HORNS UDDE

***

Ibland, när jag känner som jag kvävs, behöver jag rymd. Det är ganska ont om rymd, både i Finspång och i Korsheden, då får jag tänka till. Här i Finspång finns det ett ställe som jag tycker mkt om, särskilt såna här gånger, Horns udde. Som namnet säger är det en udde, och den sticker ut en bit i Glan. Glan är inte precis nå´n riktigt stor sjö, men den räcker. Särskilt om vidvinkeln är med. Att sitta här en stund gör att krampen släpper och så småningom kan jag hitta tillbaka till min egen rymd. Det är ju där den finns, rymden vi behöver. Nästan alltid är det vi själva som begränsar oss. Så länge vi skyller på världen, jobbet, åldern eller vad det nu kan vara är det lätt att bli beroende av andra och av omständigheterna, att inte vara fri. Först när vi tar fullt ansvar för oss själva blir fria. Går jag och lägger mig nu hinner jag se ett par avsnitt till av Games of Throne. Sent omsider har jag upptäckt den och att jag gillar den.

*

Glan från Horns udde den 19 mars för några år sen

*

***

KVISMAREN HÄROMDAGEN

***

I torsdags var det soligt och fint och frifräsare som jag just nu är bestämde jag mig för att åka upp till Kvismaren. Det vackra vädret höll i sig ett par timmar, sen drog molnen in. Jag var uppe straxt efter två och inte särskilt mkt fåglar. Som så ofta får det bli några landskapsbilder, åtminstone till att börja med. 

*

Den nakna jorden är nästan svart, frilagd sjöbotten som den är sen drygt 100m år. Nåra vipor i luften till vänster och en rovfågel till höger.

*

Ganska tidigt visade himlen på att något var i antågande

*

Norr om kanalen är marken mer våtmark

*

Dom stora åkerområdena i söder som jag åker rakt igenom för att komma upp till kanalen och våtområdena var i tort tomma på fåglar. Den här unga råbocken såg jag på håll, och här provade jag mitt  gamla Tamron 150 - 600 på 99:an.

*

Som solen lyste fritt i början fanns många lärkor. Den första här är fotad just med 99:an och Tamronet på 600 mm

*

För jämförelse blev det några bilder också med A7RIIIan och 560 mm. Lite skarpare är nog den här bilden

*

*

*

*

*

*

Inte så mkt fåglar, det som fanns var grågäss och tofsvipa och såklart gräsänder, tranor nästan inga, såg några enstaka på långt håll, men en fin  utflykt!

***

ELIAS

***

Som jag redan berättat var sonen Stefan med Elias hemma under helgen. Elias huvuduppgift var deltagande i Götalandsmäseterskapen på skidor i Yxbacken Norrköping. Han har precis fyllt 13 och åker i grupp pojkar 14, det är för dom som är 13 resp 14. Det började bra, efter första åket låg han trea, men han åkte ur i andra. Det är nu inte så ovanligt, cirka hälften av deltagarna åker ur i något av åken. Alla vill ju pressa tiderna och jag antar att det krävs mkt träning för att bedöma vad man verkligen klarar. Det kändes nog ändå lite, men väl hemma fanns inga problem längre. Och han gillar farmor väldigt mkt och kryper gärna upp och sätter sig bredvid henne i soffan. Här provar han pappas coola glasögon och myser med farmor. 135:an på full öppning, 1,8 och ISO 6400 i elljus på kvällen.

*

*

***

VIKSÄNG IDAG

***

Bara kärntruppen idag - Bengan, Ronny, Sven och jag. Tack för trevligt möte!

*

*

*

*

***

TRÄDEN OCH GRÄSEN.....

***

.....bara finns där. Alltid. Oavsett om vi tittar eller inte, oavsett om solen lyser eller vädret är grått, oavsett sommar eller februaris lövlösa ogrönska. Bergen och mossan. Vackert, hela tiden, bara vi bestämmer oss för att se. Det som är vanligt ser vi oftast inte. I jakten på det vackra, det ovanliga och det sensationella, ser vi förbi allt det vanliga, det givna.  

*

Ett par gråmulna dagar senaste veckan har jag tagit några bilder utan att undvika snåren och det osorterade, det döda och vissna. 

*

En gammal vildapel som fortfarande bär frukt påsomrarna

*

Asparna är alltid lätta att känna igen, inte minst genom den flitigt förekommande gula vägglaven

*

Gullrisets fröställningar är vackra långt efter blomningen

*

Ekarnas stammar blir grovfåriga långt innan dom blir stora

*

Gissar att detta är stammen hos en ung asp, den olivgröna färgen och tvärbandningen är karakteristisk. Säkert nån som vet?

*

Och gräsen...?

*

Björken känner jag däremot väl igen

*

Berg i dagen täckta av mossas vid Ekbacken

*

Här finns många gamla ekar, en del har redan bitit i gräset

*

Skogen på ena sidan och ekdungen på andra antar förklarar mossan/laven också på de unga björkarna

*

Asplöv

*

Ormbunken är vissnad så klart

*

Gammelekarnas knotighet är påfallande

*

På dom fallna ekstammarna börjar laven "blomma", gissar på dvärgbägarlav av någon sort

*

*

Sångsvanarna börjar komma

*

Och björkslyet börjar anta den rödbruna tonen

*

***