ELIAS 5

***

Vilken tur! Pappa skulle till Finspång på två dagars tjänsteresa, stora-syrrorna går i skolan men det gör inte Elias. Alltså fick han ensam följa med till farmor och farfar!

*

Det är helt fascinerande att få följa barnbarnen som växer och utvecklas. Med större delen av livet bakom mig och inte jagad av jobb och ekonomi finns det en helt annan chans att se, att vara där. Det som jag inte lyckades så bra med då, då när våra barn var små. 

*

Jag skriver och fotar mina, för det är ju bara dom jag har riktig närkontakt med. Men det jag ser gäller nog alla barn. Och vad jag ser? Livsglädje, drivkraft, nyfikenhet, öppenhet, spontanitet. Och allt går raka vägen in i hjärtat och mycket funderar jag kring frågorna vad som händer sen.

*

Alla är vi olika, men få lyckas behålla dom här ursprungliga kvaliteterna i nämnvärd grad som vuxna. Själv har jag under ett långt liv varit behärskad, kontrollerad, sällan spontant glad men ofta rädd, inte för något speciellt, tvärtom tror jag mig om att göra det mesta, men ändå har rädslan funnits där.

*

Men på något märkligt sätt känner jag att de senaste tio åren har jag äntligen börjat gå åt rätt håll och alltmedan rädslan försvinner kommer glädjen alltmer tillbaka. På något sätt möter jag barnbarnen och känner att det är dom som visar mig hur livet egentligen ska vara, inte jag som visar dom. Och inuti mig själv känner jag att alla förnuftiga människor som säger att det är oundvikligt att barnen när dom möter vuxenlivets alla hinder och praktiska svårigheter tappar sin spontanitet och glädje har fel. Det är vi som har fel, vi som kraftfullt motar in dom i olika fållor, värdesätter deras kvaliteter utifrån förutfattade meningar.

*

För mig räcker det att möta Elias blick för att förstå - ingen behöver lära honom mindfulness, han är här och nu, hela tiden.

*

Jämt nyfiken

*

Vad kommer stoppa honom, vilka hinder kommer han möta?

*

Men det jag ser glädjer mig - jag som var mycket rädd redan som liten, född under krigstid och mörkläggning kanske av betydelse - här ser jag nån som är orädd och oförvägen och fixar mycket med glädje och oräddhet, alltifrån hopprep...

*

...till hur man tar rätt på det sista av glassen

*

...till metet

*

***

SIMPLICITIES

***

Förstora!

*

***

GATUFOTO - UNIKA BILDER

***

Vaddå unika - från 1958 förstås. Rätt men fel. Dom är från 1958 och Ludvika, men det är inte därför dom är unika. Det kommer straxt, men ni får ge er till tåls, läsa bloggen helt enkelt.

*

Jag hade inte tänkte lägga in fler gamla bilder nu men sitter ensam i Korsheden medan regnet droppar och himlen är grå och termometern står på knappt tio grader. Mörkt och grått alltså. Det gör inte så mycket, Korsheden är liksom min skrivarstuga. Och så förde jag över ytterligare några skannade bilder till laptopen innan jag åkte upp. 

*

Men lugn,  låt mig börja från början. Som fotointresserad var jag ofta ute på stan med kameran. Här har jag stannat till vid televerket där en grävskopa är i full gång, säkert kablar som ska ner eller upp. Inte en modern hydraulisk utan en sån där med en massa vajrar som styr operationerna förstås. Den samlar en del intresserade åskådare...

*

...medan andra är mindre intresserade och skyndar snabbt förbi mot viktigare uppgifter

*

Själv drar jag mig ner mot själva centrum, Rahlénhörnan med gamla Hendebergs mitt emot. Rahlén var en fin gammal bokhandel som nu förvunnit med internethandeln och cyberrymden. Men detta är en av mina unika bilder. Som 18-åring tog jag gärna gatubilder med tjejer med i bilden. Och det visste jag inte då, men först i den här gruppen går I, dvs min hustru  sen så där 50 år. När man är 18 är världen full av söta flickor och hon var en av dom - jag kände henne inte men hon var ju en av dom jagcgärna tittade på. 

*

Här har jag vänt mig 180 grader om och tittar utmed Storgatan västerut, bort mot ASEA-hållet, ASEA som ännu inte blivit ABB och som ännu får vänta många många år på Percy Barnevik.

*

Och det fanns fler tjejer som passerade min kamera...

*

Här är ett par jag väl känner igen från plugget, men jag kommer inte ihåg namnen

*

Men jag plåtade många, gammal som ung...

*

Här har vi el- och vitvaruaffären Hendebergs som gett korsningen namnet - Hendebershörnan

*

Här är hon igen, I, nu på cykel. Eftersom jag var 18 är hon 15 här. För mig är det unikt, bilder på I innan vi träffats, för snart 60 år sen. Nu har jag ju många många fler bilder på I.....

*

Storgatan igen...

*

...och igen, nu med manlig  huvudperson...

*

Och till sist, några av de vanligaste bilarna på stan.

*

*

***

OK DÅ, EN TILL MEDAN SKANNERN ÄR FRAMME: PLUGGET - HAL LUDVIKA 1958

***
Egna gamla bilder -  riktigt roligt. Den här gången från plugget igen. 1958, jag var arton och gick i  första ring. Kameran är fortfarande min japanska Rolleiflexkopia, YashicaMat. Alltså, fortfarande rullfilm 120, 12 6x6-bilder per rulle. Och här har jag lite anteckningar igen - dom första fem bilderna, utomhusbilderna från skolgården, är tagna på Perutz Peromnice, framkallade i Microdol 14 minuter (!). Bilderna från klassrummet däremot är på Kodak Royal-X Pan och framkallade 11 minuter i DK -50. Jag hade säkert läst i Gösta Skoglunds Fotolärobok i bild att det var noga med att anteckna vad jag gjorde så jag kunde ändra om det blev fel!.

*

Här är först skolan, "Gamla " läroverket nere i Vasa

*

Så skolkompisarna - alla här går i min klass. Är det nå´n som känner igen bag-typen?

*

Det ser ut som det är kemi på nästa lektion, åtminstone är det en kemibok Lennart Gran....?står och läser i

*

Och här har vi Per-Olov Bröms. Han tog segelflygcert redan under skoltiden och blev mycket riktigt flygare och pilot. Hade för ca 20 år sen nöjet att ha honom som kapten på en av SAS stora maskiner över till USA -  fast vi hamnade i Kanada! Inte hans fel dock, hela amerikanska östkusten stängdes av pga vinterstorm, minns jag rätt landade vi i Quebec efter att ha cirklat över den flygplatsen i ett par timmar.

*

Så ringer klockan, slut på rasten och alla går in

*

Längst fram sitter Mocken, från Mockfjärd förstås! Duktig i hockey, spelade redan i seriesystemet, vilken serie  och lag vet jag inte nu

*

Och här, var det inte Ulla Persson kanske?

*

*

Här det i alla fall matte som gäller för Lars Henriksson, sedermera läkare

*

Sista bilden idag får bli Lennart Gran.... som också drillas i matte. Komplexa tal (dvs icke reella tal)

 ser ut att vara ämnet för dagen, jag gick reallinjens mat gren som det då hette.

*

Tack för mig, ha det gott alla!

*

***

EXTRAKNÄCKET: BIBBLAN - LUDVIKA 1958

***

Efter att ha läst Bengt B:s bloggar från Stadsbiblioteket i Sthlm fick jag lust att leta fram mina gamla bilder från Ludvika stadsbibliotek. Jag jobbade extra där måndagskvällar och lördagseftermiddagar hela läroverkstiden. Minns jag rätt fick jag 6:- i timmen som med 5 timmar per vecka gav 30 :-, inte så dålig förstärkning av veckopengen som väl låg på 10:-. Det räckte till många filmrullar!

*

Bilderna här är från 1958 och tagna med min YashicaMat för 120 rullfilm, alltså bildformat 6x6 cm,  med dagens språk mellanformat alltså. Bilderna har jag plockat från fyra rullar, två Panatomic X, två Tri-X.

Framkalla gjorde jag själv, i början skrev jag upp framkallningsdata för varje film, det hade jag slutat med här men kommer ihåg att det oftast var Microdol - eller kanske var det D76, minnet sviker lite. Men det kanske inte är så konstigt, 1958, det är 57 år sen.

*

När jag började arbeta på bibblan låg den fortfarande i stadshuset, borta vid kyrkan, trångt och lite mörkt. Nu, 1958, hade det nyss flyttat in i Nya Folkets Hus vid Karlavägen. Jag har flera rullar därifrån och var nog lite imponerad av de stora, ljusa lokalerna med nya möbler och allt! Bilderna är tagna vid flera tillfällen, en del i dagsljus, en del i kvällsljus med blixt, andra i naturligt kvällsljus med stativ

*

Byggnaden, Nya Folkets Hus var ju ny hela den, och bara att komma in i huset (var det åtta våningar månntro?) var ju skoj, kolla bara trapporna

*

Väl inne kom man först till in- och utlåningsdisken. Och visst, så var det, ordning och reda, dödstyst, och gärna vårdad klädsel minsann

*

Väl inne var biblioteket i två våningar med en fin öppen trappa, snyggt tyckte jag då och idag också

*

Och gott om plats var det med massor av tomma och outnyttjade bokhyllor, riktiga läshörnor och andra nymodigheter. Typisk 50-talsdesign skulle jag säga....

*

Stod man på övre planet var det ju fin utsikt ner på den alldeles nya inredningen

*

Allting var manuellt förstås, maskinskrivna utlåningskort i varje bok och likaledes maskinskrivna bokregister, lätta att hitta i vackra trälådor på stativ

*

Stadsbibliotekarien själv, Marianne Svensson hette hon, hade förstås eget rum

*

Det hände att hon satt i disken också, men inte så ofta.  Farbrorn är väl i min nuvarande ålder men jag har inte kostym med väst, skjorta och slips när jag går till bibblan idag. Vissa saker har blivit bättre, ingen som helst tvekan.....

*

Den här damen jobbade liksom jag i utlåningsdisken ibland och hennes huvuduppgift var att sätta ut alla tillbakalämnade böcker i hyllorna. Jag kommer inte ihåg vad hon hette, men väl hennes alltid så barska utseende, jag tror inte jag såg henne dra på munnen så länge jag var där.

*

Men det fanns yngre medarbetare också såklart. Den första kommer jag väl ihåg för hon var både glad och trevlig, namn minns jag inte

*

Sist en i raden av anställda som inte kan ha jobbat där så länge, henne kommer jag bara svagt ihåg...

*

Nej förresten, här en bild till, bästisen Jan placerad för att det skulle ge en bra komposition. Funkar skapligt än idag tycker jag

*

Idag huserar Ludvika stadsbibliotek i ännu mycket modernare lokaler i ett av de nyaste husen i Ludvika, precis i affärscentrum. Ett bibliotek som är jättefint och väldigt trivsamt och i vilket jag gärna tittar in när jag har ärende till Ludvika. Kanske kommer några nya bilder därifrån vid tillfälle!

***