GOTT NYTT ÅR! Hammarskjöld: - snart stundar natten.....

***

GOTT NYTT 2023

önskar vi er alla!

Ingemor och Björn

*

Att följa förnuftets väg ligger närmast, åtminstone som jag blivit fostrad. Förnuft och logik, prestation och effektivitet är bra för det mesta - skaffa jobb, bygga hus och hålla el tillgänglig för allas behov. Ändå räcker det inte för ett bra liv. Att följa hjärtat är lika viktigt, jag skulle säga viktigare. Kärlek och glädje, lycka, frihet och sinnesfrid har inget med förnuftet att göra. För att nå ögonblick som innehåller något av detta måste vi lyssna på våra hjärtan.

*

En av dom få präster jag lyssnar till med behållning är Caroline Krook, fd biskop. Hon påminde mig i eftermiddags om några rader ur Dag Hammarskjölds Vägmärken, boken som jag har liggande i stora rummet i Korsheden. Tre rader bara, som gjorda för nyår:

" - snart stundar natten.

Mot det förgångna. Tack,

till det kommande: ja!"

*

Bilden är tagen ut över Haggen från Räfsnäs utanför Ludvika

*

***

FAMILJELIV

***

Jultid är familjetid så bloggen fick vila en vecka, riktigt skönt. Vi har haft det jättefint, först hos familjen i Täby. Dit åkte vi dagen före julafton och hem på Annandagen. På tredjedagen kom Göteborgsfamiljen upp till oss i Finspång. Kameran har varit framme då och då men helt inriktad på mysig tid tillsammans. Det är som det brukar alltså, mest bilder på lata stunder och stökiga interiörer. Men ni behöver inte vara oroliga, vi har ätit vid vackert dukade bord också......

*

Först Täby - Annika, Bamse, Vilma, Lovisa och Bamses pappa Bosse

I och Vilma myser ihop i soffan med veden sprakande i brasan som inte syns

*

På julaftons morgon får tjejerna öppna varsitt paket redan på morgonen. Vilma till vänster 14, Lovisa till höger 12

*

Frukosten räckte länge, fast Annika redan varit ute och sprungit förstås, kalasväder

*

Här fikar gänget före Kalle Anka, Annika är nog i köket

*

Såbar det av hemåt på tredjedagen och på tisdagen kom Stefan, och Hanna med alla tre barnen - Hilda 19, Agnes 17 och Elias 12. Och så Makai förstås, tollaren. Dessutom hade dom hemlagad mat för typ tre dagar. Härligt fullt i huset!

*

Förmiddagspromenad i Risinge förstås. Från vänster Hilda 19, Agnes 17, Elias 12, I (testar rollatorn som kom häromdagen), Stefan, Hanna och Makai

. *

Eftermiddagslugnet. Strykjärn och hushållspapper = borttagning av stearin på duken

*

Kaffe- och fruktdags

*

Makai på golvet vid mina fötter

*

Lite längre fram på eftermiddagen ett glas vitt före maten. Göteborgsfamiljen gillar alla spel, här är det Hollywood med två kortlekar. Nytt för mig men riktigt spännande.

*

Samling  i köket idag på förmiddagen. Stefan har varit ute och sprungit och vill ha lite käk innan de körde hem. Hilda passade på att skära och grädda rullen med pepparkaksdeg hon haft med hemifrån

*

Makai, som var med när Stefan sprang, vet hur man slappar. 99:an med 135

*

Hilda med 99:an och 135 under pepparkaksbaket idag

*

Elias, också i köket idag

*

I och jag hälsar er alla GOD FORTSÄTTNING!

***

NATURE

***

*

*

***

RISINGE TISDAGEN DEN 20.12.2022

***

Vad jag vet, inget speciellt alls den här dagen. Grått och halvmörkt, en av alla mina drygt tvåtusen decemberdagar med kamera tillgänglig. 70 år multiplicerat med 30 borde bli 2100. Visst, december har 31 dagar, så 70 till då. Tänker ofta att det är det vanliga som är svårast att fota. Det speciella sticker alltid ut av sig själv, markerar sig själv. Det gör ju inte vanligheten, gjorde den det vore det inte det vanliga. Ändå har jag märkt att bland mina gamla bilder är det när det vanliga är med som dom blir intressanta. Kanske gäller det bara när det är människor med, inte när det är naturbilder. Dom är fö alltid nästan ointressanta efteråt. Ändå fortsätter jag gärna med naturbilderna. Det har nå´t med känslan att göra. Naturen låter sig inte beskrivas med enbart ord. Ord kan bara beskriva ytan, det direkt synliga, inte känslan som finns därunder. Kanske är det vad jag försöker få in i bilderna. Trots att jag vet att det är lika svårt att förmedla till någon annan även med bild. Men det går för mig själv, när jag ser bilder jag själv tagit kan jag locka fram samma känsla. Åtminstone nästan.

*

*

*

*

***

WAITING FOR THE FUTURE

***

*

*

***