Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

ÖGONBLICK

***

Alla foton är ju korta tidsurklipp. Tydligast framstår det med människor i bild, åtminstone är det så jag känner. Fotar vi med människor utanför familj och vänskapskrets i bild vet vi oftast ingenting mer än just vad vi ser. Däremot är det "lätt" att tolka bilderna, ingen säger ju ändå emot. Ibland kanske vi tolkar rätt, men jag skulle säga att alla tolkningar är starkt färgade av våra egna erfarenheter, vår egen livsresa.

*

Då och då har jag jobbat som helper i kurser som handlar om personlig utveckling. Såna kurser man går när något hänt - dödsfall, skilsmässa, sjukdom, övergrepp - eller är på väg att ske eller när man bara känner att man fastnat i livet. En sak har jag lärt mig - mitt eget första intryck av människor jag mött där har alltid varit fel. Färgat av mitt eget liv, färgat av mina egna erfarenheter har jag tolkat det första jag ser, jag har "dömt". När jag efter tre intensiva dagar eller tio lika intensiva kursveckor lämnat har jag haft en annan syn, både på dom jag mött och mig själv.

*

Ofta när jag tar bilder på okända människor blir det inte gatufoto (även om det är ute på gatan, på ett fik eller liknande) jag fastnar ofta för ansiktena. Inte för att jag tror att det skulle ge mer utan därför att det är ett fotosätt som verkar passa mig bättre. Här är en bild fotad med min gamla Sony A580 med APS-C sensor och ett Minolta 85/1,4, i praktiken alltså nästan en 135:a

*

*

***

Postat 2021-04-28 12:03 | Läst 459 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

ANDREAS FEININGER OCH LITE ANALOGT

***

Andreas Feininger inleder sin bok Framgångsrik fotografering (Stockholm Bonniers 1956, orginalet Successful photography New York Prentice-Hall 1952) så här:

Innan jag börjar vill jag glädja mina läsare genom att avliva en gammal myt, som omsorgsfullt hållits vid liv av fotografiska författare. De tycks i denna myts vidmakthållande ha sett en garanti för ett säkert levebröd. Det är myten om hur svårlärd fototekniken är.

Men myten är absolut inte sann. För många år sedan var det annorlunda. Då hade man våta plåtar, kameror med mycket stort format, ljussvaga objektiv och ljussvaga emulsioner, vilket allt krävde största skicklighet och åratals erfarenhet att bemästra. Tack vare våra moderna "idiotsäkra" kameror, ljusstarka objektiv, känsliga filmemulsioner och standardiserade framkallningsprocesser är det idag så lätt att lära fototeknik att var och en kan framställa "tekniskt perfekta bilder".

*

Jag glädjer mig åt hans positiva syn på den nya generationens kameror. Självklart kommer han straxt till att aldrig så tekniskt perfekta bilder  inte automatiskt leder till bra bilder. Där är det övning och experiment som gäller. Jag har också hans andra bok, Framgångsrik färgfotografering. Som läroböcker har jag alltid tyckt att böckerna är lite torrt tråkiga men dom har troget stått där i bokhyllan - jag fick dom som premium våren 1957 när jag tog realen (får man skriva det?). Nåväl, dit jag tänkte komma var att jag hittar mer intressant läsning i dom här böckerna nu än när jag var yngre. Särskilt där han skriver om fotografi som sådan. En hel del känns gammalt och förlegat, men en hel del känns mycket modernt. Det fick mig också att leta rätt på lite av hans bilder på nätet. Mycket intressant, i böckerna jag talar om visade han praktiskt taget inga bilder alls.

*

Nåväl, jag har i alla fall stoppat in den första rullen Ilford HP 5 Plus i Yashican. Det kändes ovant, och som tur var hade jag en tomspole sittande i kameran. Och nästan lite högtidligt att bryta filmförpackningen, sätta in rullen i den tomma platsen i kameran, lossa tejpen, dra ut  filmänden och fästa den i upptagningsspolens springa. Sen gjorde jag en liten miss, jag vred visserligen veven ett varv för att vara säker på att filmen fäst i spolen, men jag glömde bort att dra fram filmen längre, där finns ju ett par pilmarkeringar lite längre in på baksidespapperet som visar hur långt filmen ska dras fram - tills dom matchar motsvarande pilmarkeringar i kamerahuset. Det är ungefär 55 år sen jag senast satte en 120-film i en kamera och nästan 64 år sen jag gjorde det i första gången i den här kameran så jag tycker det är ok ändå för en 80-åring, såna missar får jag nog räkna med.  Problemet är att jag nu sannolikt inte har filmen framme i läge trots att kameran markerar läge för första exponering. Därmed tar jag två blindexponeringar för att inte missa någon "riktig" bild när det blir dags.  

*

Om det nu blir några bilder, det vet jag inte än. Kameran är från 1957 och har aldrig varit på service. Det enda jag vet är att den ser ut att funka, slutaren låter och och uppför sig som den ska när jag kollar med bakstycket öppet. Och visst är det en kortare blinkning på korta tider jämfört med 1/50 eller 1/25. Men om tiderna verkligen stämmer vet jag inte. när jag så småningom exponerat filmen kommer jag skicka in den för framkallning, min dosa har jag gjort mig av med. Visar sig kameran fungera kanske det blir en ny framkallningsdosa, vi får se.

*

Här kommer annars två bilder tagna med samma kamera 

Autobahn nånstans i Tyskland sommaren 1959

*

Inger när hon tar realen, 1958 eller 1959

*

*

***

Postat 2021-04-06 21:33 | Läst 589 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

TRE BEKANTA ANSIKTEN

***

Fortfarande Fotografiska 2015. Fortfarande 135:an på min gamla 99:a. Passar perfekt för sånt här, porträtt i befintligt ljus. Fast 1,8 och 135 mm blir mkt glas. Bengan log när jag hade den med på en Södertäljeträff för några år sen, den vägde nog mer än övrigas 7-8 kameror tillsammans. Här kommer Claes, Jan-Olof och ja, hennes namn har jag glömt, men hon är väl med i Avtrycket tror jag.

*

*

*

*

***

Postat 2021-02-27 13:12 | Läst 853 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

HUR OSKARPT FÅR DET VARA?

***

Vid det här laget är väl dom flesta (fotografer) överens om att det inte alltid måste vara skarpt. Jag kommer fortfarande ihåg Paolo Roversis porträtt på Fotografiska för några år sen, inte en bild var skarp, men vilka porträtt......Å andra sidan är det väldigt roligt när fågelbilderna kan visa detaljer i fjäderdräkten, när dom enskilda granarna i landskapsbilden är möjliga att urskilja, när modefotografierna visar allt, när....Ja, ni vet ju. Alltså finns det fortfarande plats för bra objektiv. 

*

För egen del har jag alltid haft problem med skärpeinställningen, mest synligt på bilderna före autofokusens tid. Om det berott på slarv och nonchalans eller dåliga ögon, det vet jag inte. Sannolikt båda delarna är min tro så här i efterhand. Men eftersom porträtt inte måste vara knivskarpa passar jag på att visa några bilder på Katarina (1 1/2) för 50 år sen, alltså 1970. Ingen av dom är riktigt skarp och det beror säkert inte på objektivet även om det inte var något känt objektiv. Kamera och objektiv ser ni på sista bilden. Jag är osäker på ljussättning men tror att det var naturligt ljus från fönstren i vardagsrummet, bakgrunden är min projektorduk. Har jag kört med naturligt ljus har jag sannolikt använt full öppning - 1,4 - och alltså haft väldans kort skärpedjup. Inte idealiskt vid porträtt, i alla fall inte om inte skärpan ligger just på ögonen. Det gör den ju definitivt inte här. Filmen är en Ilford Pan F. Men oavsett allt snack om skärpa, jag gillar ju såklart dom här bilderna........

*

*

*

*

*

*

***

Postat 2020-12-05 12:11 | Läst 1170 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

LEFFE

***

Bland alla gamla bilder hittar jag en och annan som jag gillar mera för sitt bilduttryck än för minnena den väcker. Dit hör bilden på Leffe. Tekniskt har den usel kvalitet men för mig höjer det på sätt och vis bildvärdet. Idag är det ju vanligt att man på en rad olika sätt manipulerar sina bilder för att dom ska ge intryck av ålder och, ja, vad ska jag kalla det, lite nonchalans i bildskapandet. Här finns ingen manipulation, bilden är tagen  med enkel utrustning i besvärligt och starkt motljus. Jag har inte ens behövt transformera den till svartvitt, den är ju såklart svartvit. Filmen är en Adox KB 17. KB står väl för Kleinbild kan jag tro och 17 DIN, det är ASA 40 ungefär, alltså långsam och finkornig. Googlade på Adox  och ser att varumärket fortfarande existerar, ser också att Fotowerke Dr C Schleussner GmbH som skapade Adox som varumärke var världens första tillverkare av fotografiskt material, tillverkningen startade 1860 (Wikipedia) . Och Leffe fastnade på filmen trots motljus.......

*

Leffe. Bilden är tagen 1956 (+- ett år), säkert under en rast

*

***

Postat 2020-11-14 10:17 | Läst 1499 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 32 Nästa