LUSTEN ATT FOTOGRAFERA

***

Om några  dagar fyller jag 79 (synnerligen ojämnt på alla sätt och vis eftersom det är ett primtal). Första bilderna tog jag när jag var tolv eller tretton, alltså har jag fotat i 66 eller 67 år. Det har säkert flera av er gjort också, ungefär. Ändå är det nog bara några få år nu på slutet, efter att ha gått med på FS, dvs efter 2012, som jag funderat något över varför. Och som det känns nu, då mest för att ha lite att skriva om, att teoretisera och diskutera kring. Lusten att fota har funnits ända sen jag lånade pappas lådkamera och tog dom första bilderna. Lusten har aldrig frågat efter något skäl, någon orsak eller något syfte. Först blev det bilder på familjen, lägenheten och tom egna saker, cykeln tex. Sen blev det på kompisar, från skolan, från den lilla stan Ludvika. Från semesterresor med mamma och pappa. På flickvännerna. Lite från lumpen. Väldigt lite från studietiden i Göteborg men en del ändå. Och sen den egna familjen, sen......

* 

Jag vet aldrig jag funderade över vad jag skulle ha bilderna "till". Så småningom började jag läsa fototidningar, Foto och Nordisk tidskrift för fotografi. Jag beundrade bra bilder och bra fotografer och drömde nog en och annan gång om att bli duktig, erkänd. Men det var inte därför jag fotograferade, det gjorde jag för att det var roligt. Ungefär så är det fortfarande.  Så här i efterhand kan man nog säga att jag har delat mitt liv i foto rätt mycket. Men igen, det är inte för att dela mitt liv jag har fotat det.

*

Nu snart 80, blir det mest natur och familj, och i bloggarna rätt mkt funderingar kring livet och världen, existensen jag kallar det, varandet. Fortfarande är det mitt liv jag delar. Det händer inte så mkt, det som händer har ofta med barn och barnbarn att göra, det är ju dom som gör numera. Men naturen har fått en ny betydelse. Naturen, livet och hela existensen är det stora undret, det stora mysteriet, det som jag aldrig såg på allvar tidigare, det var liksom bara bakgrunden, miljön, det självklara. Nu är det i fokus, oförståeligt annat än med insikter inifrån. Men hur fotar jag det? Men varje blomma, varje grässtrå, varje vattendroppe är en påminnelse om det fantastiska och det oförklarade.

*

Överflöd (bukettapel)

*

Varenda frukt har livets gåva och ger rätt planterat ett nytt träd som ger lika rika skördar, vars varje bär ger lika rika.....

*

Ibland önskar jag att FS-bloggen handlade mer om lusten och glädjen att fotografera än om vad som är dom bästa bilderna, den rätta inställningen till fotograferande och bildskapande och dom bästa kamerorna. Sånt ska vara med också så klart, men mer om lusten och glädjen med foto tack!

Och tack Gunnar Staland för din utmärkta blogg som fick mig att skriva det här!

***

STRANGER THINGS

***

*

*

***

SAXEVÄGEN

***

Vackrare promenadväg än Saxevägen (för mig = Nohrstedtsvägen och Saxeviksvägen) är svår att hitta, jag tröttnar aldrig. Och allt efter årstidsväxlingarna o h dygnsrytmen ändrar sig ju utseendet, ljuset och känslan .  

Bilderna här är från gårdagens eftermiddagspromenad

*

*

*

*

*

*

Den här fina träbron är det som kallas Spången, gissningsvis var det väl bara en spång en gång i tiden

*

*

*

*

*

***

UNDER GINNALALÖNNEN

***

*

*

*

***

HÄROMDAGEN..........

***

.....passserade jag Doversund i kvällningen. Fint ljus så jag stannade till och tog några bilder, både upp mot Dovern och ner mot Glan. Det tog väl några minuter innan jag noterade alla spindlarna som satt i sina nät spända mellan balkarna i brobågens fackverkskonstruktion. Så här på hösten finns det ju gott om spindelnät överallt. Vidvinkeln satt på och den tillåter ner till 24 cm så jag kunde komma någorlunda nära och fortfarande ana utsikten, bländare 5,6 gav den här bilden.

*

*

***