FOTOSIDAN, FACEBOOK, INSTAGRAM, SÄTERDALEN, FLICKR OCH deviantART

***

Kanske är ni alla mogna, självständiga och oberoende fotografer som bara går på er egen inre känsla när ni fotar. Så skulle jag också vilja vara - stark och fri och obändig. I verkligheten upptäcker jag att jag är på FS, på FB, på Instagram, i Säter, ibland på Flickr och ibland på deviantART. Och jag blir glad för kommentarer och beröm och lite besviken när det uteblir. Men vad värre är, jag ser ju också att jag anpassar mig. Inte rakt upp och ner så där, men lite här och lite där för att få det som jag tror det ska vara. Och konsekvensen är att jag ibland  glömmer det enda viktiga, att ge något mig själv.  Bortsett från dagboksbilder av barnbarn och tandläkarbesök känner jag något i varenda bild jag lägger ut. Förundran, vemod, sentimentalitet, kärlek eller sorg eller kanske tom smärta. Jag gissar att det endast sällan går fram, men det är inte heller det viktiga. Det viktiga är att jag försökt uttrycka något som inte alltid är enkelt och rationellt - alltså gett en liten bit av mig själv.

*

Det händer att jag tänker att det ständiga flödet av bilder utifrån inte enbart är bra. Kanske skulle det vara bra att att under en längre period gå ur alla sociala media, stanna med alla bilder hos mig själv, inte hålla på att dela hela tiden. Jag vet ju från andra delar av livet att det är bara i tystnad och med mig själv jag kan känna in mig själv - alla mina inre signaler försvinner i bruset av allt annat om jag inte är i tystnad med mig själv. Det är inte så att jag är trött på sociala medier, men kanske vore det bra att ta en paus ibland?

*

Hoppas ni ser svalorna, både i skyn och tätt över marken!

*

***

VID DAGENS SLUT

***

*

Förstoras!

*

***

Looking somewhere else

***

*

*

***

PAUS

***

Bara några ögonblicks paus. Jag sträcker på ryggen som sjunkit ihop lite, lägger ifrån mig glasögonen, gnuggar ögonen försiktigt för att få ögonmusklerna att slappna av och drar in andan, djupt. Så djupt att inte bara bröstkorgen spänns utan att magen får bukta ut, hela mellangärdet fylls av lungorna också. Och straxt därefter en långsam utandning som tömmer kroppen på all luft, varje uns av luft jag nyss andats in. Kanske låter det som en suck för någon i närheten, i stället är det ren glädje, ren befrielse, ren avslappning. Under några ögonblick är också hjärnan alldeles tom, tömd på allt innehåll, tömd på alla tankar. Blank. Det är meditation. Kropp och sinne svävar fritt i några korta ögonblick.

*

*

***

DIMMAN I FÖRRGÅR KVÄLL/ FINSPÅNG

***

Jag var precis på väg att hoppa i säng i förrgår kväll när jag fick syn på dimman ute. Klockan vara nästan tolv, men jag grabbade tag i nattkameran och gick ut en vända. Med ISO på 10 000 var det ok att plåta utan stativ. Med dimma blir det ju motiv av allting så jag gick inte så långt. Först neråt Pirvägen. Passande nog kom en kvinnlig hundägare förbi som kanske undrade vad jag gjorde med kamera mitt i gatan och mitt i natten men det passade perfekt i motivet tyckte jag

*

*

Tom den idylliska lilla Metarvägen ser ju lite spännande ut med dimmans hjälp

*

***