GAMLA HJULSPÅR......

***

.....är svåra att undvika, åtminstone för mig. Det blir mest det gamla vanliga. Jag skyller på allt - för gammal, inget umgänge, slutat resa, Finspång och Korsheden är för små att gatufota i, här händer det inget, osv osv. Sanningen är ju att fantasin tryter och jag blivit en smula lat, diskbråck är en bra ursäkt. Tidigare tog jag ibland med mig kameran på Rotaryluncherna. Det har jag inte gjort på länge, vi har bytt lokal och den nya är för mörk, har nästan svarta väggar och fönster som ger omöjligt motljus - ni hör ju, ursäkter, ursäkter och ursäkter, den ena efter den andra. 

*

Nåväl, idag tog jag med mig kameran och nya vidvinkeln, den har ju många plus, ett är ljusstyrkan.  Medan jag var där bestämde jag mig för att inte försöka ta "bra bilder" utan lite mer av, ja inte ösa på bara kanske men i alla fall inte vara så noga. Ibland utan koll av sökare, ibland med.   Själv tyckte jag det var roligt, roligt också att ha lite andra bilder vid datorn, dessutom bestämde jag mig snabbt för svartvitt. Alla är konverterade till svv via Silver Efex och för 23 av dom 25 bilderna har jag kört enklaste varianten, normal, standard eller vad den heter och nästan utan efterkorrigeringar. Jag påstår inte att jag nu lärt mig något nytt, men det var kul att prova något nytt och med lite annorlunda förhållningssätt. Kanske kan det gå att klura ut något mer motiv med människor involverade? 

*

Det blev en liten serie som jag tänker mig berätta om mötesgång och förhoppningsvis ge lite av känslan. Vi brukar vara ungefär 20 personer , och numera är typ 70 % pensionärer. Vi äter lunch en halvtimme och har oftast ett föredrag med frågor på lika mkt . Både före, under och efter mötet finns tid för umgänge, att pratas vid. Vi är på en restaurang som har discokvällar där vi är på andra våningen och vi noterar närvaron, vill gärna ha 50-% närvaro hos medlemmarna. Just idag var det inget föredrag utan årsmöte men alltid några bilder att dra i projektorn. Rotary är religiöst och politiskt obundet, prästvigde Matti var där som gäst från Norrköping idag Manullt med 1/125 s på alla bilder och 1,6 eller 2 på bländare. Flytande ISO låg mellan 350 och 800 och nästa försök väljer jag nog ett par steg mindre bländare, ISO kan jag tillåta väsentligt högre utan problem med brus. Och som sagt, riktigt roligt!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

NO INSTRUCTIONS NECESSARY

***

Inga förklaringar heller väl?

*

*

***

PRÄSTER OCH KVANTDATORER

***

Förut hade vi prästerna som talade om hur vi skulle leva, och framförallt hur vi inte skulle leva. Skärselden och helvetet beskrevs i målande termer och domedagen har alltid varit nära förestående. Det är den fortfarande fast det är andra som predikar. Mönstret är detsamma och vi delas snabbt upp i helgon och syndare, förkunnarna är snabba att berätta vilka som är vilka och hur ofta dom själva ber. 

*

Själv bläddrar jag allt oftare på Instagram för att få lite färg och bildglädje, livsglädje också för den delen. Naturen har aldrig sparat på nåndera och ger mig fortfarande dom kickar jag behöver för att känna att tillvaron är meningsfull och få lust att fota en stund. Och jag tror på att vi människor kan fortsätta att utvecklas. Utveckling snarare än avveckling är framtiden, det händer mycket nu, inom energiproduktion, materialutveckling, transportteknik. Såg fö i dagens tidning att Googles rapporterat ett riktigt genombrott beträffande kvantdatorer, presenterat i Nature. De hade lyckats genomföra en beräkning i kvantdator som tog drygt 3 minuter, motsvarande beräkning i en även ytterst snabb konventionell dator skulle ta minst 10 000 år. Praktiskt fungerande kvantdatorer förväntas revolutionera materialutveckling, läkemedelsutveckling, trafikplanering och mycket, mycket annat. 

*

Naturligtvis tror jag att vi människor behöver, och kommer, utvecklas också. Gärna mer fokus på människan själv, på skönhet och långsiktiga värden och mindre på prylar. Också här på Fotosidan.

*

*

***

UTEPLATSEN IGÅR ......

***

....fick vara, den lockade inte alls. Däremot är det hög tid att plocka in stolarna och bordet i boden, men det får bli manana, inte för att jag är lat (jo det är jag men inte därför), dom måste få rinna av och torka upp lite innan jag tar in dom och nu är det lite solsken på väg. På kvällen passade jag på att titta på en långfilm med titeln Miraklet i Lourdes som Gunnar S rekommenderade efter att ha läst min blogg från just Lourdes, den hittade jag på TriArt. Fint och inkännande filmat, en alldeles utmärkt film utan givna svar på de frågor som ställs.

*

*

***

LUSTEN ATT FOTOGRAFERA

***

Om några  dagar fyller jag 79 (synnerligen ojämnt på alla sätt och vis eftersom det är ett primtal). Första bilderna tog jag när jag var tolv eller tretton, alltså har jag fotat i 66 eller 67 år. Det har säkert flera av er gjort också, ungefär. Ändå är det nog bara några få år nu på slutet, efter att ha gått med på FS, dvs efter 2012, som jag funderat något över varför. Och som det känns nu, då mest för att ha lite att skriva om, att teoretisera och diskutera kring. Lusten att fota har funnits ända sen jag lånade pappas lådkamera och tog dom första bilderna. Lusten har aldrig frågat efter något skäl, någon orsak eller något syfte. Först blev det bilder på familjen, lägenheten och tom egna saker, cykeln tex. Sen blev det på kompisar, från skolan, från den lilla stan Ludvika. Från semesterresor med mamma och pappa. På flickvännerna. Lite från lumpen. Väldigt lite från studietiden i Göteborg men en del ändå. Och sen den egna familjen, sen......

* 

Jag vet aldrig jag funderade över vad jag skulle ha bilderna "till". Så småningom började jag läsa fototidningar, Foto och Nordisk tidskrift för fotografi. Jag beundrade bra bilder och bra fotografer och drömde nog en och annan gång om att bli duktig, erkänd. Men det var inte därför jag fotograferade, det gjorde jag för att det var roligt. Ungefär så är det fortfarande.  Så här i efterhand kan man nog säga att jag har delat mitt liv i foto rätt mycket. Men igen, det är inte för att dela mitt liv jag har fotat det.

*

Nu snart 80, blir det mest natur och familj, och i bloggarna rätt mkt funderingar kring livet och världen, existensen jag kallar det, varandet. Fortfarande är det mitt liv jag delar. Det händer inte så mkt, det som händer har ofta med barn och barnbarn att göra, det är ju dom som gör numera. Men naturen har fått en ny betydelse. Naturen, livet och hela existensen är det stora undret, det stora mysteriet, det som jag aldrig såg på allvar tidigare, det var liksom bara bakgrunden, miljön, det självklara. Nu är det i fokus, oförståeligt annat än med insikter inifrån. Men hur fotar jag det? Men varje blomma, varje grässtrå, varje vattendroppe är en påminnelse om det fantastiska och det oförklarade.

*

Överflöd (bukettapel)

*

Varenda frukt har livets gåva och ger rätt planterat ett nytt träd som ger lika rika skördar, vars varje bär ger lika rika.....

*

Ibland önskar jag att FS-bloggen handlade mer om lusten och glädjen att fotografera än om vad som är dom bästa bilderna, den rätta inställningen till fotograferande och bildskapande och dom bästa kamerorna. Sånt ska vara med också så klart, men mer om lusten och glädjen med foto tack!

Och tack Gunnar Staland för din utmärkta blogg som fick mig att skriva det här!

***