Khalad Photography Blog
HORNS UDDE
***
Ibland, när jag känner som jag kvävs, behöver jag rymd. Det är ganska ont om rymd, både i Finspång och i Korsheden, då får jag tänka till. Här i Finspång finns det ett ställe som jag tycker mkt om, särskilt såna här gånger, Horns udde. Som namnet säger är det en udde, och den sticker ut en bit i Glan. Glan är inte precis nå´n riktigt stor sjö, men den räcker. Särskilt om vidvinkeln är med. Att sitta här en stund gör att krampen släpper och så småningom kan jag hitta tillbaka till min egen rymd. Det är ju där den finns, rymden vi behöver. Nästan alltid är det vi själva som begränsar oss. Så länge vi skyller på världen, jobbet, åldern eller vad det nu kan vara är det lätt att bli beroende av andra och av omständigheterna, att inte vara fri. Först när vi tar fullt ansvar för oss själva blir fria. Går jag och lägger mig nu hinner jag se ett par avsnitt till av Games of Throne. Sent omsider har jag upptäckt den och att jag gillar den.
*
Glan från Horns udde den 19 mars för några år sen
*
***
DET TAR SIG - TOFSVIPA MM
I går var det betydligt ljusare, tidvis sol till och med. Därmed lättare att fokusera. Se det som träning, jag konkurrerar inte med Lena, Jan, Peter, Nina mfl, inte än.... Vattnet har stigit därute i Risinge och det är ganska gott om fåglar därute. Jag såg också lärkorna för första gången i år.
*
Gillade speglingarna här
*
560 mm och rejält croppat
*
Också 560 mm och croppat
*
Ett gäng måsar kom förbi, både vanliga och skrattmås
*
Ett gäng starar bestämde sig för att slå följe....
*
....men måsarna drog lätt iväg
*
*
*
*
Helt plötsligt ett helt gäng tofsvipor i luften, 12 räknar jag dom till på bilden
*
*
Missade skärpan på tovsvipan totalt. i stället fick jag med rådjuret
*
***
DAGENS FLYGUPPVISNING - TOFSVIPA
***
Nu är dom definitivt här, tofsviporna. Som vanligt våtmarken ute vid Risingefälten. Lika imponerande flygteknik som vanligt, och parflygningarna är extra roliga att se. Mulet och lätt regn, lite för lite ljus, men det är mest min egen teknik som inte räcker, det är sällan jag lyckas låsa skärpan rätt. Det är ok, tycker att känslan i flygningen finns med.
*
*
*
*
*
*
*
***
SÅNGSVANSFRIERIET
***
Så börjar tills sist flyttfåglarna anlända också hit i större omfattning. Som vanligt är det lättast att hitta dom där ute på Risingefälten. Bilderna är från igår.
*
Sångsvan, grågäss, sädgäss (inte på bilden här), kanadagäss och gräsänder
*
Intensivt upptagna med att ta för sig av maten när morgonisen släppt
*
Men en som har koll fick syn på snyggaste tjejen därborta
*
*
*
*
*
*
Visst var det ett ja, väl?
***
TRÄDEN OCH GRÄSEN.....
***
.....bara finns där. Alltid. Oavsett om vi tittar eller inte, oavsett om solen lyser eller vädret är grått, oavsett sommar eller februaris lövlösa ogrönska. Bergen och mossan. Vackert, hela tiden, bara vi bestämmer oss för att se. Det som är vanligt ser vi oftast inte. I jakten på det vackra, det ovanliga och det sensationella, ser vi förbi allt det vanliga, det givna.
*
Ett par gråmulna dagar senaste veckan har jag tagit några bilder utan att undvika snåren och det osorterade, det döda och vissna.
*
En gammal vildapel som fortfarande bär frukt påsomrarna
*
Asparna är alltid lätta att känna igen, inte minst genom den flitigt förekommande gula vägglaven
*
Gullrisets fröställningar är vackra långt efter blomningen
*
Ekarnas stammar blir grovfåriga långt innan dom blir stora
*
Gissar att detta är stammen hos en ung asp, den olivgröna färgen och tvärbandningen är karakteristisk. Säkert nån som vet?
*
Och gräsen...?
*
Björken känner jag däremot väl igen
*
Berg i dagen täckta av mossas vid Ekbacken
*
Här finns många gamla ekar, en del har redan bitit i gräset
*
Skogen på ena sidan och ekdungen på andra antar förklarar mossan/laven också på de unga björkarna
*
Asplöv
*
Ormbunken är vissnad så klart
*
Gammelekarnas knotighet är påfallande
*
På dom fallna ekstammarna börjar laven "blomma", gissar på dvärgbägarlav av någon sort
*
*
Sångsvanarna börjar komma
*
Och björkslyet börjar anta den rödbruna tonen
*
***