Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

SÅ LITE VI VET - LUDVIKA 1958

***

I mitt negativalbum står att den här bilden är tagen 23 maj 1958 kl 15,40. Rolf tar realen vid hal Ludvika. Drygt 32 år senare mördas han på öppen gata i New York. Så lite vi vet. Rolf och jag var klasskamrater genom hela folkskolan, sen hamnade vi i olika klasser. Jag minns Rolf som en öppen och glad kompis. Inte för att jag vet hur det är för er, men med många av mina gamla kompisar har jag minnen av detaljer eller ögonblick som alldeles osökt poppar upp. Jag tror vi var hemma hos Rolf den här gången, kanske var vi tolv eller tretton. I alla fall pratade vi om raketer. Det är väl fortfarande 6-7 år tills Sputnik skjuts upp men Wernher von Braun hade sett till att det amerikanska rymdprogrammet hade startat på allvar. Plötsligt frågar Rolf om jag vet hur raketerna fungerar i rymden, vad ger drivkraften? Nja säger jag, det är väl raketstrålen som liksom skjuter ifrån, ungefär som när man ror. Jamen säger Rolf, det är vakuum i rymden, där finns inget att skjuta iväg sig från, inget som håller mot. Nej just ja, det var ju konstigt.  Men om du ligger helt stilla med en eka och så dyker från aktertoften, har du tänkt på att ekan sticker iväg åt andra hållet? Jag kände att det var nå´t jag också borde begripit tidigare, men nu visste jag. Summan av rörelsemomentet är alltid noll för systemet, eller oförändrad då. 

*

Några år senare tog vi studenten och försvann åt olika håll. Och jag visste nog inte mycket om Rolf förrän jag läste om mordet i New York. Ingen vet varför eller av vem. Rolf var där på tjänsteresa, han var bosatt på Bahamas, eller någon av de andra karibiska öarna, gift och med två barn. Tror han var honorärkonsul eller något liknande där och var alltså i  New York på tjänsteresa. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Men vi var båda födda 1940 och 1990 var min barn 15, 19 och 22.  Hans kan väl varit ungefär lika gamla.

*

Både I och jag har varit lite extra intresserade av den här familjen, dels för att Rolf och jag var klasskamrater men också för att I var tillsammans med Rolf yngre bror Bo innan vi började sällskapa. Det äldre paret bakom Rolf i bilden är Rolfs farföräldrar, Stefan Andersson med fru. Jag vet att jag berättat om den här bilden tidigare men det gör mig inget, nu dök bilden och hela historien fram igen. Stefan Andersson var den som startade affären Stefans i Ludvika, glasögon, optik, kameror och en juveleraravdelning och det var så klart den fotoaffären jag jobbade på ibland. Farfar Stefan var ledande optiker i landet och startade bland annat en skola för optikerutbildning , Stefansskolan, i Borensberg. Men 1958 var det Rolf pappa Stig som drev affären med uppdrag på riksplanet, tror han var ordförande i Industri- och Hantverkarförbundet under ett antal år

*

Men vad är det Leonard Cohen sjunger i en av sina låtar, A Thousand Kisses Deep:

You win a while, and then its done

Your little winning streak

Jag ska fatta mig kort men Rolf bror Bo blev sjuk och rullstolsbunden några år efter att I och jag börjat vara tillsammans. Mamman  fick cancer och fick amputera ett ben  och hela familjen var borta när också Rolf mördades. Jag hoppas jag inte sårar någon genom att berätta, men hela familjen är död sen många år och  dom enda efterlevande är Rolf barn i Karibien. Och skulle någon släkting läsa vill jag bara säga att jag är glad över att ha känt en så dynamisk och kraftfull familj som fick ett så tragiskt slut

*

*

***

Postat 2020-05-13 00:06 | Läst 1364 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

STUDIO -56

***

Ingår i serien Each one of us

*

Never try to convey your idea to the audience/ Tarkovsky

*

*

***

Postat 2020-04-12 23:38 | Läst 500 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

MYCKET BÄTTRE BILDER......

***

Det roligaste med dom gamla kamerorna är bilderna dom gav. Särskilt nu när jag skannar negativen och  bildbehandlar i datorn. Dom färdiga bilderna blir långt mycket bättre än jag nånsin fick vid förstoringsapparaten. Det är som vanligt för mig, inte antingen eller utan både och. Alltså inte antingen digitalt eller analogt utan både och. Och jag ser ju nu när jag kan lägga lite tid på dom bilder jag tycker om att det går att få hyfsat bra bilder med alla kameror jag använt, från den lånade lådkameran till mobilen. Såklart är det inte kameravalet som avgör bildernas kvalitet. Men samtidigt ger ju dom moderna kamerorna, och inte minst dom nya objektiven, möjlighet att ta bilder jag aldrig var i närheten av förut. Jag tror vidare att det är bildbehandlingsarbetet nu vid datorn som lärt mig lite av vad jag kan göra med bilderna. Och naturligtvis hade kunnat göra vid förstoringsapparaten också, om jag vetat, om jag hade haft råd att fota så mkt som jag nu kan, om jag hade haft råd med en riktig förstoringsapparat och bra papper i olika hårdhetsgrader..... 

*

Katarina 1 år (1969). Precis nyvaknad och med solen som sticker i ögonen, tur att mamma är där....

*

***

Postat 2020-04-03 00:08 | Läst 603 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

NU VET JAG.....OCH SÅ FILOSOFISKA RUMMET DÅ.

***

....att jag finns. Ibland måste jag kolla av då och då, annars är det ju svårt att veta säkert att det är jag liksom, vem jag blivit. Lite konstigt är det, ett helt liv snart har jag jobbat på att bli något, riktigt vad har jag aldrig vetat, men nå´t måste  jag ju bli, vuxen åtminstone. Inte heller det målet har jag nått men jag tröstar mig med att the old wise  hela tiden försöker lära mig Be, don´t become. Men trots alla försök att bli och trots alla lärdomar att inte bli utan bara vara ser jag ju att ju äldre jag blir desto mer lik pappa är jag. Det har jag aldrig ens försökt, att bli lik pappa alltså, snarare har jag, särskilt längre tillbaka, försökt att inte bli som pappa. Jag gillade pappa men jag ville ju bli nåt eget, nåt mer mig själv liksom. Han var ju lärare, det var det enda jag visste jag inte skulle bli. Men alldeles oavsett vad jag velat och vad jag försökt, numera gör jag ungefär som pappa gjorde och jag börjar se ut som han. Det mest konstiga är att jag samtidigt börjar känna mig mer och mer hemma i mig själv, mer och mer mig själv till och med. Det kände jag inte riktigt när jag ville bli något eget, något annat. 

*

Idag när jag var ute och tittade på fåglarna en stund, lyssnade jag samtidigt på Filosofiska rummet (jag sitter ibland i bilen när jag är på naturexkursioner...). Ämnena intresserar mig ofta men ofta tycker jag diskussionerna är lövtunna, snabba kommentarer är viktigare än djupet för att få mkt av tiden  men eftertanken är liksom inte där. Ingen säger men vänta, låt mig fundera, det tål att tänka på. Nåväl, idag var det det bästa jag har hört på filosofiska rummet, Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, berättade om sin nya bok Världen själv. Den boken kommer jag beställa i morgon. Jag hör ju tydliga kopplingar mellan hans funderingar och my old wise. Urspännande.

*

Äkta selfie från Risingeslätten idag

*

***

Postat 2020-03-22 23:55 | Läst 872 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

DEN LILLA VÄRLDEN

***

Medan världen utanför på ett par veckor förändrats mer än dom flesta av oss kunnat föreställa sig är den lilla världen sig väldigt lik. Vi har Täbybesök av mamma  Annika och Lovisa tio och har njutit av vädret och av att ses i fulla drag. Promenad i solskenet, en stund i utehörnan, kortspel och Yatzi på eftermiddan , middag och så Miyazakis Det levande slottet. Det är Lovisa som ofta vill se Det levande slottet och det glädjer mig. Flödande och osannolik fantasi i helt underbart vackert animerad  film under två timmar. Och alldeles medvetet men nästan osynligt låter Miyazaki våra drömmar och barndomsminnen liksom våra svagheter och styrkor blandas och röras om i allt det vackra......    

*

Kanske en sexa till......?

*

Vad tar du, fyrorna eller tretal?

*

***

Postat 2020-03-15 00:26 | Läst 631 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 49 Nästa