännu äldre.

*

I Sverige är medellivslängden nu 82 år (kvinnor 84, män 80). Och vi är inte värst, fn är japanerna äldst med 84 i snitt. Vi ligger en bit ner på listan, plats 15-20 ungefär. En alldeles ny prognos visar nu att dom sydkoreanska kvinnorna förväntas bli den första grupp som når en medellivslängd på 90 år omkring 2030.

*

Ökningen av livslängd gäller inte bara den rika delen av världen, det går ännu fortare för mindre utvecklade länder. Mellan 1970 och 2010 ökade livslängden i Vietnam med 20 år,  i Bangladesh med 22 år (och i Sverige  med 8 år)

*

1840 levde norrmännen  längst i världen, i snitt 45 år. Ja, fyrtifem. (Under nödåren i slutet av 1700-talet kunde vi i Sverige räkna med att bli 30-35 år). Men låt oss utgå från norrmännen 1840 - 45 år. Det gör 190 år fram till 2030 då dom sydkoreanska kvinnorna räknas nå 90, i snitt. Alltså dubbelt så mycket. Eller ett liv till!

*

Höstbjörkar ute vid Stjärnvik

*

***

PÅ FÅGELEXKURSION

***

Efter att i regnet ha ägnat förmiddan åt räkningar och telefonsamtal och annat oviktigt lättade det ett tag mitt på eftermiddagen.  Och jag tänkte på Lenas blogg om and(e?) fotande som ett slags träning i fågelfoto och det behöver jag. Och kan ni i Stockholmsområdet åka till Råsstasjön för fågelutflykter tyckte jag att jag kan åka till Strömmen i Norrköping på fågelexkursion. Och jag kan ju bara berätta hur imponerad jag är av alla ni (Lena, Stefan, Gert, Jan.....) som verkligen fotar fåglar - örnar och hökugglor, hägrar och strömstarar och flygande! Efter en timme därinne och typ 165 bilder har jag kanske tio skarpa bilder på änder som promenerade kring fötterna på mig eller simmade fem meter ut - dom flesta dock fortfarande oskarpa. Och visst, kanske fem gånger, fick jag syn på en flygande fågel i sökaren, men sen tar kameran (eller skulle det kunna vara fotografen?) ett par sekunder till på sig att försöka fokusera och då är fågeln ifråga för länge sen försvunnen ur sökaren. Suck!

*

I alla fall blev det några bilder på en gräsand i tvagningstagen, han var ensam just då så det var ingen uppvaktning. Men jag ska visa barnbarnen att det finns fler som har kul i badet!

*

*

*

Och tom jag ser ju att det går att få skarpt med Tamronet, så ett porträtt får också komma med

*

****

KANON I FINSPÅNG!

***

Visst är det trevligt att bo i Finspång även om jag kan tänka mig andra platser just i dag när regnet droppar på blötsnöresterna från en jämngrå himmel. Tobago tex eller Bequia, båda i Karibien, vore också trevligt en vecka eller två. Den här gången syftar rubriken inte på att det faktiskt är trevligt att bo i Finspång utan att det finns en  riktigt stor kanon. Finspång var ju en gång Europas största kanongjuteri och levererade massor av kanoner, ut i Europa och ända bort till Ryssland under 30-åriga krigets dagar. Inte så konstigt alltså att det finns ett antal kanoner kvar. Men bara en är riktigt stor. Det är en modell  M/70 som ska ha tillverkats 1869 vid Finspongs styckebruk (stycke, det var kanon det) och står utanför den egentliga slottsparken vid änden av Bruksgatan och längan av 1700-husen.

*

Det är en bastant pjäs på nästan 15 ton och med kalibern 24 cm. Den laddades med 27 kg krut som gav dom nästan 150 kg tunga projektilerna  en utgångshastighet på drygt 400 m/s

*

*

Finspångs långa period som stort styckebruk tog slut i början på 1900-talet, 1913 provsköts den sista kanonen här. Orsaken var att man inte följde med i utvecklingen av nya material. Bofors hade då sedan lång tid arbetat med att ersätta gjutjärn med stål. Stålets högre hållfasthet och bättre seghet gjorde att tunnare gods kunde användas med lättare och mer hanterbara kanoner som resultat.

***

DEN NYA SYSTEMKAMERAN

***

Länge har jag gått och funderat, är det inte dags  för en ny systemkamera?  "Kameran vänder sig till det heta segmentet för den avancerade användaren...." skriver David Elmfeldt på Fotosidan och den verkar superfin: 6 Mpix, antiskak i huset, häftigt! Konica Minolta Dynax 7D blev min första digitala systemkamera och David skrev om den den 15 september 2004 . Och jag köpte den vid jul/ nyår 2004/05. Tyvärr gav jag bort den för några år sen, idag skulle jag önska den kvar eftersom det väl bara blev två Konica Minolta digitala systemkameror, 7D och den lite enklare och billigare efterföljaren 5D. Sen köpte Sony Konica-Minoltas kameradel och den första Sonyn var Alfa 100 som jag har kvar. När KM 7D kom hösten 2004 var det inte längesen Konica och Minolta gått ihop. Och för mig som hade haft Minolta ett tag kändes det naturligt med 7D:n, jag kunde fortsätta använda dom enda två bra objektiven jag hade, Minolta 50/1,4 och Minolta 85/1,4. Och framförallt det senare använder jag mycket mycket gärna, trots att jag nu måste ha adapter till min A7RII:a. Vilket objektiv jag använt för den här bilden är jag osäker på, metadata säger 70 mm men anger inte vilket objektiv det är. Vad jag vet hade jag inte något 24-70 och mitt Sony/ Zeiss 16-80 skaffade jag först senare. Däremot hade jag nog någon äldre Minoltazoom, typ 28-85.

*

Nej, nu funderar jag inte på något annat än att jag ser fram mot hängmattan och julivärmen, det ser skönt ut (juli 2005)

f

*

***