HILDA I PROFIL

***

*

*

***

BÖNNERN I GÅR MORSE 2

***

*

*

***

2 NOVEMBER

***

Idag är det den andra november. Det måste vara en bra dag för det är min födelsedag. 76 är det idag. Det känns ju lite i kroppen men i övrigt väntar jag fortfarande på att bli vuxen, ni vet, seriös och allt det där med bestämda meningar om hur allt ska vara. 

*

Just idag är det en extra bra 2 november eftersom Hilda är här. Hon har sportlov och var det enda av barnbarnen som inte hade tillfälle att vara med för en månad sen då dom andra var här. Men nu har hon åkt tåg själv, hon är ju tretton, och kommer vara här större delen av veckan. I går var vi inne i Norrköping och shoppade. I eftermiddags provade jag några inomhusbilder med Minolta-85:an. Mörkt som sjutton, ISO 1250 var nödvändigt, men det funkar bra. På kvällarna brukar vi leta rätt på nå´t sevärt på Netflix, så blir det nog i kväll också. Mysigt i novembermörkret som nu lägrat sig över bygden! Och ni kommer få se fler bilder på Hilda innan veckan är slut!

*

***

HEMLIGHETEN - KOMMER VI NÅNSIN ATT FÖRSTÅ?

***

Hur långt är det egentligen till horisonten? Vi kan gå eller ta bilen, det spelar ingen roll. Vi lägger meter efter meter, mil efter mil bakom oss men horisonten försvinner gäckande framför oss. Vi lär känna landskap efter landskap, seglar över haven bara för att se den försvinna ut i oändligheten framför oss.

*

Det är bara några andetag som skiljer oss från döden. Ändå förstår vi inte skillnaden mellan det levande och det döda, mellan kroppen och människan. Mellan den ljusa lilla nattfjärilen som trycker sig mot väggen för att undkomma frosten eller den döda och torkade  resten som vi lätt blåser ner från väggen. 

*

Så vet vi alltmer om hjärta och lungor, om blodomlopp och syresättning, om metabolism och om neuroner och neurotransmittorer. Men livet, själva livet - vad är skillnaden mot kroppen? Varför går det inte att återstarta - allt finns ju kvar en stund (jo jag vet, det går en minut, eller två eller tio, men sen då)? En maskin kan plockas isär om den krånglar, så sättas ihop igen och startas om. Vi kan byta njurar och höftleder och sätta in pacemakers - när vi lever. Men varför kan vi inte starta om? Och det spelar ju ingen roll om jag pratar om oss människor eller amöbor eller bakterier - det är skillnad på det döda och det levande . Men vari består skillnaden?

*

Gud kanske någon svarar. Men det tror ju inte jag. 

*

Funderingar kring en nattfjäril på utsidan av det frostade glaset.

Suss gott!

***

BRORSAN OCH JAG

***

Brorsan och jag delade rum hela vår uppväxt - eget rum var aldrig aktuellt. Inte ens mamma hade eget rum - pappa hade kontor hemma och sov i bäddsoffan som fanns i hans arbetsrum, hon sov med oss tills vi kom upp i tonåren, då hade stora syster flyttat hemifrån och hon tog över den lilla jungfrukammaren som sitt rum. Den här bilden är från 1955 eller 1956, typ 60 år sen alltså, tagen med min älskade Yashic-Mat . Jag var alltså 16, han 12. Det var tider det! Det ser ut som han sitter och tittar på en bunt nyframkallade kort. Påslakan vet jag inte om det fanns, inte hemma hos oss i alla fall. Men överlakanet har spets ser jag, mamma och mormor både vävde och knypplade. 

*

*

***